Dyslexi, en myt?

Skrivet den 23 mars 2008
918285_homeworks.jpg
Barnet på fotot har inget med texten att göra

Jag fick en artikel tillskickad mig från Rolf i Göteborg. Tack för detta! Tycker det är ett intressant ämne och därför publicerar jag den.

Vi bör VERKLIGEN titta och tänka efter hur vi vill ha våra skolor och undervisningen där.

Vad hände med den grundläggande pedagogiken i skolan?

Den som verkligen lärde barnen de viktiga färdigheterna att läsa, skriva och räkna.

Nuförtiden har psykiatrin och psykologerna tagit makten över skolorna – och då är det diagnoser (”ADHD, ADD, DAMP, överaktiv, MBD, koncentrations – svårigheter etc”) som gäller. Lösningen? Tabletter, piller och olika psykdroger.

Pedagogiken slås ut av diagnoser och legala droger. Barn och föräldrar kan skylla på en diagnos och slipper ta ansvar och anstränga sig. Slipper därmed extrastudier på helger och lov.

Är det inte dags att satsa resurserna på att förstärka pedagogiken, öka antalet lärare, förbättra lärarna, öka deras lön, förbättra skolmiljön, förbättra kosten för barnen etc?

Nu över till Rolf!


Dyslexi, en myt

Min dotter kunde inte läsa trots extrahjälp


När min dotter började i andra klass stod det klart att hon inte kunde läsa. Hon fick extrahjälp i skolan, men jag ville inte vänta och hoppas på att detta skulle lösa sig av ”sig självt”. Trots att hon hade bytt skola och trots att hon nu hade andra lärare, vågade jag inte lita och hoppas på att dessa skulle fixa detta på egen hand. Den andra skolans lärare hade ju redan haft två år på sig, utan att göra sitt jobb. Vad garanterade att denna skola skulle skilja sig på denna detalj?

Diagnos och amfetamin

Jag har hört tillräckligt med verkliga skräckhistorier om barn som inte kan läsa, drabbas av typ koncentrationsproblem, får ADHD-diagnos samt blir tvingade av läkare, lärare och myndigheter att gå på legala droger. Amfetamin brukar visst vara ”botemedlet” som inte bara rekommenderas, utan också ordineras av ”expertläkarna”.

Jag ville inte att min dotter skulle bli en i denna statistik.

Om det är något ett barn skall lära sig i skolan så är det att läsa.

Två saker slog mig när jag började forska i vad som fanns för hjälp och vad man skulle kunna göra:

    1. När jag hittade något om läs och skrivsvårigheter vad det alltid på ett eller annat sätt förknippat med koncentrationssvårigheter och ADHD. Detta oavsett vem eller vilka som låg bakom det skrivna. Jag har inte intresserat mig särskilt för denna fråga tidigare, men nog verkade det som att mina farhågor delas av, jag hatar att låta som en generalisering, alla. Mina farhågor bygger tyvärr alltså inte på en tillfällighet eller inbillning?

    2. Data är ju tidens hjälpmedel, så naturligtvis skulle min dotter ha det bästa dataprogram som går att hitta. Jag lyckades emellertid inte hitta ett enda dataprogram som jag var nöjd med. Inte ett enda byggde på de principer som låg till grunden för det sätt som jag själv en gång i tiden fått lära mig att läsa på. Inte ens de som fanns i skolan. Förmodligen beror detta på att det inte finns någon idag som lär ut läs och skrivkonsten på det sättet som min lärare gjorde när jag gick i 1a, 2a och 3e klass. Till skillnad från de siffror man hör talas om idag om barn med läs och skrivsvårigheter o.s.v. var det inte en enda som inte kunde läsa och skriva i min klass. Läs och skrivsvårigheter var på det hela taget mycket ovanliga på min tid. Det verkade onekligen som om jag hittat ett stycke bortglömt utlärningsmetodik, eller helt enkelt ett stycke bortglömd pedagogik.

Min nästa tanke och fråga var:
”Finns det något samband mellan dessa båda upptäckter? ”

Det vill säga något mer samband än det uppenbara, som kan uttryckas så som, att om man inte styr åt det håll man vill komma så kommer man någon annan stans. Vid alla sådana här frågeställningar är ju det första i det här fallet:

”Finns det någon eller några som tjänar på dyslexi, ADHD-diagnoser och amfetaminbehandling av barn istället för att lära dem att läsa?”

