Överaktiva, ADHD, ADD, DAMP barn

Skrivet den 31 december 2008

Ett mail med frågor och svar på min hemsida utvecklade sig till slut till en artikel. Detta är hur jag ser på det hela. Låt mig veta vad ni tycker!

Överaktiva, ADHD, ADD, DAMP barn?

76988576_4a87b7c282.jpg
Foto mikahiironniemi

Hur skall man bäst hjälpa sitt barn som har problem?

Jag förstår situationen – det är inte lätt att veta och välja. Speciellt som vissa läkare och andra auktoriteter står bakom att skriva ut psykdrogerna. Vem har rätt?

Angående min rubrik ”Överaktiva ADHD DAMP barn” så är den skriven i provocerande syfte. Det finns naturligtvis inte några sådana barn. Det finns barn som det går bra för, och sedan finns det tyvärr barn som har problem.


Se fler artiklar i detta ämne här.

Är det någon som vågar ifrågasätta eller själv bilda sig en uppfattning vad det gäller alla dessa ADHD diagnoser?

Ifrågasätt, ställ frågor, titta efter själv och bilda er en egen uppfattning

Jag kan endast råda er att titta efter själv och bilda er en egen uppfattning. Våga titta på det från alla sidor! Våga ställa frågor och ifrågasätta! Prata med läkarna och psykologerna men tro inte blint på allt de säger.

Finns det några biverkningar eller problem med dessa psykdroger?

Sök och läs på internet, skaffa information. Vad säger de som sysslar med alternativ medicin?

Finns det några alternativ till psykdroger?

Fråga läkaren eller psykologen om det finns något alternativ till psykdroger och bli mycket misstänksam om de inte ens är insatta eller varken kan eller vill diskutera det.

Har mitt barns situation och problem undersökts ordentligt?

Det finns exempel på att läkare som efter att bara ha träffat ett barn under några minuter och sedan föreslagit psykdroger. Hemskt! Är detta att hjälpa barnet?

Varför hjälper inte skolan barnen?

Varför satsar inte skolan resurserna på att förbättra undervisningen, kosten och miljön för barnen? Varför satsas pengarna istället på diagnoser och psykdroger till barnen?

Vem tjänar på att allt fler barn stämplas som psykiskt störda och sedan psykdrogas?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Inte är det barnen eller föräldrarna iallafall.

Hundratals nya diagnoser och mentala störningar har hittats på den senaste tiden. Vem ligger bakom detta?

Man kan verkligen tycka att det råder rena diagnos och psykdrogs-hysterin! Dessa mentala störningar röstas fram av APA, Amerikanska Psykiatriska Föreningen.

Kan man droga bort dålig kost, otrygghet eller studieproblem?

Hanterar dessa psykdroger själva orsaken till problemen eller bäddas de bara in i en dimma? En tjej, som gick på psykpiller, berättade för mig att det kändes som om hon befann sig i en ostkupa.

Hur gjorde folk förr i tiden när inte alla dessa nya, påhittade och framröstade psykiska diagnoser och psykdroger inte fanns?

Genom att prata med olika människor och skaffa dig information från olika källor så bör bilden klarna efterhand, så att du vet vad som är bäst.

Det finns barn som har problem – hur hjälper vi dem bäst?

Jag förstår att det finns barn som har problem! Helt klart. Och det är ENORMT krävande för föräldrarna. Det är ett stort ansvar och åtagande överhuvudtaget att vara förälder. Jag är själv 4-barns pappa.

Det finns barn som har problem med olika saker. MEN hur hjälper vi dem bäst? Jag tror inte att vi hjälper dem genom att stämpla dem som psykiskt sjuka eller hjärnskadade och sedan droga dem!

Jag har gett några råd och förslag längre ner i artikeln i det gråa fältet.

Vissa psykologer och läkare gör det lätt för sig!

Vissa psykologer och läkare gör det oerhört lätt för sig genom att stämpla barnet med en diagnos (överaktivt, ADHD, DAMP etc.) skriva ut en psykdrog och sedan lättvindigt gå vidare till nästa! Ofta är det tyvärr så!

OBS! Går du till en annan läkare kan du få en helt annan diagnos eller psykdrog. Testa genom att gå till tre olika läkare.

Var finns deras ansvar? För mig är det som att göra barnen till narkomaner – tabletten eller pillret förväntas lösa allt!

Tyvärr är det enorma intressen inom läkemedelsindustrin som ligger bakom.

Här krävs det istället kärlek, ett engagemang och stort intresse att verkligen hjälpa barnen på rätt sätt!

Ansvar för föräldrarna

Vi föräldrar måste själva ta ansvar för våra barn! Blir det problem med psykdrogerna så kan ni räkna med NOLL stöd och hjälp från läkare, psykologer eller läkemedelsindustrin! Eller vad tror ni? De ber er bara att höja dosen eller byta drog.

Det är vi föräldrar som vet vad som är bäst för våra barn. Vi får inte låta oss förledas av osanningar som sprids! Se till att prata med många olika källor och verkligen titta efter vad som är sant och förnuftigt!

Jag kan rekommendera er att läsa och studera de artiklar som finns på min hemsida: http://www.peterularsson.se/category/adhd/

Gå in och läs mer på www.kmr.nu också!

Här kan ni se intressanta filmer om psykiatrins metoder:
http://www.kmr.nu/film.htm

Jag tar nu modet till mig och ger dessa råd till alla kära föräldrar. Detta är ingen kritik eller pekpinnar utan jag vill bara dela med mig av mina egna erfarenheter och synpunkter.

Alternativa råd från mig som jag tycker är värda att prova för att hjälpa sitt barn!
Inget av detta är på något sätt pekpinnar utan istället en hjälp till underbara föräldrar som vill sina barn väl!

1) Kärlek och trygghet
2) Kärlek och trygghet
3) Kärlek och trygghet

4) Behandla barnet med respekt och som en individ. Barnen är vår framtid! Du måste försäkra dig om att ha bra kontakt och kommunikation med ditt barn för att kunna hjälpa det. Har du inte detta – bryt mönstret på något sätt och försök förbättra kontakten och kommunikationen!

Jag fick ett mail från en tjej, som själv har haft problem, hon ville att jag skulle lägga till detta:
4b) Om du inte har bra kontakt med ditt barn, försök få någon släkting eller annan vuxen att hjälpa till. Det kan verkligen vara guld värt att hitta någon som kan bryta isen.

5) Använd Eye Q (ett Omega 3-preparat) som du kan köpa i hälsokostaffärer.
”I tidningen Land (Land 38/06) fanns en artikel för ett tag sedan om en pojke som fick Eye Q (ett Omega 3-preparat) och som hade mycket bra effekt på honom. Man kan säkert ringa till tidningen och beställa en kopia av artikeln. Där fanns även en faktaruta med frågor och svar där det bl.a. står, ”Det har visat sig att Eye Q är bättre än läkemedel som Concerta och Ritalina.”

6) Lägg om kosten och hantera sockret. Se artiklar på min hemsida om detta – denna här tex: http://www.peterularsson.se/kost-for-overaktiva-barn/

Fler artiklar här.

7) Har barnet någon fysisk sjukdom? En vanlig hederlig läkarundersökning kan vara på sin plats för att försäkra sig om att barnet är fullt fysiskt friskt.

8 Undersök om det finns någon som mobbar eller trycker ned barnet. Påverkar någon person barnet negativt? Isåfall får det hanteras på något sätt. Finns det något annat störande inslag eller jobbig situation för barnet? Kommunicera och arbeta ut fungerande lösningar som känns bra för barnet.

9) Mycket aktivitet! Motion, sport, röra sig i skog och mark! Skaffa en hund kan vara ett bra alternativ, som en bekant till mig valde framför droger till sitt barn.

