Jag håller med modiga Jim Carrey till 100%! Han skippade sina antidepressiva medel och lyckopiller för att istället hitta andra lösningar på sin depression och sina problem.
Det går att hantera depressioner utan en massa olika tabletter och piller. Faktiskt!
Citat från AFTONBLADET:
”Han har fÃ¥tt en värld att skratta. Själv gick han nästan under av depression. Nu skriver Jim Carrey en handbok till hjälp för andra deprimerade. Humorstjärnan Jim Carrey jobbar pÃ¥ en handbok för deprimerade. SkÃ¥despelaren vill använda sina egna erfarenheter av sjukdomen för att hjälpa personer som vill besegra depression utan mediciner och lyckopiller.”
Det skall bli mycket intressant att se och läsa denna handbok från Jim Carrey. Den bygger tydligen på drogfria alternativa metoder för att hantera en depression.
Otroligt bra och modigt gjort!
Nu blir inte psykdoktorerna är läkemedelsindustrin glada. USCH! Hur vÃ¥gar nÃ¥gon ifrÃ¥gasätta vÃ¥ra diagnoser, ”mentala sjukdomar” och olika psykdroger?
Jim Carrey har verkligen tittat efter SJÄLV och tänkt till SJÄLV och inte köpt dessa lögner från psykiatrin och läkemedelsindustrin.
Detta är alltså LÖGNER:
- Du har själv inget ansvar för ditt liv eller dina problem. Dina problem beror pÃ¥ att du har en ”mental sjukdom”. Psykiatrin har hittat pÃ¥ och röstat fram hundratals olika diagnoser och ”mentala sjukdomar” sÃ¥som ADHD, ADD, mild depression, svÃ¥r depression, DAMP osv. Enligt psykiatrin sÃ¥ finns det hundratals olika ”mentala sjukdomar” – nog för att täcka in hela befolkningen! När man ser listan pÃ¥ de olika ”mentala sjukdomarna” tror man först att det är ett skämt! Psykiatrikerna verkar tycka att ALLA (utom de själva) är sinnessjuka.
- Denna ”mentala sjukdom” som du har beror pÃ¥ en kemisk obalans i din hjärna. Beroende pÃ¥ vilken psykiatriker du gÃ¥r till sÃ¥ fÃ¥r du olika diagnoser! GÃ¥r du till 20 olika psykiatriker kan du till och med ha 20 olika sinnessjukdomar! Testa själv och se! SÃ¥ ovetenskapligt och godtyckligt är det!
- Läkemedelsindustrin samarbetar med psykiatrin och tar fram olika droger som skall ”hantera den kemiska obalansen i din hjärna som orsakar den mentala sjukdomen”. Hela tiden kommer det nya psykdroger som skall hantera personens problem och som absolut inte är beroendeframkallande och har inga biverkningar. Efterhand som problemen med droger kommer i dagen sÃ¥ byter läkemedelsindustrin och lanserar en ny drog. Ofattbart!
Detta är bluffen i all sin bedrägliga enhelhet. Psykiatrin skapar hundratals olika mentala sjukdomar i samarbete med läkemedelsindustrin som säljer olika droger.
Mycket modigt och BRA GJORT av Jim Carrey att våga gå emot dessa mäktiga kommersiella krafter!
Det FINNS drogfria alternativa behandlingar för depressioner, MEN de har ett stort problem! De göder inte maktgalna psykiatriker eller läkemedelsindustrin!
Nu får de kanske istället koncentrera sig på lyckopiller till våra hundar, papegojor och andra husdjur. Nej, det är inget skämt! De drogfixerade människorna håller nu på att lansera psykdroger till våra husdjur. Hur dumt får det bli!
Se andra artiklar jag har skrivit i samma ämne här:
Tabletter, lyckopiller, antidepressiva
Vill du veta sanningen om psykiatrin?
Se denna artikel i AFTONBLADET:
Komikerns mörka hemlighet
Se denna artikel om Pete Wentz som försökte ta livet av sig med receptbelagda droger.
Hör gärna av dig om du behöver hjälp! Det finns alternativa lösningar!
