Återkomsten till Kläppen, Sälen för lite vintersemester!

Utsikt från toppstugan vid Kläppen ut över Sälen. Underbart väder och fantastisk utsikt!


Utsikten var så fin att jag lägger in en till bild från toppstugan i Kläppen.

Återkomsten till Kläppen, Sälen för lite vintersemester eller ”Fiddans” pappa hälsade på!

Min son Fredrik säsongsarbetade i Kläppen, Sälen för tredje året i rad. Jag tyckte att det skulle vara en bra idé att hälsa på honom över jul och nyår. Samtidigt tänkte jag ta chansen att åka lite skidor igen.

Jag var i Lindvallen, Sälen med tre av mina barn år 2000. Därav ”Återkomsten” i titeln. Den här gången tänkte jag försöka lämna barnbackarna och lyfta upp min åkning ett snäpp – och det får jag säga att jag lyckades med! Kul!

Tusen tack till Fredrik, hans rumskompisar och alla som jobbade på Kläppen för ett otroligt varmt och trevligt bemötande. Jag uppskattade verkligen denna gästfrihet!

Min duktige son Fredrik en dag innan vi ger oss ut i backarna. Jag brukar kalla honom ”gentlemannen” för hans fina och artiga sätt.


Julstämning i stugan med en liten gran och ”Henkes” paket. Han hade fått en hel säck med klappar hemifrån! Jag lyckades glömma mina julklappar i Göteborg och fick posta upp dem sedan till Fredrik. Herregud! Hur kan man glömma julklapparna!


Det är julafton och vi äter fin middag tillsammans, snart börjar Kalle Anka.


”Henke” (till vänster) i soffan med ”Änglakören” (”Bölling” och ”Döcka”). ”Henke” hade precis köpt ett TV-spel med en plastgitarr (jag kommer inte ihåg vad det heter). Lärde mig spela ”Smoke on the Water” på lägsta nivån rätt hyfsat!


I detta fina hus bodde jag i en lägenhet tillsammans med fyra säsongsarbetande killar och tjejer plus de som hälsade på. Varje lägenhet hade bastu! Ägaren var väldigt hjälpsam och ryckte ut direkt för att hjälpa oss att fånga musen.


Trångt och stökigt emellanåt! Men en härlig stämning i lägenheten. Martin var sjuk någon dag, vilket fick ”Henke” att gå och lägga sig hos tjejerna i grannlägenheten.


Fredrik skapar rutorna på väg till jobbet en morgon. Solen skiner gott!


Så här ser hans arbetsplats ut utifrån. Kläppen är känd för sin trevliga och personliga service – och jag kan bara hålla med!


En koncentrerad man vid återlämningen av utrustning. Fredrik tyckte inte om att jag fotade och störde.


Full fart vid uthyrningen och Fredrik till vänster tar ivrigt hand om några kunder.


Ett härligt gäng vid uthyrningen! Nu skall vi se om jag kommer ihåg namnen rätt: Daniel, Mårten (chef), Pontus och Fredrik. (Rätta mig annars, Fredrik.) Bra personlig och snabb service står de för! Mycket riktigt, Fredrik rättade mig när vi pratade om detta över telefonen – David, heter han och ej Daniel. DAVID! Ursäkta mig för denna missen!


Fredrik kallas ”Fiddan” och ni kan ju själva räkna ut vem som var ”Fiddans” farsa. Denna lapp satt på min skidutrustning vid uthyrningen. Verkligen kul att alla var så positiva och hjälpsamma mot mig!


Ok, jag antar att jag var redo nu för att prova att åka lite. Men det är inte så lätt att börja åka när man är nästan femtio. Det är faktiskt en hel del att tänka på och lära sig – skidor, pjäxor, stavar, rätt kläder, liftkort, alla olika liftar som finns och hur man hanterar dem, osv. osv. Första dagen slutade i chock! Hur skall detta gå! Hm, skulle kanske ha börjat åka lite tidigare.


Skulle jag verkligen åka ner ända dit! Det är långt, högt och det går mycket fort! Och ibland är det väldigt isigt, vilket inte alls är trevligt för en nybörjare. Men för det mesta var det bra förhållande och det gick fint att åka.


Ja, det börjar väl likna någon slags åkning. Nästa år skall jag nog investera i privatlektioner, trots allt.


Efteråt tog jag igen mig en stund i After-Ski!


Nyårsfesten har börjat och alla var glada och belåtna. Snart skulle vi promenera iväg till skolan där festen fortsätter fram till småtimmarna. Jag vet inte hur lång tid det tog att gå dessa få kilometer till skolan, men inte gick det snabbt.


Festen på skolan var i full gång och Fredrik har fått tag i sin chef, som han plågar med lovord och beröm. (Det blev ingen bilkörning för Fredrik den kvällen eller natten, om vi säger så.) Men allt slutade bra till slut – Fredrik hittade sin jacka, efter att ha ringt och väckt halva personalen – och Kläppen kunde snart återgå till vardagen igen.

Nyårsdagskvällen åt vi Tacos på Värdshuset.

Än en gång tack för det positiva bemötandet jag fick! Vilken gästfrihet och omtanke från alla! Då känner man sig stolt över sin son!
Peter