10) Att barnet är aktivt i en sport är mycket givande både fysiskt och socialt. Det gäller dock att hitta rätt sport så att barnet vinner och upplever glädje och gemenskap!

11) Få barnet att hjälpa till i hemmet med meningsfulla uppgifter. Att städa tillsammans med mina barn tyckte jag själv var mycket givande. Just att göra saker tillsammans är mycket bra! Ett barn som lär sig tidigt att hjälpa till och bidra därhemma mår mycket bättre!

12) TV och datorspel bör begränsas på ett positivt sätt. Det är inte lätt – verkligen inte – men mycket nödvändigt. Dessa saker är annars mycket förslöande och hämmande för barnet om det blir för mycket. Det är lätt att fastna framför dessa apparater så detta behöver ibland styras upp. Vem som helst kan må dåligt om man sitter 30-40 timmar framför TVn eller datorn i veckan!

13) Sätt in schema med fasta måltider regler och rutiner. Få barnen att hjälpa till med måltider, disk etc. Skriv ner dessa regler och rutiner så att alla vet vad de skall göra och sköta.

14) Checka om barnet behöver hjälp i skolan. Kanske han eller hon ligger efter och har kört in i saker som är svåra och obegripliga. Detta kan knäcka allas självförtroende. Läxhjälp hemma är tyvärr nödvändigt idag. Mindre barn behöver läs och sagostunder som ju är mycket trevligt. Pyssla, läsa och skriva hemma är mycket stimulerande och trevligt. Kanske kan mor och farföräldrar hjälpa till?

15) Gör saker tillsammans med barnen. Städning, bad, utflykter, resor, pyssel etc. etc. Allt man kan göra tillsammans med barnet är mycket positivt och behöver varken vara dyrt eller ”fint”.

16) Belöna de barn som sköter sig – hantera om de inte gör det! Att ha enkla regler och rutiner nedskrivet (ej hot eller tjat) är mycket bra. Exempel: Följande skall vara gjort varje dag innan ni ser TV: Tänk på att kräva prestationer av barnen för att de skall få veckopeng, se TV, använda datorn etc. Förnuftiga nedskrivna regler om vad som gäller är nästan magiskt!

17) Se detta arbete på internet angående grundläggande svenska. Svenska: Grundläggande övningar. Denna kurs kan vara mycket intressant och nyttig för ditt barn att göra. Börja så tidigt som möjligt.

Lycka till!

Naturligtvis går det inte att sätta in allt detta på en gång och man får det heller aldrig perfekt. Men det är iallafall de punkter som själv som förälder fann fungerade – även om det var kaos emellanåt!

Ni kan säkert skriva in och ger fler tips och ideér!

Snabba att medicinera

Jag tycker att läkarna och psykologerna är alldeles för snabba att medicinera! Ofta utan att veta ett dugg om barnets hälsa och liv! Det gäller att hitta ORSAKEN till problemen och lösa dem! Inte att gömma det hela bakom en drogdimma.

Tvivelaktiga diagnoser och psykdroger som inte hanterar orsaken till problemen

ADHD är ingen ärftlig sjukdom i barnets hjärna som man kan ta droger mot så blir allt bra. Jag är ledsen – men överaktivitet, ADHD eller DAMP är bara påhitt av psykiatrin och läkemedelsindustrin för att sälja mer droger. Jag vet att detta är lite svårsmält och kontroversiellt, men för mig är det sant. Jag har sett många exempel på detta! Dessa psykdroger hanterar inte problemen i grunden!

Barnen är vår framtid!

För mig är det mycket viktigt att våra barn växer upp som starka, självständiga och kapabla individer – inte beroende av tabletter eller piller! Barnen är vår framtid.

Heder till alla föräldrar som kämpar hårt för att klara ekonomi, barn, jobb, mat, städning etc. etc.!

Ni är alltid välkomna att skriva till mig.

Ha det bra och lycka till!
Peter
Fyrabarns pappa

mina-barn.jpg

Mina fyra barn – Jim, Caroline, Fredrik, och Victor – plus deras mamma Karin på väg till Twilights studentfest sommaren 2006.

Några andra röster från mina kära läsare:


Jag håller fullständigt med dig och det är helt otroligt att läkemedelsindustrin ska få leka med våra barns liv.


Hej!
Tack för omtanken, Jaaaa det har verkligen blivit bättre , vi har slutat med MorEpa mini och dragit ner mycket på sockret och även mjölk nu drickar han bara ett glas mjölk om dagen , TV tittandet har han själv dragit ner på PGA att han leker mera med lillasyster på 2 år , Dem har börjat på dagis och genom det vart det också lungnare hemma . Jag tror mycket på att sockret spelar en stor roll i överaktiva barn och att motion och mycket frukt gör susen, visst är han livlig än men det ska en 3 åring vara men det är inte alls som förut, Så TACK för alla tips jag fått. Dagis personalen upplever inte honom som överaktiv de tycker han är en lugn och fin kille ( Ohhh vilken lättnad att det går bra för honom )


Hejsan! Har en son på snart 12 år som har tourette,har aldrig medicinerat men däremot provat zonterapi som gett bra resultat.


Jag tycker detta är väldigt intressent (ska läsa hela artikeln noggrannt) och tror att maten och näringen kan bota väldiigt mycket – vad finns i mat annat än kemiska substanser (allt är kemi). Mats Petersson ”orka vara ledig” har skrivet en bok om mycket av detta och jag var på hans föredrag en gång och där berättade han hur man kan bota hyperaktivitet hos ett barn med rätt kost. Barnet kan ha fått detta eftersom mamman hade folsyrebrist t ex (vilket är lätt att få, speciellt om man skaffar flera barn tätt – då hinner inte kroppen riktigt återhämma sig, och man kan få brist på viktiga mineraler och vitaminer). Hls Anita (försökte hitta Mats hemsida men lyckades inte, men ni har boktiteln ovan i alla fall)


Vi tog bort sockret ur barnens kost som ett desperat sista försök att få ner dem på jorden igen och vi fick resultat nästan omgående. 10 dagar senare fick vi det även bekräftat genom dagispersonalen.


Hej, du är definitivt inne på rätt spår. Skulle du kunna ge mig några förslag på kost som är särskilt bra för överaktiva små barn?


Hej igen Peter!
Nu ska jag säger, håller helt och hållet med dig.


Hejsan! Jag har haft samma reflekteringar som du. Har både anhöriga och nära vänner som stått inför större kriser och sökt hjälp och stöd på psyket, vid ett fall akut: och blivit hemskickad direkt med en eller två burkar piller! Man skriver inte ut sömnpiller till någon som är djupt olycklig, deprimenad och har självmordstankar. Jag tycker det är rent ut sagt oansvarigt! När man kanske egentligen behöver någon som lyssnar, pratar och hjälper en att reda ut det som är jobbigt och att hitta nya vägar. Har själv jobbat inom vården och jag tror att dels så skriver läkare gärna ut piller eftersom det är lätt. Det går snabbt och man hinner med fler patienter eller vad som nu ska göras! Piller som dämpar eller tar bort symtomen istället för att fundera ut vad som är orsaken till att man mår dåligt. Sen har läkare bonus från läkemedelstillverkarna för varje recept dom skriver ut , så det är klart dom uppmuntras att skriva ut recept och mediciner!


Har sett fall där en medicins biverkningar tvingat patienten att ta en eller flera andra mediciner för att dämpa biverkningarna från den första. Bara för att få fler biverkningar utav de andra medicinerna. När det hade fungerat lika bra att ordinera motion eller ändrad kost för att långsiktigt komma tillrätta med det första problemet! Är världen sjuk eller vad? Maria igen


Man kan ju undra vad det är för psykiskt sjukt mastermind huvud som kan komma med påhittet om att hela 25% av alla barn skulle vara sjuka! Hur sjuk är inte den personen i så fall?