Nåväl, jag tänkte inte att detta skulle handla om konspirations – teorier och andra vilda saker. Jag vill istället berätta om vad som hände med min dotter:

Jag och min dotter övade läsning på det sätt som jag lärde mig på en gång i tiden och då jag är dataprogrammerare slutade det hela med att jag tillsammans med min dotter gjorde ett eget dataprogram, precis som jag ville ha det. Ett dataprogram som bygger på precis den princip som låg till grund för det sätt som jag en gång i tiden själv lärde mig att läsa, skriva och stava på. Precis som jag misstänkte hade min dotter inga läs och skrivsvårigheter och precis som jag tänkte gick det mycket lätt för min dotter att lära sig att läsa på detta sätt.

Är dyslexi bara en myt, eller är det helt enkelt så att min dotter är en läskunnig dyslektiker?

Sedan tänkte jag att förmodligen finns det fler med liknande problem. Skicka ett mail och berätta, så gör jag en beskrivning av metoden och mailar tillbaks.

Läs mer här på Rolfs hemsida!

Rolf Bergdahl, Göteborg
Du kan kontakta honom via mig – kommentera bara nedan!


Se andra artiklar jag har skrivit här om ”ADHD”, ”ADD”, ”koncentrationssvårigheter etc:
”ADHD / ADD”

Hälsn,
Peter

Bookmark and Share

17 kommentarer för 'Dyslexi, en myt?'

  1.  
    Johanna
    29 mars, 2008 | 10:00
     

    Hej, det lät väldigt intressant det du skrev. Jag har fått diagnosen Asperger, men jag tycker det beror bara på omständigheterna och hade jag haft det bättre skulle nog ingen kunna sätta en sådan etikett. De flesta luras nog att se sin diagnos som något positivt. Och som du säger så är det inte säkert att man får rätt hjälp för att man har en diagnos, men behandlarna försöker ju göra sig trovärdiga. Åtminstone de får känna sig viktiga. Skolan är en märklig plats. Förr var ju lärarna de som visste mer än föräldrarna, men nu kanske föräldrarna är bättre. Fick du ut ersättning för dina vikarietimmar?

  2.  
    ia folke
    31 mars, 2008 | 22:54
     

    Hej!
    Jag är lärare för barn 6-9 år och jobbar bl.a.med läsinlärning.Jag vill väldigt gärna mer om metoden du använde för att lära din dotter läsa.

    Mvh
    Ia Folke i Haninge

  3.  
    Kinne
    3 april, 2008 | 00:55
     

    Äntligen någon som fått upp ögonen! Jag tycker att dyslexi har blivit ett alltför vanligt begrepp idag. Personer som man känt genom hela skolgången, och som möjligtvis haft lite – och då menar jag verkligen lite – svårigheter med stavning, får helt plötsligt ”diagnosen” dyslexi under gymnasietiden. Jag tycker att dyslexi verkar ha blivit ett sätt att skylla ifrån sig, förmodligen för att flå från problemet och det faktum att det handlar om träning. Man måste träna på att läsa och skriva. Det vet vi väll alla? Forsätter vi så här så blir snart dyslexi, precis som depression, en folksjukdom.

  4.  
    Skrivkramp
    7 april, 2008 | 13:31
     

    Hej!
    Jag har som du tagit över arbetet från min barns skolor att lära mina barn att läsa. Det är tyvärr vanligt i dagens skola att barnen får lästränas av föräldrarna. De tror jag är en brist av resurser i skolan. Barn med de svårigheterna behöver bli bemötta och stötta av vuxna. ADHD är inget som atuomatiskt förljer med dyslexi. En dyslexi diagnos talar bara om att man har svårt med ord. En dysletiker kan vara enormt intelligent men svårt med orden form. Säker är de många som nu retar sig på mina stavfel men det bjuder jag på. Jag har idag redan fått på skallen att jag stavat fel. Det fick jag huvuvärk av. Inte kritiserar man männsikor som inte utallar orden fel på en gång??? utan tar det lugnt. Det som kan följa din dotter är att hon kommer få svårt att skriva, de är nästa utveckling steg.

  5.  
    Rolf Bergdahl
    9 april, 2008 | 23:11
     

    Hej Skrivkramp!

