Diagnoshysteri – psykiatrin ser oss alla som mentalt störda!

Skrivet den 19 september 2013

folkmassa

Diagnoshysteri! Har vi alla blivit galna?

Ja, denna fråga är tyvärr verkligen befogad efter att ha sett psykiatrins senaste instruktionsbok för diagnoser och mentala störningar – DSM 5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), släppt tidigare i år.

DSM, psykiatrins diagnos-bibel, ges ut av amerikanska psykiatriförbundet, APA, och innehåller fyrahundra (400!) diagnoser på olika mentala störningar som vi påstås lida av.

Psykiatrin påstår i bedräglig vetenskaplig inramning att saker som t.ex humörsvängningar, PMS, sorg, nedstämndhet, trots, hamstring, problem med shopping och internet är diagnoser på mentala störningar som behöver psykiatrisk vård, dvs olika psykofarmaka och/eller elchocksbehandlingar.

I klarspråk så innebär denna psykiatriska diagnos-bibel, som ligger till grund för psykiatrisk vård över hela världen, att vi alla kan definieras som mentalt sjuka och i behov av psykiatrisk vård.

Se dessa artiklar:
Adhd-teorin strider mot all vetenskaplig logik
Nathan Shachar: Psykiatrin – med oss eller mot oss?

Omfattande kritik mot diagnoshysterin i DSM-5

Kritiken mot DSM-5 har varit omfattande världen över. Många tycker att psykiatrin har gått för långt i sin diagnoshysteri.

Psykiatrins fixering på diagnoser och mentala störningar har naturligtvis allvarliga konsekvenser för vårt samhälle och framtid.

Nästan 7 miljoner ungdomar och barn i USA har fått en psykiatrisk diagnos.

På 26 år har användningen av psykofarmaka i USA ökat med 4800% på grund av psykiatrins manual.

Tre fjärdedelar av de 1500 psykiatriker som ligger bakom DSM har band till läkemedelsbolagen, som tjänar biljoner på försäljningen av psykofarmaka.

Alla problem och svårigheter tolkas som en diagnos

Lärarna i vissa klasser i Sverige har pratat om att upp till 40% av eleverna har psykiatriska diagnoser. Istället för att satsa mer på förbättrad pedagogik, motivation, mindre klasser, bättre kost, högre lärarlöner, insatser mot mobbning, bättre dialog och samarbete med föräldrarna etc. , så har trenden blivit att man stämplar barnen med olika diagnoser. Något de får bära med sig för resten av livet.

Jag ryser vid tanken på att exempelvis näringsbrist, dålig kost, studieproblem, dålig kontakt med föräldrarna, mobbning, besvikelser, sorg, arbetslöshet, ensamhet och misslyckanden ”löses” med psykiatri, dvs diagnoser, psykofarmaka och ECT-behandlingar.

Det är fullständigt normalt att reagera vid dessa situationer som är en del av livet. Det är definitivt inte alltid lätt.

Psykiatrin har kört fast i en värld av hundratals olika mentala störningar, otaliga psykofarmaka och elchocksbehandlingar, sk ECT. Samarbetet med läkemedelsbolagen är väldokumenterat.

Det är dags att med sunt förnuft vända blicken mot alternativa behandlingar.

Peter U Larsson

manodepressiv
Illustration: Lotta Sjöberg

Läs dessa artiklar och referenser om diagnoshysterin

Diagnoshysterin är en dyr sjukdom
Psykmanual gör normala knäppa
Psykiatrins diagnoser – trålfiske efter nya patienter
Varning för SSRI:s utsättningssymtom
Snart är ingen av oss normal
Snart är ingen ”normal”
Diagnoshysteri drabbar både lärare och barn
Diagnoshysterin: Dubbelt så många utredningar görs
Psykologerna revolterar mot psykiatrins diagnosbibel
Trotjänare gör uppror i diagnosfabriken
Bokstäver har vi allihop
Oerhörd överdiagnostisering av depression
Ny manual – nya psykiska problem
Psykiatrin har blivit galen – del II
Sorgsen är sjuk i USA
Snart kommer DSM 5 diagnosbibeln för psykiatriker – alla känslor behöver medicin

Alternativ till ett bättre mående – hitta din egen naturliga väg!

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!

Med vänlig hälsning,
Peter

Författare och ämnesredaktör på Newsvoice



Kontakta mig. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i Amnesty, KMR (Kommittén för Mänskliga Rättigheter) och Röda Korset.

Bookmark and Share

8 kommentarer för 'Diagnoshysteri – psykiatrin ser oss alla som mentalt störda!'

  1.  
    Lotta Kemmer
    19 september, 2013 | 17:15
     

    Låt dig aldrig luras av en diagnos från en psykiater. Han är i de flesta fall galnare än du.