Men snälla C, inte vill vi väl pumpa i våra barn psykofarmaka! Bättre vore väl att satsa alla dessa pengar på VÅRD!
Fånga upp dessa barn och ge dem adekvat vård INNAN de blir beroende av alla dessa mediciner!


Just det där med socker för barn är något som verkligen bidrar till deras kraftiga humörsvängningar.. Så sant så. Det vet jag av erfarenhet och när man håller sockerintag nere håller man även utbrotten nere.

Bookmark and Share

41 kommentarer för 'Överaktiva, ADHD, ADD, DAMP barn'

  1.  
    anja
    24 april, 2007 | 16:32
     

    skit bra, jag har skum läst igenom. men med tanke på frågeställning och svaren så är det precis vad föräldrar kan känna sig förtrgona med. enkla råd som får de att titta. jätte bra. du gör ett mycket bra jobb peter!!!

  2.  
    Chicki
    25 april, 2007 | 17:25
     

    Hej Peter,

    Otroligt bra artikel. Jag håller fullständigt med dig. Ta bort sockret ur barnets kost. Om sockret skulle föras in till Sverige idag skulle det klassas som en drog. Näring, i form av en proteinrik kost, grönsaker, långsamma kolhydrater, fett, som till exempel smör, olivolja, omega 3, 6 och 9, vitaminer, mineraler och spårämnen är vad kroppen behöver för att kunna fungera.
    Jag hoppas så många föräldrar som möjligt läser den här artikeln och förstår hur de på bästa sätt kan hjälpa sina barn, utan att behöva ta till så drastiska metoder som att droga ner dem, som bara kommer att förvärra problemet.
    Fortsätt med artiklar i den här stilen. Människan behöver HJÄLP.

  3.  
    Frida
    27 april, 2007 | 17:21
     

    Hej Peter,

    Tack för att du skickade den artikeln till mig, den var verkligen intressant att läsa. Jag blev ju själv diagnoserad som deprimerad och allt min läkare gjorde var att hon gav mig antidepprisiva tabletter som inte hjälpte mig utan gjorde bara allting värre. Man måste ta reda på orsaken till problemmet precis som du skriver. Vet inte om du kommer ihåg men det var du som övertygade mig att sluta med mina piller och det är jag dig evigt tacksam för. Det var först då som jag verkligen tog tag i mitt problem och gjorde något åt det så att jag till sist mådde mycket bättre.

    Jag har en anmärkning bara ang din artikel, under rubriken”alternativa råd från mig…” under nummer 4 så skriver du att man ska försöka ha bra kontakt med sitt barn. Men om man inte har det så kan det alltid vara bra att få någon annan till att börja prata med barnet, någon som barnet själv litar på. Det är inte alltid så lätt för barn att ta kontakt med föräldrarna så då kan det vara bra om de har någon annan att prata med som senare kan hjälpa föräldrarna med att få bra kontakt med barnet.

    Men som sagt så tyckte jag det var en väldigt bra artikel och jag fastnade direkt.

  4.  
    Bosse Persson
    30 april, 2007 | 10:46
     

    Hej Peter ! Verkligen bra råd. Klart och lättförståeligt med bra verklighet. Men, jag saknar information om studieteknik. Att kunna studera är mycket viktigt för att kunna sitta stilla i skolan. Jag tror att detta är det mest grundläggande till misslyckade både från barn och de som ska hantera problemet. Även lite träning i att möta människor och livet utan att rygga tillbaka skulle vara ”grädde på moset ” . L. Ron Hubbard har svaren på dessa ”gåtor” !!
    Soliga Hälsningar Bosse

  5.  
    Inga
    8 maj, 2007 | 17:12
     

    Hej!
    Jag har läst igenom din artikel och tycker uppriktigt att du
    verkligen fått fram viktiga data. Artikeln är lätt att förstå.
    Jag tror att alla föräldrar med överaktiva barn här har fått
    någonting som verkligen kan hjälpa dem att göra något åt problemet.
    Hälsn, Inga

  6.  
    Nina
    10 maj, 2007 | 19:43
     

    Hejsan Peter jag har också en Peter som inte förrän han var 20 fick sin första diagnos Dyslexi och året efter det DAMP.. Nog hade jag anat att allt inte stog rätt till under alla år men tack och lov så särbehandlade jag honom inte utan han har fått lära sig så mycket.. Samhället har dock inte ställt upp för direkt när diagnosen var klar fick han sjukbidrag och utbildning var inte att tala om.. Så nu är han 30 snart utan utbildning, utan jobb och p.ga sin oförmåga att sköta pengar även utan bostad… Kram Nina De är som vi bara inte till 100%..

  7.  
    ingrid malmstedt
    15 juni, 2007 | 23:30
     

    jag holler värkligen med dej man får själv sloss för att få hjälp o medesin ja då tror dom nestan att man är knäpp jag har ett barn barn som har adh enligt mej o hans mamma men habiliteringen vill inte ställadiagnosen varför??Ja de vet jag i gentligen inte de skulle va bra om jag kunde få komma i kontackt med andra föräldrar som har adh barn då kunde jag hjälppamin tös lite mer tacksamm mormor

  8.  
    Agnetha
    20 juni, 2007 | 20:12
     

    Tycker att din åsikt är lite svart vit. Förr i världen var saker enklare och man bombarderades inte av så mycket intryck hela tiden. Visst finns det ADHD och Tourettes och Aspbergers, kolla på Rainman. Så nog är det väl bra att man kan få diagnos och kanske hjälp idag. Förr så hade många ungdomar det tuffare och hamnade i skyddade jobb eller blev utstötta för det fanns inga kunskaper Att vi blivit mer upplysta idag ser jag istället som mycket bra och antagligen har det hjälpt många med problem. Att läkare skulle skriva ut medicin i tid och otid tror jag inte alls på. Här i den stad jag befinner mej så måste barnet först gå igenom en ordentlig neuropsykiatrisk utredning innan man sätter in medicin. Att barnen inte skulle vara älskade av sina föräldrar tror jag inte ett dugg på.

    Mvh

  9.  
    Sabine
    24 september, 2007 | 15:25
     

    Hej.

    Sabine heter jag och är 2 barns mamma.. Jag har 2 pojkar. Den ena är 5 år o heter kevin..Och min yngsta lille kille blir snart 11 mån. Kevin är hur go som helst men har problem med , konsentration, och är överaktiv… Jag vet inte vart ja ska ta vägen ibland… Jag tror att han har ADHD.

    Kevin är mulat (uganda-svensk). Jag lämnade hans pappa när han bara va kring 8 månader. Nu sedan 2 år så har jag en sambo o en ny liten bebbe och detta är kevin jätte stolt över ..och man ser en klar skillnad på honom idag. då menar ja vad det gäller trygghet. Förr när vi bara va han och ja så levde ja otroligt isolerat. Jag hade inget annat än kevin.. Det va vi. Min mamma o pappa är båda missbrukare så dessa parter finns inte o där med så har jag inte kunnat få hjälp utan det har enbart varit jag o kevin. Som liten va kevin lugn,varsam och försiktig. Men idag kan han slänga upp dörrar utan att tänka att det kanske sitter någon bakom. Han får frispel om det inte går som han vill, han kan springa på folk o hinna riva ner 2 hyller med varor på i en butik på mindre än 0,3 sec.. Ja tror inte att detta beteände är rätt..ja vet inte alls vad ja ska göra. För några månader sedan fick ja ett samtal av en barnsycolog..var avb att hon inte ville träffa kevin … utan de få ggr vi sågs va det mig hon annalyserade…o för en dryg månad sedan så sa hon att vi inte behövde komma någon mer. hon annsåg att kevin mådde bra o att det inte behövdes … hon träffade inte kevin en ända gång.