    Och tack för ditt inlägg. Läs och skrivsvårigheter leder inte automatiskt till ADHD och Strattera men jag tyckte det var bättre att mota Olle i grind. Hittills har min dotter klarat läskraven för 2an. Jag ser inget som tyder på att denna utveckling inte kommer att fortsätta. Vad det kan bero på att hom inte kunde läsa när hon började 2an? Vad jag kan se och avgöra är det brist på rätt metod och tillräcklig intresse för att skapa motivation från skolans sida. Brist på resurser tror jag inte på, men däremot alltså brist på kompetens. Sådana samband kände man till redan för 2000 år sedan. ”Vad händer om en blind leder en blind, faller de inte då båda i gropen?” Om man inte gör något åt det verkliga problemet tror jag inte det hjälper hur många inkompetenta lärare man än anställer! Det skall inte vara hänvisat till ”tur” huruvida man lär sig läsa eller inte i skolan. Tur om man inte behöver den extra motivatiion och rätt metod en ”riktig” lärare kan ge. Och tur om en sådan råkar finnas till hands. Eller tur om man har föräldrar som har möjlighet, energi och intresse att hoppa in där skolan falerar. Vi har skrivit på FN:s barnkonvention. Ändå låter vi våra barn springa på psykiatrins minfält i skolan. Där minorna heter Dyslexi, ADHD och Strattera.

    Det verkar som vi övergivit gamla, beprövade, enkla och mycket effektiva metoder för läs och skrivundervisning i skolan. Man kan verkligen fråga sig varför det idag har blivit viktigare med diagnoser och droger istället för metod och motivation.

    Rolf Bergdahl

  6.  
    Dan Rutström
    11 april, 2008 | 20:26
     

    Hej Rolf!

    Det är tankeväckande det du skriver. Jag själv är 58 år och på min tid kände man tydligen inte om detta påfund som Dyslexi? Hur ska man annars tolka det att man lärde sig att skriva och läsa – så gott som mangrannt!? Något har tappats på vägen. Det ser ut som om – hemska tanke – att några förståsigpåare har kommit på, hur man ”lär” barnen. Med större och större procenttal som slås ut och som inte kan läsa. Jag har själv fyra barn och jag är en av många som, tyvärr, inte har ägnat tillräcklig omsorg och tid till att hjälpa några av mina telningar att läsa och skriva eftersom verkligheten var jobb, jobb etc. Döm om min förvåning då jag upptäcker att de på egen hand – utan pedagogiskt utbildade personer – lärt sig att både läsa och skriva ganska hyggligt! Det som skolan inte klarade av har de själv av egen kraft lyckats lösa i och med att de har varit intresserad av någonting som de har velat ta till sig. (Jag har tillhandahållit böcker som jag har trott skulle vara av intresse för vederbörande.) … Detta inte sagt för att vi inte ska ska anstränga oss att verkligen få de unga att både läsa, skriva och räkna i unga år – det har de nytta av! De ska ju själv forma sin framtid, får man hoppas på. Däremot verkar det från min horisont inte vettigt att tvinga barnen kvar i skolan då man de facto har misslyckats. (Ungarna har tappat SIN motivation för länge sedan!) Varför inte skippa klassundervisningen och styra ner det till individuell nivå så att var och en verkligen hittar sin nivå och sedan tar sig därifrån? Tro mig – de kommer att göra det med glädje om de verkligen förstår vad de gör! Verkligheten med informationskanaler via TV och dator utan förklarande föräldrar och lärare vid sin sida gör det som bäddat för svårigheter. Det slapp jag, tack och lov, till väldigt stor grad.
    Mvh!
    Dan Rutström

  7.  
    monica karlsson
    4 maj, 2008 | 20:43
     

    Hej skulle vilja komma i kontakt med denna människa,som hjälpte sitt barn med läs och skrivsvårigheter .Har själv en dotter som behöver hjälp m.v.h monica

    SVAR:
    Jag skickar vidare din kommentar till Rolf.
    Lycka till!
    Peter

  8.  
    Berenike Munthe
    14 maj, 2008 | 11:58
     

    Det finns en ny utmärkt bok i ämnet Dyslexi skriven av forskare på Karolinska Institutet, den finns att köpa på kiup.se. Jag vet också att det planeras ett Dyslexitema på årets bok- och biblioteksmässa där många aspekter i ämnet kommer att tas upp.

