Hundratals anhöriga och drabbade har vittnat om skador från elchocksbehandlingar, sk elchocker eller ECT-behandlingar.
Vad tycker du om denna film?
Sverige är värst i världen med upp till ca 60 000 elchocker om året (2009). Tusentals elchocker ges alltså varje år till t.ex barn, gravida, äldre och under tvång.
Elchocksbehandlingen ser bättre ut nuförtiden – den har blivit förskönad – men det är samma elchock som drabbar patientens känsliga tankeverksamhet.
Psykiatrin i Sverige vill öka antalet elchocker till barn via BUP!
När skall politikerna vakna!?
En läsare skrev så här efter att hon har sett filmen:
”Hejsan Peter!
Har tittat på din video igen, och återigen sitter jag här, rasande och chockad över att dessa grova övergrepp kan ses som en konstruktiv lösning, när dessa så kallade “behandlingar” tvärtom orsakar just depression och ger människor hjärnskador för livet. Det borde ju vem som helst fatta, att förlorar man sitt eget minne och blir totalt desorienterad, så förlorar man ju därmed stora delar av sitt eget liv. Hur sjutton ska det kunna få någon människa överhuvudtaget att må bättre? Tänk att inte ens kunna minnas vem man är, eller sina egna barn, att aldrig kunna återgå till ett normalt fungerande liv! Och det är inte bara dessa offer som förlorar sina liv, utan alla i ens närhet blir ju faktiskt offer – familjer förstörs, äktenskap likaså, och alla dessa barn som på sätt och vis förlorar sina föräldrar… Vem skulle inte bli deprimerad i en sådan situation? Grrrr!
Inga behandlingar som ger människor hjärnskador borde vara tillåtna, vare sig det gäller vuxna eller barn. Och det är bland annat detta som är så chockerande, att staten kan legalisera något så fruktansvärt och kränkande, att de tar sig friheten att sudda ut människors liv, med den patetiska ursäkten att det är för deras eget bästa? Precis som jag skrev i mitt inlägg på din protestlista, det här liknar en tid som jag trodde var förbi för länge sedan. Att låsa in psykpatienter och idiotförklara dem och därmed ta ifrån dem rätten att bestämma över sina egna liv, och sedan genom tortyrmetoder försöka få dem friska… Då har vi inte kommit någonstans, trots alla dessa århundraden som gått.
Vad exakt tror psykvården att de ska kunna uppnå med dessa övergrepp? Jag menar, vad exakt ska ske i hjärnan har de tänkt, som då ska kunna vara till hjälp mot depressioner och psykiska störningar? Det fattar inte jag, och inte för att det spelar någon roll. Endast riskerna med ECT, alla dessa katastrofala biverkningar, borde vara tillräckligt för att förbjuda den här tvångsmetoden. Och det säger ju sig självt hur absurt det är, att tro att våld och övergrepp, något som orsakar depressioner, är lösningen för att bota depressioner! Det är en anomali! ”Jag har en idé! Vi raderar ditt minne så får du möjligheten att må bättre, för då minns du ju inte vad som fick dig deprimerad ifrån början!” Hur korkad får man egentligen lov att vara? Och sedan tro att hjärnan inte ska ta allvarlig skada av att man för elektricitet genom den! Det är ju självklart! Det är ju knappast hjärnkirurger som utför dessa ingrepp. De skulle för den delen garanterat protestera lika högljutt som alla andra som fått veta det här. Dessa metoder är omänskliga!
Peter, jag tycker verkligen att du ska skicka in den där protestlistan till någon tidning eller till teve, så att någon artikel eller något reportage görs om det här. Om folk, inte bara de som letar efter den här informationen på nätet, utan alla får veta vad som sker där ute, då tror jag att det till slut skulle leda till en förändring inom psykvården, även om det kanske tar tid. Och du har ju redan påbörjat ditt arbete för att motarbeta användandet av elchocker, men massmedia måste också uppmärksamma problemet, för det är nog först då som politiker reagerar och vidtar åtgärder. Skulle dessutom resten av vården, exempelvis just hjärnkirurger, uppmärksamma det här… Det skulle kunna bli ramaskri. Det här är ju trots allt inte en fråga som rör endast psykvården, eftersom de faktiskt går in i människors hjärnor och gör slarvsylta av dem. Och vem som helst av oss där ute skulle kunna bli deprimerad och ett offer. Det här berör oss alla!
Peter, du är helt rätt man att ta dig an den här uppgiften med ditt engagemang i mänskliga rättigheter, det vet jag.