    Innan så kännde han sig inte trygg och min relation till hans pappa va inte alls bra. Men nu är vi äntligen en familj.

    Men kevin behöver mycket stöd på dagis o har temprament som ibland inte går att hantera..nu har jag märkt av att det blivit värre o har svårt att hanskas med vardagen.. Jag vill få stöd o hjälp men vet inte vart jag ska vända mig. Imorn ska ja träffa personal på kevins dagis ang hans utvekling. Men fasar för att sitta där o höra på alla negativa saker ja hela tiden får höra. vet inte om jag kommer att orka.

    Kevin har väldigt svårt att leka själv eller med anndra barn.. han väljer hellst att leka med barn som är yngre än han själv. Hans sätt o beteände är som en 3 åring.. Han har svårt att ta till sig vad man säger.och förstår oftast inte.. o jag vet inte längre vad ja ska göra. Han kan inte prata o föra sig som en ”normal” 5 åring utan vänder på ord o blir jätte arg när jag inte förstår honom.

    /orolig mamma

  10.  
    25 september, 2007 | 15:02
     

    Svar till en orolig mamma:

    Hej!

    Tack för din kommentar på min hemsida.

    Jag förstår din situation och att du har det tufft.
    Du vill verkligen dina barn väl.

    Vilken dålig barnpsykolog du stötte på!

    Jag vill hemskt gärna hjälpa dig – som jag har gjort med andra!

    Att stämpla barnet med en diagnos (tex. ADHD) och sedan
    ge honom “medicin” = droger, som har biverkningar och
    skapar beroende är INGEN LÖSNING.

    Det är idioti!

    Det är en mycket dålig lösning eftersom det ställer till
    mer problem. Och de verkliga problemen blir inte hanterade!

    Välj en annan väg istället!

    Du undrar säkert vad du kan göra för att hjälpa ditt barn.

    Se min artikel här, där jag och andra ger många olika tips.
    Läs här.

    Du kan också läsa fler artiklar här om verkliga lösningar för barn i svårigheter.
    Läs här.

    Att ge barnen en bra kost är tex. oerhört viktigt.
    Du kan läsa om detta i artiklarna på min sida.

    Det finns hopp även för din Kevin.

    Låt mig gärna veta hur det går, eller om du har någon mer fråga.

    Lycka till!
    Peter

    För mer fakta i detta ämne se här:
    http://kmr.nu/pressrel_2007_09_18.htm

  11.  
    Maja
    26 september, 2007 | 10:49
     

    Jag är mamma till en snart 19 årig tjej som hela sin upväxt har haft problem med koncentration och överaktivitet. Aldrig fått någon hjälp förrän nu ivåras då hon fick till stånd en utredning som resulterade i diagnosen adhd. Då kom nästa slag det fanns bara mediciner med amfetamin i sig det vill hon inte ha. Hon klarar inte ut skolan eller livet, hon är mycket deprimerad då vill de ge henne lyckopiller också, snälla vad ska vi göra. Har försökt att lägga om kosten men det funkar lite dåligt. Har du något råd att ge mig, jag är helt vilse just nu. Maja

  12.  
    26 september, 2007 | 11:06
     

    Hej!

    Tack för din kommentar på min hemsida!

    Jag förstår din och din dotters situation.

    Om du läser och använder artiklarna på min sida så kommer situationen bli bättre. Se länkarna nedan.

    Läs och använd de tips som jag har skrivit i artikeln.
    Och se andra artiklar på min sida med andra tips.
    Det är väl använd tid att läsa dessa artiklar noga!

    Verkligen dåligt att ni inte har fått någon hjälp. Det gör mig förbaskad!
    Det enda de kan erbjuda är drogmedicin och lyckopiller.

    Både beroendeframkallande med biverkningar och de löser inte problemet!

    Det tycker jag är dåligt!

    Jag vill hemskt gärna hjälpa dig – som jag har gjort med andra!

    Att stämpla barnet med en diagnos (tex. ADHD) och sedan
    ge honom ”medicin” = droger, som har biverkningar och
    skapar beroende är INGEN LÖSNING.

    Det är idioti!

    Det är en mycket dålig lösning eftersom det ställer till
    mer problem. Och de verkliga problemen blir inte hanterade!

    Välj en annan väg istället!

    Du undrar säkert vad du kan göra för att hjälpa ditt barn.

    Se min artikel här, där jag och andra ger många olika tips.
    http://www.peterularsson.se/overaktiva-adhd-damp-barn/

    Du kan också läsa fler artiklar här om verkliga lösningar för barn i svårigheter.
    http://www.peterularsson.se/category/adhd/

    Att ge barnen en bra kost är tex. oerhört viktigt.
    Du kan läsa om detta i artiklarna på min sida.

    Låt mig gärna veta hur det går, eller om du har någon mer fråga.

    Lycka till!
    Peter

  13.  
    Olof
    5 oktober, 2007 | 23:50
     

    Tack för åsikter som behövs.

  14.  
    annsophie
    13 januari, 2008 | 22:37
     

    Jag håller nu som bäst på att blogga om mitt liv som mamma till Sam 9 år med adhd och asbergers..
    välkomna att titta in på blogg.aftonbladet.se/19846/

    Tack för en bra sida!

  15.  
    Annsophie forsell öhrn
    13 januari, 2008 | 22:38
     

    blogg.aftonbladet.se/19846/

    där kan ni läsa om mtit liv som mamma till Sam 9 år med adhd..

    välkomna!

  16.  
    Nickie
    22 januari, 2008 | 19:44
     

    Hej! Har just idag varit och pratat med skolan och en psykolog om min 15 årige son som har problem i skolan. Enligt psykologen så har han fått diagnosen ADHD, och han rekomenderade då denna medicin mot just detta. Skolan jublade och tyckte detta var ett kanonförslag, jag kan tyvärr inget om denna medicin. Så jag undrar om det är nödvändigt att ge min son amfetamin för att höja hans livsvärde, som de så vackert säger????

  17.  
    Mamma
    12 februari, 2008 | 22:20
     

    Hej!
    Tack för en bra och givande hemsida! Ger vidare tankar och reflektion. Måste bara fråga gällande en kommentare från dina läsare ovan (den första). Där skriver en mamma att hon slutat med MorEpa Mini, och det framställs som något positivt. Men jag förstår inte den vinklingen; hittar inget omnämnt att det skulle vara dåligt? Jag ger MorEpa Mini till min son. Har du/ni erfarenheter av det?
    Tack för svar! Hälsningar Mamma

  18.  
    13 februari, 2008 | 22:30
     

    Hej!

    Angående din kommentar på min hemsida:

    Jag förstår vad du menar, det blir lite förvirrande där.

    Tror att denna mamma bytte till Eyeq istället för MorEpa Mini.

    Jag fick nedanstående rekommendationer som jag vidarbefodrade till henne:

    Använd Omega-3 först och främst, det finns i Hälsokosthandeln både med omega-3 och GLA (gurkört). Eyeq heter den.

    I tidningen Land (Land 38/06) fanns en artikel för ett tag sedan om en pojke som fick Eye Q (ett Omega 3-preparat) och som hade mycket bra effekt på honom. Man kan säkert ringa till tidningen och beställa en kopia av artikeln. Där fanns även en faktaruta med frågor och svar där det bl.a. står, ”Det har visat sig att Eye Q är bättre än läkemedel som Concerta och Ritalina.”