  9.  
    ulf
    9 september, 2008 | 10:27
     

    är 38 år har haft Dyslexi det med mat eller inte jag fick bra med mat näringsrikt med .
    Men det som krävs är att skolan tar sitt ansvar och politikerna med där det största felet det finns folk som är lärare som ger järnet för folk som vill lära sig det inte minst i min kommun där det finns en skrivar verkstad för alla kommun medborgare att gå få hjälp med det enna till det andra .Dyslexi när jag fick det på papper för 1 årsedan så var det som att börja om igen inom mig det var tungt men efter 18 års letadne så fann jag rätt det var så det ajg sökt fanns 10 min gå tid från jag bodde ……Loggopeden sa att ajg var den första vuxna perssonen som dom hade gort på men att börja läsa vara mamma som gorde det en sommar tog det mig att läsa den sago bok som jag fick läsa vara dag högt min eng är bättre än svenska pgav att ajg lika så såg gammla 30 tals filmer och 40 tals filmer .. men lärare har man på olika ställen bara som min grund skolle lärare sa en dag då ajg mötte han ” har undrat sedan du slutat skolan har du dyslexi jag svara ja det har ajg han sa då förlått att jag ionte kunde hjälpa dig då jag sa tack med en tår på min kind ……

    det är att aldrig ge sig som är knepet till att lyckas

  10.  
    Jessica Andersson
    29 september, 2008 | 10:20
     

    Hej!
    Det låter mycket intressant och jag vill gärna komma i kontakt med dig och får reda på mer om din metod, då jag har en son som har problem med att lära sig läsa och skriva.
    Mvh
    Jessica

  11.  
    Inger
    28 december, 2008 | 15:44
     

    Hej jag har läst dina artiklar om både dyslexi o adhd add en del stämmer på min dotter en del inte läkaren påstår att hon har dyslexi o add menfår ingen hjälp i skolan som hon borde .Jag blev nyfiken när du skrev att du gjort ett eget stav-skriv program till din dotter o skulle vilja veta mer om det så att det kanske kan bli lättare för min dotter att lära sig oxå.Vore tacksam om du ville delge mig dina ideer.Dessutom vill läkaren ge henne ritalina vilket jag är tveksam till om det ska fungera.MVH Inger Edlund

    SVAR:

    Hej,

    Tack för din kommentar.

    Ja, skolan saknar resurser och kunskaper och istället söker man efter andra lösningar i form av diagnoser och droger. Alla man inte hinner eller kan hjälpa har en diagnos och skall sättas på olika psykdroger.

    Vad löser det?

    Jag har bett Rolf kontakta dig angående hans program för att hjälpa barn med språket.

    Se även detta arbete:
    http://www.grundenisvenska.se/

    Vi måste hjälpa våra barn och skolans måste också hjälpa barnen ISTÄLLET för att DIAGNOSTICERA och DROGA!

    Lycka till och hör av dig och berätta hur det går!

    GOTT NYTT ÅR!
    Peter

  12.  
    Andreas
    3 mars, 2009 | 06:10
     

    Hej

    Rolf skriver att man blandar ihop ADHD med dyslexi och det är förståtligt att det kan upplevas på det sättet för faktum är att dyslexi är ett så kallad ”följd handikapp” då ca 80% (är inte helt säker på exakta siffran) av alla personer med ADHD även har dyslexi. Man ”upptäcker” oftast Dyslexin före ADHD;n (förutom några enstaka fall då personen är extremt överaktiv). Därför kan det upplevas som man blandar ihop Dyslexi med ADHD.

    När jag sedan läser detta ”Amfetamin brukar visst vara ”botemedlet” som inte bara rekommenderas, utan också ordineras av ”expertläkarna”. ” så blir jag rent av förbanad för denne Rolf kan inte ha läst mycket om ämnet ADHD (ser ut som det är hämtat från Wikipedia. ADHD är ett kroniskt handikapp vilket innebär att det inte finns något ”botemedel”.