Peter
Kontakta mig här!
Jag är också ganska emot mediciner. Men att det finns annat hjälp att få tror jag inte heller på. Säger man till någon att man mår dåligt så säger de direkt att man ska gå till läkare. Vägrar man så vänder de ryggen mot en. Dvs man blir förutom deprimerad även isolerad sociallt. Visst har man ansvar för sitt eget liv men andra har också ansvar hur de behandlar en. Man kan inte slå någon och sedan säga att det är dennes fel som fick ont. För mig är depression ett samhällsproblem. Att sörja, vara arg och andra sådana känslor är normalt men när vi inte får uppleva dem kan de bli till ett problem. Vi förväntas hela tiden må bra, orka med allt. Det går ju inte.
SVAR SE NEDAN,
Peter
SVAR TILL OVANSTÃ…ENDE KOMMENTAR:
Hej!
Det finns LÖSNINGAR. Se mina andra artiklar i detta ämne!
http://www.peterularsson.se/category/tabletter-lyckopiller-antidepressiva/‘
Lycka till!
Peter
Hej,
Allt detta lÃ¥ter bra… men jag har upplevt att det funkar bäst för dem som redan mÃ¥r nÃ¥gorlunda bra. Det beror pÃ¥ hur dÃ¥ligt man mÃ¥r och var problemet ligger. Visst mÃ¥r jag bättre av att motionera men det fixar inte mina problem. Jag tror säkert att kost och mÃ¥ttlig motion kan hjälpa i mÃ¥nga fall men jag tror man mÃ¥ste ändÃ¥ komma till problemets rot och jobba med det eller helt enkelt acceptera det man inte kan göra nÃ¥got Ã¥t. Allt är inte sÃ¥ himla frid och fröjd som mÃ¥nga verkar tro. Man ska bara äta rätt (och ingen vet vad som är rätt egentligen) och gÃ¥ pÃ¥ promenader sÃ¥ är allt fixat. Jag tror inte livet fungerar pÃ¥ det sättet tyvärr… Vi lever i en grym värld med mÃ¥nga känslokalla människor. Det är mer konstig att mÃ¥ bra än att inte göra det…
Det jag tycker ocksÃ¥ är viktigt och som jag upplever att man inte fÃ¥r möjlighet att göra i dagens samhälle är att FÃ… sörja och att FÃ… mÃ¥ dÃ¥ligt tills man känner sig redo att gÃ¥ vidare. Utan att behöva förlora allt stöd frÃ¥n omgivningen för det. Varför ska alla tvingas vara glada och positiva hela tiden. Ibland kan det vara sunt att se pÃ¥ ens liv och inse nÃ¥gra sanningar och det kan man inte göra om man mÃ¥ste se allt glatt…
För att ge dig ett exempel, när min mamma dog sÃ¥ började mina släktningar bette sig som om jag vore ett spöke. Jag fick inget stöd för ingen klarade av att finnas där för mig. Nu mÃ¥ste jag sörja för dem ocksÃ¥ tröts att de lever. Som du ser sÃ¥ finns det situationer där det är bara normalt att vara deprimerad. Motion och mat är bra men sörja mÃ¥ste fÃ¥r ta sin tid, hur lÃ¥ng tid det än är. Och det finns folk som har varit med om hur mycket jobbiga saker som helst. Jag tycker man ska lyssna pÃ¥ de som mÃ¥r dÃ¥ligt och sluta säga Ã¥t dem vad de borde göra utan frÃ¥ga de hur de känner och vad de vill göra. Allt de fÃ¥r höra är ”sök hjälp”.
Men piller tror jag verkligen är ingen lösning. De har ju biverkningar som kan vara värre än själva sjukdomen. Vad är det för mening med dem då. Jag har aldrig hört talas om någon deprimerad som blev bra pga mediciner. Jag har tvärtom hört talas om många som blivit värre och till slut tar för många mediciner och kan inte sluta.
Jag tycker din sida är mycket bra och att det är viktigt det du gör att uppmärksamma viktiga problem som få vill prata om. Det behövs verkligen människor som orkar bry sig. Hoppas du kommer att fortsätta med det goda arbete!