    Ytterligare ett tips:
    Det jag vet angående Gurkörtsolja eller Borage Oil (eng) är att det är hög mängd GLA i den – betydligt högre än i nattljus olja men att många använder nattljusolja för samma syfte tillsammans med Omega 3 som oxå kan ha positiv inverkan.

    De rekommendationer jag har läst för typ ”ADHD barn” är:
    2 kapslar (500mg st) på morgonen och 1 kapsel till lunch ungefär
    Ev en på kvällen men brukar inte behövas eftersom det viktigaste är KOSTEN.
    Kan barnet inte svälja kapslar (bäst att få dem att svälja med en tugga av något fast tex bröd eller med yoghurt) kan man så klart klippa hål på kapseln o Spruta ut oljan i yoghurt men då kan man ju köpa flytande form direkt o då får man läsa sig till hur mycket 500 mg är – en tsk eller msk.

    Är det stört omöjligt kan man smörja in oljan i armhåla eller annat ställe på kroppen som har tunn hud så att det kan tas upp, dock behövs då 25-30% högre dos då allt inte kommer till godo.

    Dock är det så att man måste hålla på i minst 3 veckor för att vara säker på effekt eller ej effekt. Det sägs att ca 40 % av behandlade har mycket bra resultat. Men alltså inte alla – men kan som sagt bero på kost o födoämnesallergier.

    Se alla andra artiklar här: http://www.peterularsson.se/category/adhd-add/

    Hoppas det bringar klarhet i det hela.

    Lycka till vidare!

    Hälsn,
    Peter

  19.  
    Malin
    16 april, 2008 | 21:01
     

    Tack för en bra sida, rak o ärlig! Min son har ADD, så länge jag kan minnas har han varit låg och överkänslig, ibland på gränsen till deprimerad. Vi provade EyeQ efter en artikel i tidningen. Jag överdriver inte nu, men vi har fått ett nytt barn. Tuffare, mer självsäker, inte så känslig o.s.v. Vill rekommendera alla att prova detta istället för medicin.
    Dyrt, men värt allt och lite till….
    Malin

  20.  
    madde
    20 maj, 2008 | 11:14
     

    en sak som jag har märkt att jag med adhd äter godis med mycket färgämnemn i blir jag jätte pig. så tänk på de att inte ge era bar som har adhd godis med mycket förgämnemn i.

  21.  
    linda
    8 juli, 2008 | 23:15
     

    min son e 3 år och vi misstänker stark att han har adhd då både hans pappa har en lindrigare variant och hans morbror har en svårare variant. verkar som man inte får något gehör från någon bvc säger att han är född till att vara aktiv ja de håller jag med om men INTE överaktiv och på tal om hans humör

  22.  
    Clara
    18 juli, 2008 | 21:35
     

    Hej.
    jag tycker att du gör de hela lite för enkelt. visst är kärlek och trygghet viktigt men det behövs mycke mer än så. tro mig och jag talar av egen erfarenhet, att själv veta att jag har en diagnos gör det mycke enklare för mig att se att jag inte är ”dum i huvuet”.
    klart läkemedelsindustin vill göra pengar men medicinen finns av en anledning och vilka vet bättre vad dom pratar om än läkarna?

    SVAR:
    Hej!
    Det är ingen som på något sätt är ”dum i huvudet.” Det kan krävas en hel del arbete, men jag är säker på att det går. Se mina andra artiklar här: http://www.peterularsson.se/category/adhd-add/
    Alternativa drogfria lösningar måste lyftas fram mer!
    Hälsn,
    Peter

  23.  
    Monica
    4 september, 2008 | 11:50
     

    Hej! Du skriver mycket intressant, och du verkar vara kunnig på området. Det jag undrar (som du kanske inte vet, men försöker ändå) är hur jag som vuxen kan få genom en utredning på add? Jag har verkligen hinder i vardagen, får diagnosen deprimerad fast jag känner mig mer igen i add..

    SVAR:

    Hej! Jag förstår att du har problem. Tråkigt att höra!
    Gå inte in i piller och tabletter, det kommer inte att hjälpa dig att verkligen hantera dina problem.

    I denna artikeln finns det förslag på alternativa lösningar:
    http://www.peterularsson.se/den-stora-faran-med-antidepressiva-medel-och-andra-psykdroger/

    Här finns även andra artiklar du kan läsa och ha nytta av:
    http://www.peterularsson.se/category/adhd-add/

    Lycka till och gör dig själv en stor tjänst genom att välja bort alla diagnoser, tabletter och piller.

    Hälsn,
    Peter

  24.  
    jamie-jill seveflod
    10 oktober, 2008 | 14:40
     

    Hej .
    Jag är en ensamstående 43 åriga mamma till 7 barn , men nu bor inte alla hemma . Men jag har ett par tvilling pojkar (enäggs tvillingar) som är 7 år gamla och bägge har fått diagnoserna svår ADHD med tilläggs diagnosen Beteende störning. Och medicineras med ritalin efter att ha försökt med koncerta innan med de fick hallucinationer av dom.. Vad jag nu undrar över finns det några resor som kurser eller annat man kan få ansöka till eller läger tillsammans med dom ? Tack Jamie-Jill

  25.  
    Thesbee
    8 december, 2008 | 21:00
     

    Hej,
    Jag har efter många många år läst mig till att jag kan lida av ADD.
    Jag har sedan barnsben alltid haft problem med inlärning och koncentration.
    Jag har också hunnit drabbas av panikångest och depression, samt blivit antydd att jag skulle ha borderline (jag har bestämda uppfattningar och kan verka arg när jag bestrider läkares diagnoser hit o dit)
    När jag nu idag hamnade på en internetsida om ADD (en variant på ADHD) så förstår jag allt.
    Det är jag. Jag har ADD, jag vet det nu.
    Felet är nu att jag tagit medicin för panikångest och depression i ca 10 år nu. Jag fick läggas in på sjukhus när jag var 20 år, för jag blev så dålig när jag började ta dem. Medicinerna har hetat allt ifrån Anafranil till..det jag tar nu ”Efexor”.
    Om jag slutar ta medicinen nu får jag direkt återkommande panikångestanfall.

    I grunden vet jag att jag har ADD. Frågan är nu vad jag ska göra.
    Idag är jag handikappad med svårigheter att klara vardagen,. tex rutiner som städning mm Alla relationer jag har försvinner och jag är arbetslös ca en gång om året pga att jag inte klarar pressen på en arbetsplats.

    Jag hatar medicin egentligen och vägrade länge ta emot den. men till sist blev jag ju så dålig att de la in mig på sjukhus och tvingade mig i medicinen. Då blev jag mycket sakta bättre, så att jag i alla fall klarade att gå ut en stund i naturen.

    Nu lever jag som en sombie, med dåligt minne, brist på rutiner, svårigheter att hänga med i diskussioner, dålig tidsuppfattning, glömmer möten, slarvar med maten, tandhygienen…ja allt en ADD person har problem med.

    Ska jag nu tillbringa 3-4 år av mitt liv för att kämpa mig till en diagnos och rätt medicin? Eller kan jag komma ut från dimman i min hjärna på annat sätt?
    För att vara med i verkligheten måste jag ofta ta koffeintabletter, så att jag kan uppleva en stunds klarhet och ork.

    Nejj..fy jag orkar inte skriva mer. det är så hemskt.
    Mina två underbara barn på 10 resp 7 år sitter här bakom mig..och vet bara att de har en mamma som sover för mycket och inte har något arbete.

    I övrigt kommer jag från en socialt trygg familj med föräldrar som stöttar på alla håll. Utan dem hade jag inte varit här nu.

    Men tyvärr är det så att jag bara finns. Jag lever inte.

    SVAR:

    Hej!

    Jag förstår din situation.

    Rekommenderar dig att läsa min artikel: Hur man kan må bättre!
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-ma-battre/

    På något sätt måste du hitta en väg ut ur din onda cirkel.