  2.  
    Yvonne Löfquist
    19 september, 2013 | 20:47
     

    Har eg. inget att tillägga ville bara visa att jag läst detta och tala om att jag håller med samt säga: att tack för att ni aldrig slutar att käfta emot.

  3.  
    Rolf Bergdahl
    21 september, 2013 | 20:40
     

    Ja, det är bara att konstatera hur samhället blir sjukare och sjukare. Att man inte för länge sedan satt stopp för psykiatrikerna och förpassat dom till dit dom hör hemma – Nähädå man låter de ge ut ännu en bok. Om ett par år kommer DSM 7, ännu galnare och med ännu fler diagnoser.

    Vad ska man göra – hålla käften och jobba på och betala in skatt? Som går till psykiatrikerna. Inget kul alls.

  4.  
    Thomas
    3 november, 2013 | 22:11
     

    Länkarna som hänvisas till i brödtexten är väldigt intressanta och bör läsas både vaket och kritiskt. Jag upphör aldrig att förvånas över att hjärnan är den del av kroppen som det aldrig får vara problem med. Mängder av psykiskt sjuka upplever sig behjälpta av medicinering, något som måste tas med i beräkningen. Vi skulle ha fler självmord om inte den hjälpen fanns. Men visst vore det bra att fånga upp individerna innan de utvecklar en psykisk sjukdom.

    Samsjukligheten mellan neuropsykiatriska diagnoser och bipolär sjukdom är väldigt hög, något som är intressant i sig.

    Men, jag håller i allra högsta grad med om att DSM-V i sig självt är fullständigt bortom allt förnuft. Lyckligtvis verkar psykiatri-Sverige väldigt försiktiga och skeptiska till att inför denna. Men tyvärr blir det nog så i slutändan.

  5.  
    Teddy Donobauer
    9 december, 2013 | 08:49
     

    Tack för din infokamp mot dessa och andra företeelser. Syftet att behandla/bota mental ohälsa är högst lovvärt i sig, men att skjuta diagnoserna lägre och lägre ner i den mänskliga beteendeskalan lämnar fältet vidöppet för en medicinering av allt politiskt, filosofiskt och religiöst oliktänkande, på helt laglig väg. I slutändan är ingen normal men alla medicinerade, och de galnaste sitter på psykofarmka miljarder att öka medicineringen med.

  6.  
    Yvétthe Salomonsson
    30 maj, 2014 | 09:16
     

    Allt handlar om vår oförmåga att hjälpa vår nästa…Ingen vill slå hål på den stora illusionen om vård,medecinering mm, vi vill låtsas att vi vet och kan allt…speciellt de som är läkare, men i verkligheten är vi alla små och rädda och vågar inte se att allt beror på bristen på respekt och medmänsklighet/kärlek som är den illröda tråden som visar oss allt lidande, allas smärta och ångest inför att inte vara önskade eller älskade i denna djungel av ondska som kallas mänskligt samhälle.

  7.  
    andreas arvidsson
    5 september, 2014 | 11:23
     

    (Skriver från mobil då kanske kan bli lite slarvigt)

    Ska börja att tala om att jag gillar din blogg och även detta inlägget men har endel synpunkter.
    Jag tycker inte alls du har fel i sak …adhd är normalt inget handikap (i de fall när det inte är en utvecklingsstörning).

    för att få en vinkel i diskussionen så drar jag min historia.
    Min diagnos är adhd, jag är idag 38. För ca 5 år sedan så blev min nuvarande fru gravid. Den dagen insåg jag att världen aldrig kommer anpassa sig till min verklighet utan att jag måste på något jävla sätt hitta en väg för att få en vardag där ett barn kan få plats.

    Jag självmedicinerade både alkohol och droger. Rastlösheten och ängsligheten är något som äter upp ”oss” (pratar inte bara om mig, träffat flera med samma diagnos och samna känsla).

    Att det inte syns utanpå stämmer ofta inte alls, vi ser varandra som har det. Hur någon går, i ansiktsutrycket, i tonen tillsammans med dom ängsliga ögonen som lika ofta är energiska och nyfikna.

    Jag tror inte längre på att folk blir beroende av alkohol eller droger …ett beroende föds man med.

    Min resa har varit hård, den är inte slut än. Men en sak är jävligt säker.
    UTAN min medicin då skulle jag inte vara där jag är. Orsakerna är många och för mig lätt att ta på.

    Min hjärna har fått ämnen som gör att jag klarar av att känna saker som är ett krav när ett barn växer upp.
    Jag känner känslor som inte är ett inlärt tvångsbeteende. Jag klarar av ett socialt samtal med en kolega, kan tom njuta av det.
    jag klarar sitta kvar under en middag hemma med familjen utan att vilja gå. Kan se på en film, gå på bio.
    jag klarar av att leka med mitt barn …jag tycker andra är viktigare än mig.

