Depression kan hanteras utan antidepressiva och lyckopiller!

Skrivet den 20 mars 2008

755992_pills.jpg

Jag håller med modiga Jim Carrey till 100%! Han skippade sina antidepressiva medel och lyckopiller för att istället hitta andra lösningar på sin depression och sina problem.

Det går att hantera depressioner utan en massa olika tabletter och piller. Faktiskt!

Citat från AFTONBLADET:
”Han har fått en värld att skratta. Själv gick han nästan under av depression. Nu skriver Jim Carrey en handbok till hjälp för andra deprimerade. Humorstjärnan Jim Carrey jobbar på en handbok för deprimerade. Skådespelaren vill använda sina egna erfarenheter av sjukdomen för att hjälpa personer som vill besegra depression utan mediciner och lyckopiller.”

Det skall bli mycket intressant att se och läsa denna handbok från Jim Carrey. Den bygger tydligen på drogfria alternativa metoder för att hantera en depression.

Otroligt bra och modigt gjort!

Nu blir inte psykdoktorerna är läkemedelsindustrin glada. USCH! Hur vågar någon ifrågasätta våra diagnoser, ”mentala sjukdomar” och olika psykdroger?

Jim Carrey har verkligen tittat efter SJÄLV och tänkt till SJÄLV och inte köpt dessa lögner från psykiatrin och läkemedelsindustrin.

Detta är alltså LÖGNER:

  • Du har själv inget ansvar för ditt liv eller dina problem. Dina problem beror på att du har en ”mental sjukdom”. Psykiatrin har hittat på och röstat fram hundratals olika diagnoser och ”mentala sjukdomar” såsom ADHD, ADD, mild depression, svår depression, DAMP osv. Enligt psykiatrin så finns det hundratals olika ”mentala sjukdomar” – nog för att täcka in hela befolkningen! När man ser listan på de olika ”mentala sjukdomarna” tror man först att det är ett skämt! Psykiatrikerna verkar tycka att ALLA (utom de själva) är sinnessjuka.
  • Denna ”mentala sjukdom” som du har beror på en kemisk obalans i din hjärna. Beroende på vilken psykiatriker du går till så får du olika diagnoser! Går du till 20 olika psykiatriker kan du till och med ha 20 olika sinnessjukdomar! Testa själv och se! Så ovetenskapligt och godtyckligt är det!
  • Läkemedelsindustrin samarbetar med psykiatrin och tar fram olika droger som skall ”hantera den kemiska obalansen i din hjärna som orsakar den mentala sjukdomen”. Hela tiden kommer det nya psykdroger som skall hantera personens problem och som absolut inte är beroendeframkallande och har inga biverkningar. Efterhand som problemen med droger kommer i dagen så byter läkemedelsindustrin och lanserar en ny drog. Ofattbart!

Detta är bluffen i all sin bedrägliga enhelhet. Psykiatrin skapar hundratals olika mentala sjukdomar i samarbete med läkemedelsindustrin som säljer olika droger.

Mycket modigt och BRA GJORT av Jim Carrey att våga gå emot dessa mäktiga kommersiella krafter!

Det FINNS drogfria alternativa behandlingar för depressioner, MEN de har ett stort problem! De göder inte maktgalna psykiatriker eller läkemedelsindustrin!

Nu får de kanske istället koncentrera sig på lyckopiller till våra hundar, papegojor och andra husdjur. Nej, det är inget skämt! De drogfixerade människorna håller nu på att lansera psykdroger till våra husdjur. Hur dumt får det bli!

Se andra artiklar jag har skrivit i samma ämne här:
Tabletter, lyckopiller, antidepressiva

Vill du veta sanningen om psykiatrin?

Se denna artikel i AFTONBLADET:
Komikerns mörka hemlighet

Se denna artikel om Pete Wentz som försökte ta livet av sig med receptbelagda droger.


Hör gärna av dig om du behöver hjälp! Det finns alternativa lösningar!
Peter

Kontakta mig här!

Bookmark and Share

18 kommentarer för 'Depression kan hanteras utan antidepressiva och lyckopiller!'