    Hoppas min artikel kan hjälpa dig!

    Lycka till,
    Peter

  26.  
    Monika
    27 december, 2008 | 13:59
     

    När man gogglar runt på begreppet ADHD så verkar det nästan som om kritik mot diagnosen knappast längre finns! Det känns skönt att hitta någon sida där viss skepsism fortfarande existerar. Det verkar som om alla köpt konceptet. Värre än häxprocesserna på 1600-talet och skönt för skola, samhälle och föräldrar att bli helt anvarsbefriade.

    Problemen finns och barnen finns, men det är orsaken man kan ifrågasätta. Nu har min egen son gogglat sig till en ADD-diagnos och jag försöker förklara för honom att han inte uppfyller alla de kriterier som krävs. Framförallt att någon av problemen skall ha uppstått i tidig ålder samt att man kan utesluta andra orsaker till problemen. Han är snart 18 år så vi har svårt att lägga upp planer för att komma tillrätta med hans problematik som nu håller på att rasera hela hans skolgång och liv.

    Förklarade för honom igår att det trots allt är så att han levt i 17 år utan några problem som påverkat skola, kompisrelationer och familjerelationer, men nu har vi fått ett rent helvete. Enligt min bedömning beror det i första hand på allvarlig sömnstörning som han själv i stor utsträckning bidrar till. Dessutom väljer han själv att äta dålig mat på oregelbunda tider (trots att det alltid finns bra mat hemma) Att ”dygna” på helgen är häftigt. Kompisliv och fest är viktigare än annat i livet. Han har inga problem att sova mellan 06.00- 14.00, men anser sig ha stora problem att sova mellan just 23.00-07.00 när alla andra sover. Kan han inte sova så sitter han vid datorn eller möjligtvis TV:n.

    Han har nu fått insomningstabletter, men jag förstår inte hur han kan tro att han kan tycka att det är normalt att somna klockan 23.00 om man sovit till 14.00. Hela hans liv har blivit till ett enda långt jetlag varje vecka och han själv tolkar det som om han fått ADD?

    Ungen tror alltså att han har en ADD-diagnos för att han inte riktigt mäktar med gymnasiestudierna med inriktning mot chalmers??? Snart kvalificerar sig varenda unge för en diagnos. Det enda jag hoppas på är att psykologen som testar honom har vett att förstå att det kanske finns annat i hans liv som påverkar hans prestation.

    Vi föräldrar har svårt att hjälpa. Han är vuxen och beslutet måste i grunden komma ifrån honom själv om vi sedan skall kunna hjälpa honom på vägen. Annars blir trotset ännu värre.

    SVAR:

    UNDERBART!

    Tack så hemskt mycket för din klarsynta kommentar!

    DET ÄR SJÄLVKLART ATT MAN FÅR PROBLEM OM MAN SITTER VID TVn OCH DATOR SÅ MYCKET. DET FÅR ALLA MÄNNISKOR!

    Det finns ett oerhört tryck från media, kompisar, internet-industrin och alla andra som vill och tycker att man MÅSTE se TV, spela TV-spel och sitta vid datorn.

    Jag förstår exakt vad du menar. Det är inte lätt att stå emot detta trycket som ensam förälder.

    TABLETTER!!!! Sömntabletter hjälper ej!

    Sport, motion, frisk luft, bra kost, hjälpa till hemma och hålla ett bra schema hanterar detta. Föräldrar bör på något sätt sätta hårt mot hårt här! TVn och DATORN knäcker barnen annars.

    ADD!!!!!!!!!!!!!!

    Herregud!

    Vart är vi på väg egentligen?

    Jag har full förståelse för de problem som alla föräldrar kör in i. Inget stöd och hjälp från skolan och ett enormt tryck från läkare, sköterskor etc etc etc. angående alla dessa DIAGNOSER och PSYKDROGER.

    Det behövs inga tabletter och piller!

    Det behövs inte hundratals olika DIAGNOSER PÅ MENTALA STÖRNINGAR!

    Det behövs enkla, grundläggande och naturliga lösningar.

    Lycka till vidare och skriv gärna och fråga eller berätta!
    Peter

  27.  
    Monika
    31 december, 2008 | 12:15
     

    Hej hej

    Håller fullständigt med om att inte heller insomningstabletter är en lösning och vi kämpar på med att leda honom på rätt väg. Han själv måste dock vara delaktig i det när han trots det är ”vuxen”. (17 år och 11 månader). Jag är så trött på alla dessa diagnoser som delas ut till barn som inte riktigt gör som vuxenvärlden vill.

    Monika

    SVAR:

    HELT RÄTT!
    Lycka till vidare. Önskar dig ett bra 2009!

    Hälsn,
    Peter

  28.  
    Jesper Nilsson
    7 januari, 2009 | 23:25
     

    emofree.com/Articles2/add-blackerby-eft.htm

    Hejsan Peter!
    Jag är själv inte särskilt intresserad av ADHD och ADD mer än att min psykolog för 2 år sedan ville ge mig en av dessa diagnoser (ADD antar jag) och jag kände mig då djupt kränkt. En diagnos kommer aldrig att hjälpa någon att bli helt fri från ett problem. Vad som däremot hjälper är att gå till roten med det hela. Ovan har jag klistrat in en artikel om hur EFT skulle kunna bota ADD eller ADHD. För min egen del försvann alla problem jag hade med social oanpassning genom att först gå kursen ”Kjærlighet og Nærvær” på Vassfaret i Norge; vassfaretkursgaard.no/aktiviteter.html
    samt genom att gå kursen Art of Living steg 1; artofliving.se/
    När jag skriver social oanpassning så innebär det inte att jag hade problem utan andra människor tyckte att jag antingen var för ärlig eller för rättfram i mina uttalanden. Vilket ledde till att det var jag som hade problem, enligt alla andra.

    Hoppas att jag bidrar med något konstruktivt i denna debatt.

    Mvh
    Jesper Nilsson
    Malmö
    jesper0120@yahoo.com

    PS. Bra skrivet om sockret. Jag var själv med på ett skolmöte en gång med en elev som hade ADD (el ADHD) och den killen drack 1.5L Coca Cola varje dag. Inte konstigt han betedde sig störigt.

    SVAR: Mycket bra! Lycka till vidare!
    Helt rätt angående Coca Cola!
    Peter

  29.  
    inger
    21 januari, 2009 | 12:39
     

    Hej Peter har läst dina insändare o andras kommentarer här på din sida o blir o mer övertygad om att min 11-åriga dotter inte ska ha ritalina för sin dyslexi o add.det verkar helt sjukt att man ska behöva droga sina barn för att de ska fungera.Ska testa omega-3 o nattljusolja tror jag den heter det finns oxå ett annat tips jag fått o som jag läst i en del andra artiklar på din sida o det är eye-Q.Då vet man i allafall att barnen inte får i sig amfetamin eller någon annan typ av drog för att fungera i skolan o på fritiden.

    SVAR:
    Helt rätt! Läs gärna denna artikel:
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/
    Lycka till vidare!
    Peter

  30.  
    Erik
    21 januari, 2009 | 23:16
     

    Hej

    Jag har läst en hel del här nu och är lite nyfiken på vad du har för akademisk bakgrund som ger grund för dina uttalanden om psykiatrin och användandet av läkemedel? Det är ju lätt att tro att det är scientolog-indoktrinering som ligger bakom.

    SVAR:

    Läs artiklarna och titta efter!