Än en gång: JAG PROTESTERAR, HÖGLJUTT, MOT ECT!”
Läs mer om problematikerna kring elchocksbehandlingarna (ECT) här:
Skriv på protestlistan mot ECT
Varför tycks ECT ibland fungera
Den enkla sanningen om elchocksbehandlingar (ECT)
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter
Författare och ämnesredaktör på Newsvoice
Kontakta mig. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i Amnesty, KMR (Kommittén för Mänskliga Rättigheter) och Röda Korset.
Hej !
Jag heter Halez Al-kassab och vill få råd av
Er .hur kan jag hjälpa min son som försökte göra ssjälvmordet den 1 dec 2013 han hade tagit 35 parasitamol och detta hsde påverkat hans lever och njurar och därefter blev han hemskickade och efter två dagar upprepade han att ta livet av sig med antidepressiva tableter och han har ADHD plus han är drog missbrukare !
Jag kontaktade alla myndigheterna fast ingen hitills har gjord någonting åt stiuationen !
Min sons liv är i faran och ingen bryr sig om honom !
Tack !
Med mvh
Jag har själv fått ECT och hade tur då jag bara förlora just de månaderna i minnet *ironi*
Däremot blev jag vansinnig när jag ville avsluta då det inte hjälpte o då säger ansvarige: ja vi förstår att det inte hjälpt då du krampat dåligt varje gång.
Är de inte skyldiga att då berätta det?
Till halez Al-kassab
Det är så svårt att få hjälp. Går det inte att få han tvångsinlagd pga drogmissbruket och där få psykisk hjälp?
Hade en period av svår panikångest, djup depression under flera år. provade olika mediciner men de hjälpte ju aldrig. Fick ofta lugnande och de minskade oron och ångesten för stunden. Hamnade efter dessa år och många turer ut och in på en rehabiliteringsavdelning. Vilken förut var en av de beryktade stormavdelningarna. De gamla biffarna jobbade kvar inklusive dess föreståndare som gärna vill framstå som modern, men inte lyckades särskilt bra med det.. Här på rehabiliteringen rådde rena kadaverdisciplinen. På tunga sömnmedel skulle man alltid tvingas upp till gymnastik i form av bensprattel och till en musik de aldrig bytte ut..
Efter några månader verkade de ha tröttnat på att inte kunna kalla mig något som borde motsvara vid betydligt bättre vigör och månskensbonden som jobbade extra som skötare föreslog ETC, vilket jag förståndigt nog vägrade. Det tjatet tog inte slut och snart bytte man taktik och kom med påståenden om att jag behövde sövas för röntgen. Tyvärr är minnet inte så bra att jag kommer ihåg hur det gick med den saken. Anande oråd gjorde jag i alla fall.
Nåväl hur det nu var med den saken så skrevs jag snart ut utan att må bättre men kom tillbaka på besök och lyckades jag tjata mig till en remiss till ett privat behandlingshem istället.
Det som fått mig att fundera är att jag ibland särskilt i sängläge får en kortvarig kramp i då käkarna far ihop och det som finns emellan får sig ett bett. Det kan bli tungan, insidan av kinden. Det händer bara en enda gång för att sedan dröja veckor månader innan det återkommer. Jag kan vakna av det, i samma stund det sker och känna smärtan i tungan. Som tur är mitt bett fram inte perfekt annars hade ju tungan varit avbiten för länge sedan.
Nåja hur gick det på behandlingshemmet. Tja, något hopplöst fall var jag definitivt inte. Det gick att finna styrka, återfå respekten för sig själv som vårdkvarnen effektivt malt ner. Det gick att finna skatter i sig själv också och mest tack vare att jag arbetade med känslor. Alla som hörde Ola Gäfvert i media kunde ju varsebli filosofin vårdapparaten använt för att sälja in medicin i intet ont anade kroppar i snart ett halvt sekel var densamma som den alltid varit. Ingen respekt för individen, ingen respekt för mänskligheten eller dess sårbarhet. Inte heller någon respekt för dess styrka som faktiskt går att finna i alla människor.
Jag hade kanske tur. Det blev kanske bara en behandling. Frisk kände jag mig aldrig där utan bara förnedrad, förminskad och reducerad till ett opersonligt paket. Det är obeskrivligt svårt att förstå hur ECT eller någon annan behandling ska kunna kallas värdig, effektiv eller människovärdig med så dåliga resultat som man faktiskt har.
Glädjen att finna styrka och se mig som en resurs, en ny människa kan vården med sina för läkemedelsbolagen lönsamma stenåldersmetoder kan man aldrig komma i närheten av.