  1.  
    Lin
    20 mars, 2008 | 23:59
     

    Jag är också ganska emot mediciner. Men att det finns annat hjälp att få tror jag inte heller på. Säger man till någon att man mår dåligt så säger de direkt att man ska gå till läkare. Vägrar man så vänder de ryggen mot en. Dvs man blir förutom deprimerad även isolerad sociallt. Visst har man ansvar för sitt eget liv men andra har också ansvar hur de behandlar en. Man kan inte slå någon och sedan säga att det är dennes fel som fick ont. För mig är depression ett samhällsproblem. Att sörja, vara arg och andra sådana känslor är normalt men när vi inte får uppleva dem kan de bli till ett problem. Vi förväntas hela tiden må bra, orka med allt. Det går ju inte.

    SVAR SE NEDAN,
    Peter

  2.  
    3 april, 2008 | 01:39
     

    SVAR TILL OVANSTÅENDE KOMMENTAR:

    Hej!
    Det finns LÖSNINGAR. Se mina andra artiklar i detta ämne!
    http://www.peterularsson.se/category/tabletter-lyckopiller-antidepressiva/

    Lycka till!
    Peter

  3.  
    Lin
    4 april, 2008 | 22:31
     

    Hej,
    Allt detta låter bra… men jag har upplevt att det funkar bäst för dem som redan mår någorlunda bra. Det beror på hur dåligt man mår och var problemet ligger. Visst mår jag bättre av att motionera men det fixar inte mina problem. Jag tror säkert att kost och måttlig motion kan hjälpa i många fall men jag tror man måste ändå komma till problemets rot och jobba med det eller helt enkelt acceptera det man inte kan göra något åt. Allt är inte så himla frid och fröjd som många verkar tro. Man ska bara äta rätt (och ingen vet vad som är rätt egentligen) och gå på promenader så är allt fixat. Jag tror inte livet fungerar på det sättet tyvärr… Vi lever i en grym värld med många känslokalla människor. Det är mer konstig att må bra än att inte göra det…

    Det jag tycker också är viktigt och som jag upplever att man inte får möjlighet att göra i dagens samhälle är att FÅ sörja och att FÅ må dåligt tills man känner sig redo att gå vidare. Utan att behöva förlora allt stöd från omgivningen för det. Varför ska alla tvingas vara glada och positiva hela tiden. Ibland kan det vara sunt att se på ens liv och inse några sanningar och det kan man inte göra om man måste se allt glatt…

    För att ge dig ett exempel, när min mamma dog så började mina släktningar bette sig som om jag vore ett spöke. Jag fick inget stöd för ingen klarade av att finnas där för mig. Nu måste jag sörja för dem också tröts att de lever. Som du ser så finns det situationer där det är bara normalt att vara deprimerad. Motion och mat är bra men sörja måste får ta sin tid, hur lång tid det än är. Och det finns folk som har varit med om hur mycket jobbiga saker som helst. Jag tycker man ska lyssna på de som mår dåligt och sluta säga åt dem vad de borde göra utan fråga de hur de känner och vad de vill göra. Allt de får höra är ”sök hjälp”.

    Men piller tror jag verkligen är ingen lösning. De har ju biverkningar som kan vara värre än själva sjukdomen. Vad är det för mening med dem då. Jag har aldrig hört talas om någon deprimerad som blev bra pga mediciner. Jag har tvärtom hört talas om många som blivit värre och till slut tar för många mediciner och kan inte sluta.

    Jag tycker din sida är mycket bra och att det är viktigt det du gör att uppmärksamma viktiga problem som få vill prata om. Det behövs verkligen människor som orkar bry sig. Hoppas du kommer att fortsätta med det goda arbete!

    /Lin

  4.  
    Lin
    4 april, 2008 | 22:32
     

    Oj då jag skrev lite mycket ser jag… Hoppas det går bra…

  5.  
    5 april, 2008 | 09:57
     

    Hej!
    Tack för din kommentar och fina beröm!
    Det går bra att skriva långt – inga problem!

    Hälsn,
    Peter

  6.  
    sia
    23 april, 2008 | 13:15
     

    Ja, den bästa medicinen mot depression är motion och nykterhet. Promenerar bort din depression. Styrketränar bort din depression. Egentligen kan man också motionera bort sitt missbruk. Det finns mat som kan orsaka depression. Framförallt socker och mjöl. För mer information om detta och hur du skulle gå tillägga kontakt mig via sia.yousef@yahoo.se. Jag jobbar som kostrådgivare och socionom. Jag har även arbetat som undersköterska. /Sia.