    Sedan de så kallade ”experter” är väldigt högt utbildade och kunniga psykologer både de som hjälper barn och vuxna. Jag är även väldigt nyfiken på varför somliga tycker det är fel att av en ”expert” att ordinera Amfetamin. Jo för att när vanliga människor hör om amfetamin så kopplas det direkt till olagligt knark att personen ifråga är kriminell mm. (har varigt med om det tidigare) En annan anledning till att föräldrar inte tycker om denna medicin är för att de tror att den är beroende framkallande och att barn som får det blir knarkare senare i livet. Med andra ord de vill inte DROGA sina barn. vilket är absurt och har aldrig varigt frågan om heller.( Om man skulle bli påverkad på det sätt som knarkare blir av amfetamin, så skulle man behöva äta över 1000 tabletter av denna medicin vilket är omöjligt då det är strikta regler för hur många tabletter man får lov att hämta ut på en gång mm),

    Detta jag har sagt och kommer att säga kommer från de 20 år av erfarenhet som jag av att leva med ADHD och Dyslexi. Jag kan säga att jag inte hade klarat av gymnasiet om jag inte hade fått denna medicin (Conserta) och var är jag nu någon stans?? jo jag pluggar till civilingenjör på LTH i Lund. något jag inte hade klarat av att ens komma in på utan att få ta Conserta vilket hjälper mig med koncentrationen blir inte störd lika mycket av det som händer runt omkring mm.

    Så var inte rädda att låta ert barn prova medicinen vänta inte med det tills de kan fatta egna beslut (18) för då har mycket studie tid gått förlorad. Jag lovar att om det hjälper så kommer ni som förälder att märka stor skillnad på ert barn.

    Rolf undrar även om det är någon som tjänar på att ge denna diagnos. Det ända område som jag vet kan vinna på det är de som tillverkar hjälpmedlen för dyslexier. För allt från medicin kostnaden till läkarbesök är ren förlust då barn under 18 går gratis till barnpsykolog och medicinen går på högkostnadskortet. Läkemedelsföretaget har förvisso ett intresse i detta men inget som de kan påverka.

    Sedan kommer vi till detta med skolan.
    Dagen skolor tar inte sitt ansvar för fem öre, jag har minna föräldrar att tack för all hjälp från att läsa läxor till att tjata på lärare och rektorer att jag skulle få den hjälp som jag hade rätt till och det återkom till samma problem hela tiden skolan hade inte råd. Men det ska jag väl inte lida av eller? Det tog hela högstadiet ett få skolan att skaffa fram en Dasiyspelare. När jag sedan kom till gymnasiet så var skolan väldigt tillmötes gående med att skaffa fram hjälp medel (vilket berodde främst på att det blev min hem kommun som fick betala inte skolan). Men när jag väl hade hjälp medlen så kunde jag inte använda dem för att lärarna var väldigt motsträviga till att ge mig lektions anteckningar i digital form mm. Vilket gjorde att jag inte kunde använda mina hjälpmedel speciellt mycket i skolan.
    Allt detta ändrades når jag kom till Högskola där forskningen och framtagandet av hjälpmedel är väldigt långt kommer och lärarna är väldigt hjälpsamma. Att högskola/universitet skiljer sig så mycket från resten av skolväsendet beror mycket på att de olika institutionerna får pengar för hur många som läser kursen och dessutom för hur många som klarar av kursen. Något som jag tycker hela skolväsendet skulle vara uppbyggt på.

    Bara för att kommentera ”läskunnig dyslektiker” om man nu ska dela inte dyslektiker så måste jag också hamna i den gruppen. Jag är dyslektikers men jag kan ändå läsa och tycker om att läsa. Det var bara det att jag inte kunde lära mig läsa genom att tjata igen den förbanade läsboken. Utan jag lärde mig läsa genom att lyssna. Så jag rekommenderar dig som har svårt att läsa eller barn som har svårt att lära sig läsa att låna ljudböcker på biblioteket lyssna på dem några gånger och läs sedan boken. Det är väl värt att försöka.

    Är det någon som har frågor, synpunkter eller bara vill dela med sig av sina erfarenheter
    så maila till slaskpost89@gmail.com svara så fort jag har tid

    Mvh Anderas

    SVAR FRÅN ROLF:

    Hej Andreas!

    Varför är du dyslektiker om du kan läsa? Ligger du på minst 120 ord i minuten, så har du per definition inte dyslexi. Om du inte ligger på 120 ord i minuten, så kan du lätt träna upp dej till det. Jag föreslår att du börjar med att sluta med Concerta.

    Nu gick det inte så långt med min dotter som till vare sig Dyslexi eller ADD/ADHD. Det beror inte på vare sig specialpedagoger eller psykiatriker. Det beror på att hon fick lära sig att läsa, och det var hon själv som gjorde det, med hjälp av sin pappa. Hon är bäst i klassen nu. Naturligtvis kan jag inte övertyga dig om att detta förhållande är det rätta, det kan bara du själv göra, Det enda jag kan göra är att peka ut skolans, inte alla, men de flesta specialpedagogers resultat på området. Och sedan psykiatrins resultat på området. Jag kan inte dra någon slutsats eller göra någon bedömning åt dig, det är bara du som kan.