/Lin
Oj dÃ¥ jag skrev lite mycket ser jag… Hoppas det gÃ¥r bra…
Hej!
Tack för din kommentar och fina beröm!
Det g̴r bra att skriva l̴ngt Рinga problem!
Hälsn,
Peter
Ja, den bästa medicinen mot depression är motion och nykterhet. Promenerar bort din depression. Styrketränar bort din depression. Egentligen kan man också motionera bort sitt missbruk. Det finns mat som kan orsaka depression. Framförallt socker och mjöl. För mer information om detta och hur du skulle gå tillägga kontakt mig via sia.yousef@yahoo.se. Jag jobbar som kostrådgivare och socionom. Jag har även arbetat som undersköterska. /Sia.
Otroligt härligt att se att man inte är ensam om sina åsikter. En mycket bra sida Peter! Ska genast tipsa alla mina nära och kära om denna.
För att du inte helt skall vända dig emot min Ã¥sikt, eftersom du uppenbarligen har din tydlig och klar för dig, vill jag pÃ¥börja med att säga att jag hÃ¥ller med om din Ã¥sikt gällade den bristfälliga utbildningen i ämnet sjukdommar, att flertalet läkare kan ge olika diagnos och hur det finns piller för det mesta. Jag hÃ¥ller ocksÃ¥ med om att det är inte medicinerna som botar sjukdommar utan att det krävs mer än sÃ¥…
Dock vill jag också tillägga att du är en idiot som uppenbarligen aldrig lidit av ett verkligt fall av en psykisk åkomma. Då jag blev sjuk var det inte för att jag längtade efter mediciner eller ville gynna något företag, det fanns inget i min 17årigakropp som strävade efter att ta plats i någon statestik eller register, som längtade efter att behandlas nedlåtande av okunnaiga människor som du. Då jag blev sjuk visste jag först inte vad jag led av, men LED GJORDE JAG! Den medicinering jag slutligen fick kostade mig pengar jag inte hade och var det enda som fick mig tillbaka till ett stadie av normalitet som gjorde att jag kunde ta tag i hur jag mådde/förstå varför jag mådde som jag gjorde/sträva mig bort från det!
Medicinerna botar inte alla som lider, men de kan avhjälpa symptomen så pass mycket att du kan handera det som finns hos dig. Det största misstaget folk gör är att leva i villfarelsen att medicinerna kommer ordna allt, det gör de inte, men de hjälper. Det andra problemet är folk som avslutar sin medicinering för tidigt eller undviker den för att sådana som du går ut med något lyckosnack om att man kan klara sig utan. Jag hoppas att du i din situation som går ut med detta är villig att ta ansvar för alla dem som tar ditt ord till sig som sanning och sedan slutar sin existens på rälsen framför ett tåg, i badkaret med centimeterlånga jack i armarna eller som häller i sig något annat för att döva smärtan.
SVAR TILL DENNA KOMMENTAR:
Hej!
Tack för din kommentar!
1) Jag vet och förstår att det finns människor som har svåra problem.
Det har jag full förståelse och medkänsla för!
2) Jag ser inte att psykiatrin kan hjälpa människor pÃ¥ ett humant och människovärdigt sätt – droger och el-chocker hör knappast hit!
3) Har själv fått min beskärda del av livets törnar.
4) Jag tycker att drogfria alternativa metoder skall lyftas FRAM och ANVÄNDAS! Det finns alternativ och de FUNGERAR!
Läs John Virapens nya bok: PILLER & PROFITER så får du en bra bild över hur det går till inom läkemedelsindustrin!
Vilket bedrägeri!
Lycka till vidare!
Peter
Hej,
Jag vet av erfarenhet att man mÃ¥r mycket bättre av psykofarmaka, just för att de aktiverar substanser i hjärnan som man har brist pÃ¥. Men lÃ¥t oss inte tjafsa om det – att du inte tror pÃ¥ mediciner är ditt problem, och inte mitt.