  7.  
    Norea
    2 maj, 2008 | 12:58
     

    Otroligt härligt att se att man inte är ensam om sina åsikter. En mycket bra sida Peter! Ska genast tipsa alla mina nära och kära om denna.

  8.  
    "Untitled"
    10 maj, 2008 | 14:44
     

    För att du inte helt skall vända dig emot min åsikt, eftersom du uppenbarligen har din tydlig och klar för dig, vill jag påbörja med att säga att jag håller med om din åsikt gällade den bristfälliga utbildningen i ämnet sjukdommar, att flertalet läkare kan ge olika diagnos och hur det finns piller för det mesta. Jag håller också med om att det är inte medicinerna som botar sjukdommar utan att det krävs mer än så…
    Dock vill jag också tillägga att du är en idiot som uppenbarligen aldrig lidit av ett verkligt fall av en psykisk åkomma. Då jag blev sjuk var det inte för att jag längtade efter mediciner eller ville gynna något företag, det fanns inget i min 17årigakropp som strävade efter att ta plats i någon statestik eller register, som längtade efter att behandlas nedlåtande av okunnaiga människor som du. Då jag blev sjuk visste jag först inte vad jag led av, men LED GJORDE JAG! Den medicinering jag slutligen fick kostade mig pengar jag inte hade och var det enda som fick mig tillbaka till ett stadie av normalitet som gjorde att jag kunde ta tag i hur jag mådde/förstå varför jag mådde som jag gjorde/sträva mig bort från det!
    Medicinerna botar inte alla som lider, men de kan avhjälpa symptomen så pass mycket att du kan handera det som finns hos dig. Det största misstaget folk gör är att leva i villfarelsen att medicinerna kommer ordna allt, det gör de inte, men de hjälper. Det andra problemet är folk som avslutar sin medicinering för tidigt eller undviker den för att sådana som du går ut med något lyckosnack om att man kan klara sig utan. Jag hoppas att du i din situation som går ut med detta är villig att ta ansvar för alla dem som tar ditt ord till sig som sanning och sedan slutar sin existens på rälsen framför ett tåg, i badkaret med centimeterlånga jack i armarna eller som häller i sig något annat för att döva smärtan.

    SVAR TILL DENNA KOMMENTAR:

    Hej!

    Tack för din kommentar!

    1) Jag vet och förstår att det finns människor som har svåra problem.
    Det har jag full förståelse och medkänsla för!

    2) Jag ser inte att psykiatrin kan hjälpa människor på ett humant och människovärdigt sätt – droger och el-chocker hör knappast hit!

    3) Har själv fått min beskärda del av livets törnar.

    4) Jag tycker att drogfria alternativa metoder skall lyftas FRAM och ANVÄNDAS! Det finns alternativ och de FUNGERAR!

    Läs John Virapens nya bok: PILLER & PROFITER så får du en bra bild över hur det går till inom läkemedelsindustrin!
    Vilket bedrägeri!

    Lycka till vidare!
    Peter

  9.  
    Hanna
    25 juni, 2008 | 21:59
     

    Hej,

    Jag vet av erfarenhet att man mår mycket bättre av psykofarmaka, just för att de aktiverar substanser i hjärnan som man har brist på. Men låt oss inte tjafsa om det – att du inte tror på mediciner är ditt problem, och inte mitt.
    Vad jag undrar är HUR I H-E (ursäkta uttrycket) ska man kunna få hjälp på annat sätt i det här landet, när det är nästan omöjligt att bli remitterad till psykolog och man inte har råd att bekosta dyra privata behandlingar? Har du någon konstruktiv lösning är jag tacksam.

    Mvh Hanna

    SVAR:

    Som ni kan läsa i mina många artiklar så tror jag att det finns ALTERNATIV TILL DESSA PSYKDROGER. Jag tror att det måste satsas mer på att ta fram alternativa metoder.

    Problemen kring alla dessa piller och tabletter är många.

    Tabletter och piller hjälper inte i längden och på djupet!

    Jag släpper snart en artikel om hur man kan må bättre utan tabletter och piller. Där ger jag alla tips som jag kan tänka på.

    Hoppas den kan vara till nytta!