    Att ingen lär sig att läsa med hjälp av amfetamin råder det väl inga tvivel om. Jag tror inte heller att det är särskilt många förädrar som egentligen vill droga ner sina barn, ändå är det just det som händer med tusentals barn varje år (bara i Sverige). Förfärligt eller hur?

    Jag har skrivit mer om just detta som du tar upp på en annan sida.

    Med vänliga hälsningar
    Rolf Bergdahl

  13.  
    T
    3 september, 2009 | 20:26
     

    Hej.
    Nationalencyklopedin förklarar bl.a. dyslexi såhär:

    ”Det alfabetiska systemet utgår från att talade ord kan delas upp i små segment, fonem, till vilka man kopplar bokstavstecken.//…Barn som har problem med att dela upp talade ord i fonem har särskilt stora svårigheter att komma till rätta med den alfabetiska koden.//…De fonologiska problemen ger i första hand upphov till svårigheter att snabbt, säkert och automatiskt identifiera och känna igen skrivna ord. Läsningen blir så långsam, knagglig och felbemängd att förståelsen kan bli lidande. Stavningen är också mycket osäker.”

    Jag tycker det finns en tendens i Rolfs text att dyslexi här uppfattas som om man inte kan läsa över huvudtaget. Dyslexi ska snarare ses som en svårighet, inte en omöjlighet, till att ta till sig och skriva text. Eller kanske att man har ett annorlunda sätt, jämfört med normen, att ta till sig och lära sig saker. Då krävs det att man får rätt stöd och hjälp, där vanligt förekommande för dyslexi är stavnings- och skrivprogram. Ansvar för stöd tycker jag verkligen i första hand vilar på skolan, vilket jag fått uppfattningen om att det sköts ganska bristfälligt. Men rent teoretiskt skulle Rolfs datorprogram kunnat ha fungerat som ett extra stöd, där det alltså är fullt möjligt och antagligen vanligt med läskunniga dyslektiker.

    Jag tror att en diagnos gör så att barn och vuxna med dyslexi får det stöd de behöver och den acceptans de bör ha för sitt funktionshinder. Jag tror absolut inte diagnosen används för att skylla ifrån sig eller för att på något annat sätt komma ifrån att behöva träna på att läsa och skriva.

    Men stöd i alla dess former från lärare och föräldrar behövs, och jag hoppas verkligen att dyslexi enbart används för att beskriva en svårighet av båda parter.

  14.  
    Marianne Trolle
    19 november, 2009 | 16:37
     

    Hej Rolf!
    Hoppas det gått fortsatt bra med din dotters läsande!
    Som lärare på vuxengymnasiet har jag kommit i kontakt med många ”dyslexi”-elever, vars hinder vi alltid kommit till rätta med!
    Studerade för Ingvar Lundberg, GU – känner du till honom?
    Mvh
    Marianne

    Svar från Rolf:

    Hej Marianne!

    Tack för ditt inlägg på min artikel på Peter Larssons blogg. Jag har hört talas om Ingvar Lundberg och vad jag förstått är han något av en motvikt till helordsmetodernas förespråkare. Absolut, både kul och hälsosamt att vi blir fler och fler som fattar vad som fungerar bäst.

    Min dotter gör fortsatta framsteg i läsandet och vid det här laget så frapperar hon till och med mig med sin läskunnighet. Alltså precis som det skall vara.

    Vänliga hälsningar
    Rolf Bergdahl

  15.  
    Susanna
    2 juli, 2010 | 18:57
     

    Hejsan

    Jag jobbade i grundskolan främst åk 7-9 under 7 år som vik. lärare och har därmed också sett en del ang. dyslexiproblematiken så kallat

    Låt mig få säga min egen personliga ståndpunkt om ämnet : jag anser inte att det är medicinering som ska till för att få barn och ungdomar till läs- och skrivkunnighet eller kunnighet i praktisk- estetiska ämnen.
    Ej heller är det medicin som gör att barn börjar lära sig räkna och att folk som vuxna är kunniga i att sköta sin ekonomi.