    Finns det någon vettig människa som kan tycka om el-chocker efter att ha läst denna artikel!
    http://www.peterularsson.se/manniskor-som-har-blivit-skadade-eller-fordarvade-av-elchocker-ect/

    Vem kan tycka om psykdroger efter att ha läst denna artikel och bok!
    http://www.peterularsson.se/bedrageriet-med-diagnoser-lyckopiller-antidepressiva-och-ssri-preparat/

    Intressant läsning under rubriken ”vem tycker inte om mina artiklar” om man följer länken ”vill du berömma, debattera eller kritisera?” Men som du påpekar, det är ju din sida… synd bara att det ger dig obegränsade möjligheter att censurera den. Man blir ju inte så trovärdig om man utnyttjar den möjligheten till max

    SVAR:

    Jag tar inte in kommentarer som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Trovärdig? Tror du människor som inte kan själv titta efter eller tänka självständigt är trovärdiga?

    Majoriteten av alla som kontaktar mig är förnuftiga och vettiga människor. De kan läsa, titta efter och tänka självständigt. Jag föredrar att ägna mig åt dem!

    Se här alla lovord som jag har fått!

    Peter

  31.  
    Birgitta
    6 februari, 2009 | 15:01
     

    Hej Peter.
    Jag har suttit här i tre timmar och läst alla inlägg och länkar. Jag har aldrig känt mig så lättad som nu. Äntligen kan jag läsa texter som förklarar precis hur jag känner och tänker.
    Ska snart iväg till bup angående min tioåriga son. Där sitter skola, skolpsykolog och psykiatriker redo med sin receptbok och penna. Efter att jag tursamt nog halkat in på din sida känner jag att jag har ork att stå emot än en gång, men det är tärande. Jag har inte sovit en blund inatt. adhd diagnosen flåsar mig hela tiden i nacken. Det svårase är att dom vill att jag skall medicina trots att bekymmren bara uppstår i skolsituationer, hemma är han hur fin som helst och klättrar inte på väggarna. Jag har heller aldrig sett röken av någon dokumentation, fick heller inte ens se vad min son kryssat i på sin självskattnings skala.

    SVAR:
    HEMSKT! Läs min artikel här:
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/
    Hoppas den kan hjälpa dig!
    Peter

  32.  
    maria
    16 februari, 2009 | 21:54
     

    Hejsan! intressant och givande läsning på din hemsida. Jag har en pojk som är 8 år till hösten, han är väldigt livlig och aktiv, men det som vi tycker är jobbigast är nog att han inte lyssnar på oss. Han bryr sig inte ett dugg om vad vi säger. Vi har fått lite hjälp genom skolan, pratat med specialpedagog och skolpsykolog några gånger. Sist möte vi hade så sa de att det kanske vore bra om vi tog kontakt med BUP för att snabbare kunna få hjälp med ev medicin som innehöll så lite morfin så att det inte var någon risk att han blev beroende sa psykologen. Jag vet inte vad vi ska göra men så vi har det nu kan vi inte ha det. Ska man kontakta BUP? Eller finns det något annat alternativ? Vi skulle vara så tacksamma för ett svar eller en kommentar som kan hjälpa oss att få en lugnare vardag för våran son……

    SVAR:
    Hej! Jag förstår.
    Se denna artikel:
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/
    Hoppas den kan hjälpa er.
    Hälsn,
    Peter

  33.  
    golshan
    26 februari, 2009 | 22:35
     

    Hej
    Jag uppskattar dina bra åsikter, jag har en som på 7 år utredning är inte klart, jag har för ett år sedan provat omega 3 när jag läste en artikel om det, det verkade otroligt bra, jag tror på det verkligen, men eftersom min son har lidit mycket i skolan på grund av han svaga motorik och liten kropp som ses 2 år mindre än hans ålder, han går på en skola där är det tuffa barn som har mobbad honom, hans förskollärare är mycket duktig och har verkligen förstålse för honom, men inte andra personlan, jag undrar om du kan tipsa om en bra skola som han kan trivs där för att han har problem med skriv och läsning, jag har väldigt svårt och hitta en bra skola när jag läser om att alla har på något sätt ett problem , vet någon om något bra skola, kan inte föräldrar som har utbildning att samlas och öppna en såda skola , så att vi rädda våra barn och oss, jag har lärare utbildning, och jag gav upp på att kunna hitta plats på skolor med profil på grund av långa köar, jag är besviken på skolor för normal barn .
    tack golshan

    SVAR: Jag håller med, skolorna behöver verkligen förbättras! De behöver kunna hjälpa barnen på ett mycket bättre sätt! Peter

  34.  
    Maria
    30 september, 2009 | 19:01
     

    Hej!

    Håller fullkomligt med dig i att vara kritisk och inte bara ”köpa” allt vad läkare och psykologer säger. Har själv en autistisk son som nu är 19 år, och han har aldrig medicinerat. Trots att han var mer än aktiv ända tills han var 11år. Engagemang, far och morföräldrar, vänner dagis och skola samt att man som förälrar är överens om hur man ska göra i olika situationer är mig veterligen det bästa. Kärlek och trygghet kommer naturligtvis i första hand. Det är ju basen om man ska kunna nå fram med det andra. Att hjälpa sina barn oavsett om de har en diagnos eller inte till att bli sitt bästa jag, och att stötta dem på vägen och tid, tid , tid som är sådan bristvara. Att göra saker tillsammans,men också ha tråkigt tillsammans.
    För sist och syvene är det det vi gjort och inte det vi fått som saker, materiella ting som lämnar avtryck och skapar trygghet och kärlek.

    SVAR: Helt rätt! Mycket bra skrivet! Peter

  35.  
    Eva Andersen
    19 januari, 2010 | 12:36
     

    Hej Peter! Jag har en dotter på snart 17 år som har fått diagnosen ADD. Hon har problem med tider och med koncentration och inlärning. Det största problemet under åren i skolan har varit att passa tider och få arbeten gjorda. Hon fick diagnosen för ett år sedan, alltså ganska sent så jag förstår nu att har haft det väldigt jobbigt väldigt länge utan att någon förstått henne. Hon har provat två olika mediciner, hon får bättre koncentration, men mår sämre på andra sätt, blir trött, mår illa, deprimerad. Hon har länge haft problem med depression, har skurit sig själv. Hon har slutat med detta och vi har gått på samtal hos BUP.
    Jag läste om EyeQ i en artikel och funderar på om detta skulle kunna vara något för henne. Vet inte vad jag skal göra för att hon ska kunna få struktur och hjälp för att klara vardan lättare utan tjat. Har nu begränsat datoranvändandet… ex. ingen dator efter 22 och att hon ska försöka vara i säng till kl 23. Är detta för hårda regler? Vet att brist på sömn gör att hon blir deprimerad. Har du några råd eller erfarenheter som kan hjälpa henne så hon kan komma i tid till skolan och känna sig pigg. Hon dricker mycket coca cola och jag har försökt förklara för henne vilka effekter det får på henne, hon förstår men kan inte låta bli.
    MVH Eva

    SVAR:

    Hej!

    Tack för din kommentar. Jag beklagar verkligen det som har hänt med din dotter.

    Läs denna artikel och dess länkar:
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/

    Dålig kost och för mycket socker – Coca Cola – kan få vem som helst att må dåligt och bli deprimerad.
    Missförstånd och problem i skolan måste också hanteras korrekt.

    Du kan även läsa denna artikel: http://www.grundenisvenska.se/barnet-som-vill.php

    Jag mailar till dig.

    Hälsn,
    Peter

  36.  
    luis G
    14 februari, 2010 | 12:16
     

    Hej Peter,
    Jag bara vill verkligen gratulera dig för din väldigt intressant och givande text,
    för mig det var stor hjälp
    tack
    L

  37.  
    Mamma
    26 februari, 2010 | 12:02
     

    Hejsan igen!

    ville bara fråga, varför man glömmer bort barnen med Asperger Syndrom då man talar om överaktiva barn, dom har det i sin diagnos också, samma med uppmärksamhet osv.
    Därför dessa barn ofta (speciellt flickor) för en ADHD diagnos fast det är AS.