    Trevlig sommar!
    Peter

  10.  
    frankthetank
    26 juni, 2008 | 01:30
     

    Hej! Jag blev inlurad i medicinering i samband med att jag flyttade till ett hvb-hem när jag var 15-år, fick diagnosen gad (generaliserat ångestsyndrom) Nu är jag 24, (flyttade från behandlingshemmet när jag var 20),jag fick aldrig svar på hur jag skulle sluta med medicinen, så jag har haft ett helvete att försöka sluta med den. Som tur är har jag hittat en bra ned-trappnings takt nu, den är jävligt långsam jämfört med vad psykiatriker råder en att trappa. När jag är fri från den här skiten, så är det fortfarande en lång resa kvar till att kunna hantera alla normala känslor som medicinen har tagit bort. Nu vet jag iallafall sanningen om ssri.

  11.  
    Bengt
    8 juli, 2008 | 22:09
     

    Känner mig deprimerad, brukar skriva av mig. Det fungerar för det mesta. Jag vill bara säga att detta är ett bra initiativ!
    Tack

    SVAR:
    Hej och TACK för bra tips! Det skall jag ta med i en artikel.
    Hälsn,
    Peter

  12.  
    Ulrica
    30 juli, 2008 | 15:45
     

    Jag kan i mångt och mycket hålla med i det du säger. Det finns många väldigt bra alternativa behandlingar mot depression och andra psyksika sjukdomar. Rutiner, motion, varierad kost, mindfulness, meditation och terapi är exempel på sådana saker. Jag har själv dåliga erfarenheter av mediciner och att vara medicinfri är det bästa jag gjort. Men frågan jag har är hur gör man med svårare psykiska sjuldomar så som schizofreni? Dessa människor behöver i kortare perioder mediciner för att inte skada sig själva och andra, likaså är det för dem med svår bi-polär sjukdom. Jag tycker absolut att man ska satsa mer på olika (alternativa) behandlingsformer inom pyskiatrin. Jag har turen att få terapifomer som bild-terapi, mindfulness och psykoterapi på min mottagning, olyckligtvis ser det inte så ut för alla. Det finns inte pengar inom pyskiatrin och det har inget med läkemedelsföretagen eller psykiatrikerna att göra utan med politikerna. De vill inte satsa mer pengar på psykiatrin och en utveckling av denna. Detta är mycket sorgligt. Det är bevisat i forskning att samtalsterapi av olika slag ger psykiskt sjuka de bästa förutsättningarna för att bli långvarigt friska och att poltiker inte lyssnar på detta är olyckligt. Men att påstå att psykiska sjukdomar är ett påhitt av maktgalna psykiatriker och läkemedelsföretag har jag svårt att tro. Det är också mycket, mycket svårt när man mår väldigt dåligt att äta rätt, orka komma ut osv. Mediciner ger många den energin de behöver för att kunna bli bättre. Och de är ett bättre val än den självmedicineringen som förekommer i form av alkohol, droger, självskadebeteende osv. Ibland önskar jag att mediciner fungerat för mig men eftersom jag lider av en svår personlighetsstörning är den enda hjälpen terapi och ett livslångt kämpande.

    Och om en människa verkligen vill ta livet av sig så gör det de oavsett tillgång till receptbelagda mediciner. Att ta medicinerna som ordinerats är patientens ansvar och gör de inte det, ja, då får de faktiskt skylla sig själva om de inte fungerar eller om de mår sämre och känner de sig självmordsbenägna så ska de söka hjälp (kontakta sin läkare). Sen finns det dock ett ansvar hos läkare att inte skriva ut stora doser lugnande (t.ex.) till självmordsbenägna patienter.

    Psyktiatrin (och i viss mån mediciner) må stjälpa men den hjälper också. Utan den skulle jag (och många andra som jag känner) inte finnas vid liv i dag.

    Ursäkta för det långa inlägget.

    SVAR:
    Hej, och tack för ditt inlägg.
    Jag har skrivit mycket om detta ämne på min hemsida och vill inte upprepa mig för mycket. Kan förstå att det är svårt att ta till sig vissa saker.

    Ett faktum är att användningen av el-chocker, tabletter och drogpiller ökar kraftigt i Sverige. Trots detta mår människor inte bättre.