    Så det där med att sätta in Ritalina Concerta och allt vad det heter… det skrämmer mig enormt.

    Jag har en son som jag uppfostrat ensam som ensamstående mamma, jag får kanske tacka min lyckliga stjärna överr att min unge inte stakade sig med orden när han gick i skolan men jag ryser över det jag sett och hört – att så många barn bliver medicinerade bara för att klasserna i skolan är stökiga, lärarbemanningen underdånig och liksom artikelförfattaren här sade i starten :
    JA ANTAGLIGEN BEROR DET FAKTISKT PÅ INTRESSE OCH MOTIVATION FRÅN LÄRARKÅREN
    Vem om inte lärarkårerna kan slå på varningstrumman och iakttaga när det saknas resurser och därmed be om RÄTTA resurser?
    När det icke sker så anser jag att det är kommunpolitikerna som ej lyssnar på sina skollärare som ju identifierat problemen – så kanske ärdet politikerna som står spak… ?

    MAN VET VILKA BRISTER SOM FINNS I SKOLAN DÄR T.O.M BARN SOM INTE ALLS HAR PROBLEM MED LÄSNINGEN FÅR LIDA P.G.A DÅLIGA SKOLFÖRHÅLLANDEN, SÅ KLART ATT BARN SOM BEHÖVER MER RO OCH LJUDANDE OCH TYDLIGHET DÅ OCKSÅ STRYKER MED

    Jag minns att man började med begreppet ”integrerade skolklasser”
    Om man frågar mig så tror jag att dessa blandklasser där 7.åringar blandas med 8 och 9-åringar och även 6-åringar eftersom många är endast 6 1/2 när de börjar första klass… jo jag tror att det är mkt förödande… i synnerhet för dem som får beteckningen dyslexi.

    Varför infördes integrerade skolklasser?
    EKONOMISKT SÅKLART, inte alla skulle hålla med mig om det utan vill hellre hänvisa till att det var nya pedagogiska rön som stod som underlag för ”integrerade klasser”
    (bullshit!)

    Författaren som startade ämnet här, skrev att kanske skulle det behövas lite mer gammeldags inlärningsresurser i skolan.
    Det tror jag med faktiskt.

    Idag har ungarna egen s.k portfolio – dvs de får mer liksom stå på egna ben om man säger.
    Ett modernt sätt att se på saken, kanske ett amerikanskt sätt att se på saken.
    Jag som snart är 50 år skulle vilja säga att den riktigt äkta kärleken till barnen, som tilläts utrymme under 70-talet när jag var ung, den skulle nog inte många barn tacka nej till!!!!!!!!!

    Å hör sen!

    Fanns inte en enda unge som behövde psykiatrisk hjälp!!!

    Jag anser det tragiskt och enormt skrämmande att blanda ihop pedagogik med psykiatri.
    De flesta vet nog med sig varför… men det är ju en annan diskussion

    SÅ ÄR DET BARA OCH DET ÄR SÅ. BASTA.

    Mvh
    Susanna

  16.  
    annabirgitta
    19 maj, 2011 | 10:04
     

    jag tycker som du rollf att ahhd har tagit för stor plats det är bara sedan 80 talet som de har framkommit att dyslexi har med neulogisk betingat jag tror på övning och att man kan lära in på ett annat sätt fortsätt att kämpa för din dotter jag såg ett program av nicklas hyland som är dyslektiker det var verkligen bra där tog upp själva proplemen vid inlärningen hur många fel bedömningar har inte det varit under årens lopp jag är emot all tung medecin till barn

  17.  
    Charlotte
    10 november, 2014 | 18:46
     

    Hej! Jag är väldigt intresserad av att ta del av dataprogrammet så att min son kan få träning.

Lämna gärna en kommentar som jag godkänner innan den publiceras.
Detta är min egen hemsida med mina tankar och åsikter - ingen debattsida.
Inga länkar godkänns i kommentarerna. Tänk på att ditt namn kan synas i sökmotorerna om du sätter ut det. Vill du berömma, debattera eller kritisera?


(krävs)

(krävs)

Information
Alla dina rad och styckebrytningar sätts dit automatiskt. Din e-postadress visas aldrig. Tänk gärna igenom det du skriver.

Använd knapparna nedan för att redigera din kommentar.


RSS flöde för kommentarerna i denna post | TrackBack URI

 

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

Folk blir skadade av elchocker, ECT! Skriv på protestlistan!