Vad jag undrar är HUR I H-E (ursäkta uttrycket) ska man kunna få hjälp på annat sätt i det här landet, när det är nästan omöjligt att bli remitterad till psykolog och man inte har råd att bekosta dyra privata behandlingar? Har du någon konstruktiv lösning är jag tacksam.
Mvh Hanna
SVAR:
Som ni kan läsa i mina många artiklar så tror jag att det finns ALTERNATIV TILL DESSA PSYKDROGER. Jag tror att det måste satsas mer på att ta fram alternativa metoder.
Problemen kring alla dessa piller och tabletter är många.
Tabletter och piller hjälper inte i längden och på djupet!
Jag släpper snart en artikel om hur man kan må bättre utan tabletter och piller. Där ger jag alla tips som jag kan tänka på.
Hoppas den kan vara till nytta!
Trevlig sommar!
Peter
Hej! Jag blev inlurad i medicinering i samband med att jag flyttade till ett hvb-hem när jag var 15-år, fick diagnosen gad (generaliserat ångestsyndrom) Nu är jag 24, (flyttade från behandlingshemmet när jag var 20),jag fick aldrig svar på hur jag skulle sluta med medicinen, så jag har haft ett helvete att försöka sluta med den. Som tur är har jag hittat en bra ned-trappnings takt nu, den är jävligt långsam jämfört med vad psykiatriker råder en att trappa. När jag är fri från den här skiten, så är det fortfarande en lång resa kvar till att kunna hantera alla normala känslor som medicinen har tagit bort. Nu vet jag iallafall sanningen om ssri.
Känner mig deprimerad, brukar skriva av mig. Det fungerar för det mesta. Jag vill bara säga att detta är ett bra initiativ!
Tack
SVAR:
Hej och TACK för bra tips! Det skall jag ta med i en artikel.
Hälsn,
Peter
Jag kan i mångt och mycket hålla med i det du säger. Det finns många väldigt bra alternativa behandlingar mot depression och andra psyksika sjukdomar. Rutiner, motion, varierad kost, mindfulness, meditation och terapi är exempel på sådana saker. Jag har själv dåliga erfarenheter av mediciner och att vara medicinfri är det bästa jag gjort. Men frågan jag har är hur gör man med svårare psykiska sjuldomar så som schizofreni? Dessa människor behöver i kortare perioder mediciner för att inte skada sig själva och andra, likaså är det för dem med svår bi-polär sjukdom. Jag tycker absolut att man ska satsa mer på olika (alternativa) behandlingsformer inom pyskiatrin. Jag har turen att få terapifomer som bild-terapi, mindfulness och psykoterapi på min mottagning, olyckligtvis ser det inte så ut för alla. Det finns inte pengar inom pyskiatrin och det har inget med läkemedelsföretagen eller psykiatrikerna att göra utan med politikerna. De vill inte satsa mer pengar på psykiatrin och en utveckling av denna. Detta är mycket sorgligt. Det är bevisat i forskning att samtalsterapi av olika slag ger psykiskt sjuka de bästa förutsättningarna för att bli långvarigt friska och att poltiker inte lyssnar på detta är olyckligt. Men att påstå att psykiska sjukdomar är ett påhitt av maktgalna psykiatriker och läkemedelsföretag har jag svårt att tro. Det är också mycket, mycket svårt när man mår väldigt dåligt att äta rätt, orka komma ut osv. Mediciner ger många den energin de behöver för att kunna bli bättre. Och de är ett bättre val än den självmedicineringen som förekommer i form av alkohol, droger, självskadebeteende osv. Ibland önskar jag att mediciner fungerat för mig men eftersom jag lider av en svår personlighetsstörning är den enda hjälpen terapi och ett livslångt kämpande.
Och om en människa verkligen vill ta livet av sig så gör det de oavsett tillgång till receptbelagda mediciner. Att ta medicinerna som ordinerats är patientens ansvar och gör de inte det, ja, då får de faktiskt skylla sig själva om de inte fungerar eller om de mår sämre och känner de sig självmordsbenägna så ska de söka hjälp (kontakta sin läkare). Sen finns det dock ett ansvar hos läkare att inte skriva ut stora doser lugnande (t.ex.) till självmordsbenägna patienter.