    Mer pengar till psykiatrin? Nej, inte med den bakgrunden de har och de olika metoder de har använt och använder för att ”hjälpa” folk. Chocker och droger. Se filmen som beskriver deras historia.
    http://www.peterularsson.se/sanningen-om-psykiatri-vad-psykiatrikerna-inte-vill-att-du-skall-veta/

    Läkemedelsindustrin? Se denna artikel och läs denna bok:
    http://www.peterularsson.se/bedrageriet-med-diagnoser-lyckopiller-antidepressiva-och-ssri-preparat/

    Det borde vara totalt förbjudet att tjäna pengar på att människor mår dåligt.

    Det finns förnuftiga, drogfria, mänskliga alternativ som vi måste lyfta fram.

    Ingen kommer att tjäna pengar på dessa, men alla kommer att tjäna på det i längden!

    Hälsn,
    Peter

  13.  
    Anonym
    15 oktober, 2008 | 18:50
     

    Hej
    Jag fick antideprissiva preparat redan dec 2005 jag arbeta hektiskt..och 2007 skulle jag trappa ut dessa men blev då rejält sjuk..
    De höjde doseringen från 60 till 90 och sedan blev jag ej piggare..tills slut skicka de mig till en psykiater.
    Psykiatern höjde dosen till 120 mg och jag tog den, men den fresta på min lilla kropp och jag stod ej ut med biverkningarn..
    Så jag tog bakom ryggen på min psykiater kontakt med en alternativ behandlare och denna hjälpte mig att börja trappa ut med det var ett helvete värre än döden…
    Jag har fått terapi och först då och när jag samtidigt..börja trappa ut det ”lagliga knarket” då börja jag sakta gå åt rätt håll..
    Jag har dessa diagnoser utmattningsdepression, postraumatisk stressyndrom och återkommande depressioner.
    Läkaren ser att jag blir bättre ..men om han får veta hur jag blivit bättre skulle jag INTE få någon fortsatt hjälp med terapi osv…jag är också nu i ett skört läge och oförmögen att arbete för dessa sjukdomdiagnoser.
    En jag känner blev hotad av en läkare som sade- tar du inte dessa preparat så får du ingen hjälp plus jag kan inte sjukskriva dig…
    Hörde senast idag en liknande historia.
    Jag har gått igenom så fasanfulla saker i livet så jag behöver hjälp så att jag sedan kan börja jobba igen men jag vågar INTE berätta detta för min psykiater, så det känns lite som en hotsituation…faktiskt otryggt/ anonym

  14.  
    Lisa Kalla
    27 maj, 2009 | 12:38
     

    Till signaturen ”ANONYM” vill jag säga att jag först nu klickade in mig på detta fina forum . Jag har läst det du berättar här och vill säga TACK, tack för att du vill dela med dig av dina personliga erfarenheter!
    Jag kan säga att jag förstår dig, känner till att dessa svåra situationer finns, då man ramlar mellan två stolar på grund av hur vårt samhälle är konstruerat av dem som snickrat ihop detta samhälle vi lever i.
    Jag undrar hur det gått för dig sedan du skrev inlägget här?
    Ibland är det en lättnad bara det att skriva av sig.
    Viktigt är att ha en vän som förstår och kan ge trygghet och stöd, tycker jag.
    Jag är medlem i KMR därför att de är de enda som vågat ta strid för en drogfri värld!