    …exemplen tar inte slut.

    Min fru har varit med på hela resan och livet har sakta byggts upp.

    Jag har anpassat mig ganska bra så länge det finns en kontrollerad struktur.

    Det är alltså till ett samhälle som kräver vissa normer jag anpassat mig till.
    ett samhälle som ständigt förändras och idag måste människan anpassa sig tidigt för idag kan du inte gå ur 9an utan betyg och ställa dig på fabrik ( som va mitt fall ).

    Du måste ställas i ledet tidigare för att samhället ska acceptera dig. Du har inte lika många chanser längre och din sociala kompetens med utbildning är något livsavgörande. Utslagningen blir hårdare idag utan detta …och lägg då till ett missbruksbeteende som nästan alla med diagnosen add/adhd har.

    Min uppväxt var så perfekt som den kan va. I en liten by i villa. Min far jobbade under en tid med missbrukare och sedan reste han runt och informerade om missbruk och i tonåren jobbade han som pastor.
    Min mamma har varit kanon och mina större syskon.

    men i min hjärna var livet aldrig särskilt bra. Att va 7-8 år och försöka hantera ångest är inte något skönt alls. En gnagande oro som tar upp energin.

    Försök att se anledningen till hysterin om mediciner. Att tala om läkemedelsbolagens krig och miljardvinster som styr detta är faktiskt lite naivt och konspiratoriskt.

    Jag har ett mål att jag ska leva utan min medicin. KBT, träning och ett sundare liv med mat, jobb, dygnsrytm mm mm. Jag är på väg dit …men utan förståelse för hur ett liv kan vara så kommer man inte dit?
    Hur ska vi få någon att kämpa för något som aldrig funnits i ett liv?

    Detta är mitt längsta inlägg någonsin om detta ämne och det är för att bloggen i sig är bra. Diskussionen är viktig !

    // Svar:

    Tack för ditt inlägg, Andreas! :)

    Jag har full förståelse för det du säger och din situation.

    Mycket bra mål du har! Det glädjer mig! :) Hoppas du snart når dit!

    Jag rekommenderar att du läser dessa artiklar som kan hjälpa dig att nå fram till ett bättre mående:

    Peter och Ginger Breggin: Att förstå och övervinna depression, del 1
    http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/2010/peter-och-ginger-breggin-att-forsta-och-overvinna-depression-del-1/

    http://www.peterularsson.se/diagnoshysteri-psykiatrin-ser-oss-alla-som-mentalt-storda/
    http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-ma-battre/
    http://www.peterularsson.se/ge-dig-sjalv-ett-battre-liv/
    http://www.peterularsson.se/kategori/ma-battre-hantera-depression-angest-etc/
    http://www.alternativjournalen.se/nyheter/depression-vad-gora-och-inte-gora-7204166

    Artikel med artiklar från SVD ang motion som medicin, ref till läkare:
    http://www.peterularsson.se/det-finns-alternativ-till-psykofarmaka-vid-depression/

    Artiklar med amerikansk läkare:
    http://www.peterularsson.se/losningar-pa-depression/
    http://www.peterularsson.se/depression-ar-inte-en-kemisk-obalans-hjarnan/
    http://www.peterularsson.se/viktiga-faktorer-for-att-overvinna-depression/

    Ta dig gärna tid att läsa igenom dessa – de kan hjälpa dig!

    Lycka till vidare! :)

  8.  
    Baltazar
    3 juli, 2015 | 00:52
     

    Kan hålla med om att det finns en viss tendens till överdiagnostisering, vidare anser jag att man ska vara väldigt försiktigt med att sätta psykiatriska diagnoser på individer under 18 år. Med detta sagt, så skall man ej heller förringa behovet av diagnoser. Diagnoser är till syvende och sist ett verktyg för behandlare, för patienter kan det också upplevas som skönt/befriande att faktiskt få sätta ord på de problemen man upplever. Men ja, efter att ha läst den nya versionen av DSM – fick jag intrycket av att varenda liten säregenhet hos människor är nu att anse som ”sjukt” och det menar jag faktiskt är fel.

Lämna gärna en kommentar som jag godkänner innan den publiceras.
Detta är min egen hemsida med mina tankar och åsikter - ingen debattsida.
Inga länkar godkänns i kommentarerna. Tänk på att ditt namn kan synas i sökmotorerna om du sätter ut det. Vill du berömma, debattera eller kritisera?


(krävs)

(krävs)

Information
Alla dina rad och styckebrytningar sätts dit automatiskt. Din e-postadress visas aldrig. Tänk gärna igenom det du skriver.

Använd knapparna nedan för att redigera din kommentar.


RSS flöde för kommentarerna i denna post | TrackBack URI

 

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

Folk blir skadade av elchocker, ECT! Skriv på protestlistan!