    Sen vill jag gärna rekommendera en bok av Ross W. Greene, som jag nu läser och är väldigt faschinerad av ”vilse i skolan” han bortser från diagnoser och skriver mer om vad det verkligen handlar om, att dessa barn inte kan helt enkelt – dom vill och vet men kan inte – för barn gör rätt om de kan! Men dom saknar viktiga tanefärdigheter. Läs gärna denna bok!

  38.  
    tatschana
    25 oktober, 2010 | 14:04
     

    Hej och tack för en mkt intressant sida.
    Jag har en dotter som är 14 år och verkar stämma in på de flesta punkter ang ADD. Har under de senaste 4 åren haft möten med skolan, rörande hennes skolgång. Hon har problem med tider, komma ihåg läxböcker, pennor, stör ofta andra på lektionerna, har lätt att drömma sig bort, verkar inte lyssna osv… Märker att det blivit värre nu senaste året. Hon ljuger om småsaker, blir osams med sina vänner.
    Här hemma är hon glad och mysig om än ganska disträ, man får påminna henne flera gånger innan hon börjar eller avslutar sina uppgifter som kan vara från att packa skolväskan, duscha städa sitt rum osv. Vi har pratat med henne om skärpning, och gjort listor med ngr få punkter för att hon ska komma ihåg saker.

    Jag berättade för en vän att min dotter verkar så likgiltig för skolarbetet och hon frågade då om det inte kunde vara så att hon har ADD. Jag gogglade om diagnosen och det var som att få en exakt personbeskrivning av min tonårsdotter. När jag började tänka tillbaka så har hon varit ”slarvig och glömsk” redan när hon började lågstadiet, men då trodde man det hörde till åldern, för vilka barn i 6-7 årsåldern har inte svårt att ha ansvar för böcker och ordning på sina saker utan att det behöver vara ngt ”fel” på dem.
    Min dotter verkar inte ha problem att förstå i skolan, utan ha problem att påbörja eller avsluta arbetena trots extra hjälp och stöd, sitter ingen hos henne ”glömmer” hon vad hon håller på med. Vi ska få träffa en psykolog som skolan rekommenderat, så jag hoppas vi får hjälp att kunna stötta och att hon kan få all hjälp hon behöver från lärarna. Hon började i ny skola förra vintern och här känns det som det äntligen kommer hända ngt, agerande och inte bara prat om att hon ska plugga mer.

    Vi har både hundar och hästar och när hon är med mig i stallet är hon pigg, glad och fokuserad, till en viss del, hon verkar ha lättare för att koncentrera sig om det inte är för rörigt runt om henne. Jag märker att när vi rider ihop är hon mer närvarande och lätt att prata med.

    SVAR:

    Tack för din kommentar!

    Några reflektioner från mig som inte är menade att kritisera dig:

    Jag tycker att man skall tillåta barn och andra att vara annorlunda. De behöver inte ha en ”diagnos” bara för att de är annorlunda.
    Skall vi stämpla alla som är annorlunda med en ”diagnos” och sedan ”medicinering”? Var kommer vi att hamna då?

    Många människor och läkare är väldigt snabba till att titta efter ”diagnoser”.

    Jag vill betona att ett barn kan må dåligt av många anledningar och att det är viktigt att verkligen ge rätt hjälp.
    – Dålig motivation
    – Dålig hemmiljö
    – Dålig kost, sockret är en riktig bov!
    – Brist på aktiviteter och friluftsliv
    – Mobbning, personer som trycker ner barnet
    – Ligger efter i skolarbetet, förstår inte något ämne. Mängder av problem kommer härifrån!
    – Dålig pedagogik, lärare som inte passar barnet.
    – Stora klasser
    – Andra problem som barnet kan ha som han eller hon inte kan dela med någon.

    Listan kan säkert göras längre.

    Det kan tyckas lättare och snabbare att stämpla någon med en ”diagnos” och sedan ”medicinera” med psykpiller. Att hantera det verkliga problemet eller problemen är för jobbigt. Detta är naturligtvis förödande för barnet och vår framtid.

    Jag vill rekommendera dessa artiklar:

    Må bättre:
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-ma-battre/

    Hjälpa sitt barn:
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/

    Hälsn,
    Peter

  39.  
    Mia.S
    15 november, 2010 | 21:36
     

    Jag förstår din text alltför väl. Jag är en tjej med diagnosen ADD. koncentrations problem. hälften av adhd vad var läkaren sa till mig. jag har fått byta läkare tre ggr minst, jag har fått byta psykologer otroligt många ggr och endast haft två en längre tid, alltså som jag träffat mer än tre ggr. Jag har inte fått hjälp varken hemma, i skolan eller på fritiden.
    Problemet är stort, medicin är ingen lösning. Men eftersom ingen hjälper mig med någonting krävs det att jag tar medicin ändå. Trots det klarar jag knappt av skolan, och mår dåligt utav medicinering i en längre tid.
    Jag skulle önska att föräldrar till barn med problem som ADD och ADHD försöker hjälpa sitt barn så mycket som det är möjligt, och pröva allt innan dem prövar med mediciner.

  40.  
    Emmy Mjörnefeldt
    3 december, 2010 | 20:00
     

    Hej igen.
    Jag kännar att jag kanske var lite oklar i hur jag tycker att du skall tackla vredesutbrott hos ditt barn. Det är absolut inte meningen att du skall brott ner det. Nej vad jag menar är att du kan ställa dig mitt emot honom/henne, ansikte mot ansikte och slå dina armar om honom så att du låser hans armar mot hans kropp och ge honom/henne en stadig, trygg öm men gränssättande kram. Är ha orolig så kan du knäppa dina händer bakom hans rygg och bara hålla om. Du kan tala lugnade till honom eller henne i vanlig samtalston. Mjukt och förstående. Skriker han så hör han i alla fall ditt röstläge och din röstmelodi. Du fortsätter och pratar och skriken han så tystnar han efter ett tag för han vill höra vad du har att säga.
    Sen kommer nog gråten. Jag föreslår att du inte säger att han inte skall vara arg eller att han inte skall vara ledsen, för du vet faktiskt inte vilken kränkning detta utbrott är reaktion på. Inte förän du har lyssnat och tagit till dig vad han/hon berättar. Det finns enligt mig inga i grunden elaka barn. Barn är mycket formbara och deras enda önskan är att känna sig älskade och accepterade och uppskattade. Var lyhörd för ditt barn. Det tjänar han/hon, du och alla på.

  41.  
    Ippa
    2 september, 2014 | 17:52
     

    Hej jag heter Ippa! jag har själv ADHD och är 13 år, jag vill bara berätta att det bästa man kan göra är att fråga sitt barn (eller vem det nu är) som har ADHD vad hon/han tycker om i stort sätt ALLT som rör honom/henne och lyssna på denne precis lika mycket som vilken vuxen som hällst.

Lämna gärna en kommentar som jag godkänner innan den publiceras.
Detta är min egen hemsida med mina tankar och åsikter - ingen debattsida.
Inga länkar godkänns i kommentarerna. Tänk på att ditt namn kan synas i sökmotorerna om du sätter ut det. Vill du berömma, debattera eller kritisera?


(krävs)

(krävs)

Information
Alla dina rad och styckebrytningar sätts dit automatiskt. Din e-postadress visas aldrig. Tänk gärna igenom det du skriver.

Använd knapparna nedan för att redigera din kommentar.


RSS flöde för kommentarerna i denna post | TrackBack URI

 

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

Folk blir skadade av elchocker, ECT! Skriv på protestlistan!