  15.  
    ulla
    18 mars, 2010 | 23:24
     

    Hej! Jag är glad för att det finns en en annan åsikt än den allmänna och jag håller med mycket av din kritik av psykiatrin och dess brister i detta land. Vi har låtit många människor bli illa behandlade och utnyttjade. Vi väljer allt för ofta en mer kostnadseffektiv lösning istället för vad som kan hjälpa människor på lång sikt.
    Men jag håller inte med din generaliserade och ibland t.o.m nedlåtande beskrivning utav
    psykiska sjukdomar.
    Jag har mycket erfarenhet när det kommer till psykologiska åkommor då jag har sett mycket i min personliga tillvaro. Förutom människor runtomkring mig som jag har sett lida utav t.ex. psykoser o.s.v. har jag även själv lidit av både posttraumatisk stress och klinisk depression vilket för mig minst sagt kändes som en ”riktig” sjukdom. Människor runtomkring mig kände inte längre igen mig och jag kunde fysiskt känna att saker var annorlunda.
    När jag läser dina artiklar ser jag att du verkar vara felinformerad när det kommer till de biologiska och biokemiska bitarna som har med ämnet att göra och avfärdar det som om att det bara skulle vara ett påstående att det kan finnas sådana bakgrunder till de olika sjukdomarna. Bara för att du inte kan se dem, ta blodprover, eller att genetisk faktor inte ännu har etablerats behöver det inte betyda att dessa inte finns. Man ska givetvis inte heller anta dessa finns utan man gör det jag och många andra gör det vill säga forskar i ämnet. Det finns massor av information och studier man kan läsa och ta del av istället för att försöka väga olika personers åsikter mot varandra, som kanske sitter på fel information och därmed bli felinformerad själv.Precis som man skulle göra när det gäller fel på en hjärta eller någon annan kroppsdel. Det är trots allt det viktigaste man har så varför ska man inte ha samma inställning och vetgirighet som man i övrigt har när det gäller ens hälsa. Det som hjälpte mig när jag blev sjuk var att istället för att ta råd från diverse personer, se till att utbilda mig om mina problem. Jag menar inte att alla ska bli psykologer eller psykiatriker, bara att man ska utgå från samma synvinkel som med resten utav ens hälsa. Gör man det kan man själv t.ex se vad som e beprövade medel och vad de har för effekt etc istället vända sig till s.k alternativa medel som i de få fall testats på samma sätt som alla läkemedel måste, inte kunna uppvisa annat än placebo effekt, vilket kan vara rent skadligt om man har vissa mer seriösa sjukdomar. I vissa fall har de även visat negativa och skadliga effekter. Jag undrar också om du har samma inställning till ”piller” när det kommer till andra kroppsliga åkommor? Jag menar, om du baserar din kritik av psykiatrin delvis på att läkemedelsindustrin tjänar pengar på människors lidande borde samma kritik finnas när det kommer till medicin överhuvudtaget. Jag är medveten om att människor många gånger får mediciner som de kanske inte behöver men lösningen är inte att säga att mediciner är dåligt i alla olika fall utan vi borde sträva mot en vård som hjälper alla människor att få det som är bäst för dem. Mediciner är inte alltid det bästa men de behövs definitivt när det kommer till behandling av alla olika sjukdomar även de psykiatriska.

    SVAR:

    Jag förstår vad du menar.

    All vård skall börja med en mycket grundlig ordinär läkarundersökning + uppföljning av denna. Många psykiska problem kommer från rent fysiologiska orsaker.

    Ordinär läkarvård och medicinering är för mig inga problem. Tvärtom en nödvändighet för att människan skall överleva.

    Psykiatrins olika diagnoser – hundratals! – och ”behandlingar” i form av psykdroger, elchocker och lobotomi är däremot inga lösningar för människor. De skapar tvärtom nya problem i form av beroende, biverkningar och olika skador. Folk fastnar i den psykiatriska ”vården” och blir aldrig friska. Ingen räknar med att de ska bli friska. Många går 20 – 30 år på ECT och olika psykdroger.

    Se min hemsida för mer argument kring detta.

    Det finns alternativa behandlingar så måste få resurser och lyftas fram.

    Läs denna artikel: http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-ma-battre/

    Hälsn,
    Peter

  16.  
    Sebbe
    14 juni, 2011 | 18:26
     

    hej ! Är en kille på 28år,har jobbat väldigt mycke och varit stressad plus mycket uppförsbackar i privatlivet.
    Tränar 5-6 dar i veckan, enda stället där man inte tänker så mycket.
    har haft depression perioder i ca 2 år och mår bara sämre och sämre, och dom flesta säger.
    -kontakta läkare så du får piller mot det här men försöker alltid fixa det själv utan framgång.
    har nu bokat tid hos vårdcentral efter några år men efter dom här inläggen börjar jag fundera på att hoppa över det.
    Verkar vara värre att ta medicin än att ha depression.
    Finns inga saker i världen man kan köpa för att må bättre, jag har prövat…
    Tyvärr orkar jag ej med social kontakt och det gör att förhållandet är påväg rakt ner…Har precis energi att gå o jobba och vara social.
    Tyvärr vill ingen höra att det är dåligt, när någon frågar hur det är? så man svarar ju alltid att det är bra.
    Känner igen mig en aning i killen ”anonym”:s diagnoser.
    Kan jag få några råd??? innan jag börjar en behandling som jag kanske får ångra. :(
    // Sebbe

    SVAR: Jag mailar dig! Peter

  17.  
    Mie
    7 februari, 2012 | 01:06
     

    Hej

    Jätte GLAD att jag hittat hit
    Kände mig i stort sett överkörd idag när jag inte tänker gå med på någon medicinbehandling.