Psyktiatrin (och i viss mån mediciner) må stjälpa men den hjälper också. Utan den skulle jag (och många andra som jag känner) inte finnas vid liv i dag.
Ursäkta för det långa inlägget.
SVAR:
Hej, och tack för ditt inlägg.
Jag har skrivit mycket om detta ämne på min hemsida och vill inte upprepa mig för mycket. Kan förstå att det är svårt att ta till sig vissa saker.
Ett faktum är att användningen av el-chocker, tabletter och drogpiller ökar kraftigt i Sverige. Trots detta mår människor inte bättre.
Mer pengar till psykiatrin? Nej, inte med den bakgrunden de har och de olika metoder de har använt och använder för att ”hjälpa” folk. Chocker och droger. Se filmen som beskriver deras historia.
http://www.peterularsson.se/sanningen-om-psykiatri-vad-psykiatrikerna-inte-vill-att-du-skall-veta/
Läkemedelsindustrin? Se denna artikel och läs denna bok:
http://www.peterularsson.se/bedrageriet-med-diagnoser-lyckopiller-antidepressiva-och-ssri-preparat/
Det borde vara totalt förbjudet att tjäna pengar på att människor mår dåligt.
Det finns förnuftiga, drogfria, mänskliga alternativ som vi måste lyfta fram.
Ingen kommer att tjäna pengar på dessa, men alla kommer att tjäna på det i längden!
Hälsn,
Peter
Hej
Jag fick antideprissiva preparat redan dec 2005 jag arbeta hektiskt..och 2007 skulle jag trappa ut dessa men blev då rejält sjuk..
De höjde doseringen från 60 till 90 och sedan blev jag ej piggare..tills slut skicka de mig till en psykiater.
Psykiatern höjde dosen till 120 mg och jag tog den, men den fresta på min lilla kropp och jag stod ej ut med biverkningarn..
SÃ¥ jag tog bakom ryggen pÃ¥ min psykiater kontakt med en alternativ behandlare och denna hjälpte mig att börja trappa ut med det var ett helvete värre än döden…
Jag har fÃ¥tt terapi och först dÃ¥ och när jag samtidigt..börja trappa ut det ”lagliga knarket” dÃ¥ börja jag sakta gÃ¥ Ã¥t rätt hÃ¥ll..
Jag har dessa diagnoser utmattningsdepression, postraumatisk stressyndrom och återkommande depressioner.
Läkaren ser att jag blir bättre ..men om han fÃ¥r veta hur jag blivit bättre skulle jag INTE fÃ¥ nÃ¥gon fortsatt hjälp med terapi osv…jag är ocksÃ¥ nu i ett skört läge och oförmögen att arbete för dessa sjukdomdiagnoser.
En jag känner blev hotad av en läkare som sade- tar du inte dessa preparat sÃ¥ fÃ¥r du ingen hjälp plus jag kan inte sjukskriva dig…
Hörde senast idag en liknande historia.
Jag har gÃ¥tt igenom sÃ¥ fasanfulla saker i livet sÃ¥ jag behöver hjälp sÃ¥ att jag sedan kan börja jobba igen men jag vÃ¥gar INTE berätta detta för min psykiater, sÃ¥ det känns lite som en hotsituation…faktiskt otryggt/ anonym
Till signaturen ”ANONYM” vill jag säga att jag först nu klickade in mig pÃ¥ detta fina forum . Jag har läst det du berättar här och vill säga TACK, tack för att du vill dela med dig av dina personliga erfarenheter!
Jag kan säga att jag förstår dig, känner till att dessa svåra situationer finns, då man ramlar mellan två stolar på grund av hur vårt samhälle är konstruerat av dem som snickrat ihop detta samhälle vi lever i.
Jag undrar hur det gått för dig sedan du skrev inlägget här?
Ibland är det en lättnad bara det att skriva av sig.
Viktigt är att ha en vän som förstår och kan ge trygghet och stöd, tycker jag.
Jag är medlem i KMR därför att de är de enda som vågat ta strid för en drogfri värld!