Hemska ormar och fula gubbar: Yvonne Löfquist

Skrivet den 3 mars 2010

Hemska ormar och fula gubbar – mitt barnaliv, mina tårar, mitt blod

Yvonne har gjort något oerhört modigt med denna bok. Hon har gått tillbaka i sin barndom och berättar en hemsk historia om övergrepp och misär.

Jag förstår vad som har krävts av Yvonne för att göra detta.

Detta är en bok som verkligen berör och väcker till eftertanke. Boken kommer att kunna hjälpa andra i samma situation.

Hur är det möjligt att göra dessa övergrepp?

Hur har detta kunnat ske utan att någon vuxen har ingripit?

För de allra flesta är det fullständigt obegripbart hur man kan förgripa sig sexuellt på barn. Man kan inte ens tänka sig detta. Det är svårt att ta till sig.

Många förövare klarar sig därför att människor är rädda, skäms eller inte orkar ta tag i det hela.

Det är fel! Vi måste kunna prata öppet om sådana här saker för våra älskade barns skull!

Alla barn har rätt till en trygg och säker uppväxt fylld med glädje och kärlek. Det är en del av deras mänskliga rättigheter.

Det ställer stora krav på oss vuxna. Vi måste kunna lyssna på våra barn!

Ett barn måste alltid ha en vuxen person de kan lita på och prata förtroligt med.

Tack, Yvonne för din insats för att hjälpa andra barn i samma situation.

Fler får nu modet att kunna berätta sin historia!

Ps. Jag kan inte hjälpa att jag slås av en annan tanke: ”Undrar hur många barn får en diagnos och blir satt på psykpiller utan att få möjlighet att hitta källan till sin smärta och berätta sin historia”. Ds.

Se hennes hemsida här:
www.hemskaormar.org


Välkommen att kommentera eller kontakta mig!

Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Bookmark and Share

6 kommentarer för 'Hemska ormar och fula gubbar: Yvonne Löfquist'

  1.  
    yvonne löfquist
    3 mars, 2010 | 13:51
     

    föregripa ? förgripa /eller begå sexuella övergrepp.
    Tack för rescentionen alla tänkbara varianter behövs för att beivra övergrepp och för att tydliggöra dess hemska konsekvenser.

    Svar: Varsågod! Jag har rättat stavfelet nu!
    / Peter

  2.  
    yvonne löfquist
    3 mars, 2010 | 13:53
     

    Jag kanske skrev på fel ställe men det var ett stavfel som jag reagerade emot. (föregripa )

    Svar: Det är korrigerat nu!
    / Peter

  3.  
    Nathalie
    4 mars, 2010 | 01:29
     

    Hej Yvonne!
    Jag tycker det är starkt och modigt av dig att kunna berätta om din barndom. Jag vill hemskt gärna beställa och läsa din bok!
    Jag har själv fått uppleva en del sådana saker som barn (Jag villl inte tynga dig, men ville bara säga det så att du vet varför jag vill ha din bok)
    Jag vill också, i framtiden hjälpa andra flickor och pojkar så att de får hjälp i tid och slipper dessa fruktansvärda minnen och känslor.
    Hur kan jag få tag i din bok? Du kan väl svara mig på min mail,kanske? Men bara om du vill och orkar…!
    Tack på förhand
    MVH//: Nathalie
    Ps! Tycker det är väldigt starkt av dig…

    Svar: Du kan gå till hennes hemsida för att beställa boken: http://hemskaormar.org/
    / Peter

  4.  
    peter
    16 mars, 2010 | 12:16
     

    Hej Peter

    De som ofta hamnar i psykvården har svåra övergrepp som de inte vågar tala om med sig i bagaget och i många fall är föräldrarna förövarna, vem ska då barnet tala med?
    Om sedan föräldrarna tar barnet till psykvården just för de reagerar med utbrott på något onormalt då får ju barnet en diagnos…och sedan blir man ju inte trodd..alls efter de.

    Vänligen Anna

  5.  
    yvonne löfquist
    31 mars, 2010 | 15:04
     

    Hej Anna!
    Jag blir så ledsen, jag förstår att du har jobbiga minnen att leva med. Därför är det så viktigt att vi som orkar gör vårt bästa för att berätta och om man som jag då är gammal nog att strunta i konsekvensen om någon inte tycker om att man pratar i ämnet så kanske jag ännu kan göra någon nytta. För behagligt tyst – det kommer jag aldrig att bli.
    Kram från Yvonne

  6.  
    yvonne löfquist
    31 mars, 2010 | 15:07
     

    tillägg- ju mer vi pratar desto mer hörs vi – då kommer det kanske en dag då barnen kan känna tillförsikt nog för att söka hjälp i skolan eller för den delen hos polisen.
    DS!
    Yvonne

Lämna gärna en kommentar som jag godkänner innan den publiceras.
Detta är min egen hemsida med mina tankar och åsikter - ingen debattsida.
Inga länkar godkänns i kommentarerna. Tänk på att ditt namn kan synas i sökmotorerna om du sätter ut det. Vill du berömma, debattera eller kritisera?


(krävs)

(krävs)

Information
Alla dina rad och styckebrytningar sätts dit automatiskt. Din e-postadress visas aldrig. Tänk gärna igenom det du skriver.

Använd knapparna nedan för att redigera din kommentar.


RSS flöde för kommentarerna i denna post | TrackBack URI

 

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

Folk blir skadade av elchocker, ECT! Skriv på protestlistan!