    Var gäller Jim Carrey så har väl hans partner Jenny forskat en massa för hur kosten kan påverka hennes sons måbra och så hanslipper äta medicin. Minns dock inte vad sonen hade för diagnos

  18.  
    Thesse
    21 december, 2015 | 14:08
     

    Vilken bra sida! Just för att den inte sväljer allt vad godtyckliga läkare diagnostiserar när det gäller psykiskt nedsättning av olika slag! Har själv haft problem i många år, min första period var ett helvete med att prova olika antidepressiva – inget hjälpte ett dugg, jag blev bara sämre och sämre, för medicinerna förändrade den jag var, mina känslor och mitt inre. Jag kände inte igen mig själv längre och bara det gjorde att jag blev ännu mer deprimerad. Jag avslutade till slut all medicinering och avslutade läkarbesöken, då inte heller de gav något, läkarens ständiga mening var att – ”Du orkar mer än vad du tror” (!). Är det verkligen det man ska få höra när man mår skitdåligt och faktiskt inte orkar någonting mer än det absolut nödvändiga – när allt är mörkt i framtid och det förgångna??

    Efter den perioden var det så skönt att avsluta all denna cirkus, att jag blev lättare till sinnes och faktiskt fick lite mer ork. Sedan dess har jag tagit en examen och nu har jag jobbat i ett år. Men min andra krasch kom för ett par månader sedan och nu är jag i ett svart hål igen. Men egentligen har det varit på gång hela året, har gjort allt för att orka och hålla mörkret stången. All ork har gått åt till heltidsjobbet, inget mer, har orkat med mänskliga relationer mindre och mindre. Min första läkare var helt okänslig för hur jag mådde (denna gång hade jag min mor med mig, då jag inte orkar med läkarvården ensam igen) och ville knappt sjukskriva mig, samt ville medicinera mig trots mina invändningar och att jag redan provat det innan. Efter några veckor fick jag tid med en ny läkare och hon verkade vettig, jag fick en längre sjukskrivning och remiss till psykolog samt terapeut. Har ännu inte fått träffa någon att prata med. Hade ny läkartid nyligen och denna gång hade hon mage att skriva ut en medicin till mig, trots att hon vet att jag inte vill medicineras! Dessutom när jag hämtat ut medicinen, kommit hem och läst bipacksedeln, så ser jag att den innehåller laktos (är laktosintolerant) samt att de med lågt blodtryck kanske inte ska ta medicinen (jag har lågt blodtryck!)…

    Snacka om att läkarna gör precis allt för att få chansen att medicinera en. Som jag ser det, så är ingen medicin lösningen på problemet, den lägger snarare locket på och får det att se ut på ytan som att allt är bra (om nu medicinen ens fungerar på en). Det är ju roten som ska undersökas, problemen BEROR ju förstås på nånting och det är precis de jag vill utredas för! Jag vill gärna ha en diagnos om en sådan kan sättas på mig, för då har jag en utgångspunkt, då vet jag var jag ska börja gräva. Antingen om diagnosen är att det är saker jag måste bearbeta, eller om diagnosen är bipoläritet, asberger eller nåt, jag vill helt enkelt bli ordentligt utredd och detta har jag sagt flera gånger till denna läkare!

    Det verkar onekligen finnas en oförmåga, eller en ovilja till att utreda människor ordentligt, kanske för att sådant tar TID. Och tid vill samhället inte ge dom som mår dåligt, vi ska arbeta, betala skatt, vara glada och friska. Blir vi dåliga, så är prio ett att bli glad och frisk så fort som möjligt. oavsett om det är just tiden som kan vara själva läkaren eller ej…för oftast är det ju så – det är tid som är läkedom, tid, förståelse samt stöttning från omvärlden.

    Information
    Alla dina rad och styckebrytningar sätts dit automatiskt. Din e-postadress visas aldrig. Tänk gärna igenom det du skriver.

    Använd knapparna nedan för att redigera din kommentar.


RSS flöde för kommentarerna i denna post | TrackBack URI

 

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

Folk blir skadade av elchocker, ECT! Skriv på protestlistan!