Minnesporträtt Peter Gröhn


Här följer ett minnesporträtt av min kära vän Peter Gröhn.

klicka på bilderna för förstoring

.

Till min gode vän Peter Gröhn

.
Gröhn!

Alldeles för tidigt lämnade du oss. Vi hade mycket mer som vi ville göra tillsammans. Planeringen framöver var klar. Hur skall det gå med detta nu?

Vem skall nu göra en ”gröhn”? (Vilket innebär att mitt under ett möte ringa eller springa iväg för att fixa något).

Eftersom försköningar, innehållslöst prat och skitsnack var tabu mellan oss så kommer jag här att förmedla vad jag tycker. Direkt från hjärtat precis som du hade velat.

Du sprang in i mitt liv 1979 i Malmö. Alltid på väg; alltid något som skulle göras. Livet i ditt sällskap var aldrig tråkigt. Saker och ting blev gjorda – inte bara en massa snack. Måste erkänna att jag emellanåt hade lite svårt att hänga med i svängarna (som du vet).

Vi fick gjort många fina banbrytande projekt tillsammans. In i det sista var du med, löste problem och hjälpte till.

Tack för all hjälp och stöttning under dessa år. Du erbjöd alltid ett lyssnande öra. Många gånger gav du mig mod att göra det som jag inte trodde vara möjligt. Förvånadsvärt nog så hade du alltid tid och ville lyssna och förstå.

Tack för att du alltid trodde på mig!

Jag älskade att få och se dig skratta.

Din stora generositet imponerade på mig också. Du var ett föredöme för andra människor.

Jo, du har även drivit mig till vansinne många gånger under dessa år med din retfulla stil, kommentarer och raka kommunikation. Gjorde man fel så fick man höra det och veta att man levde! Ofta fanns det ett gott syfte bakom eller så hade du helt enkelt tråkigt och gränser skulle testas.

Du är mer än förlåten för dina ”övertramp”.

Jag beundrade ofta ditt mod, din energi och framåtanda trots tidvis stora kroppsliga problem. Du lät inte dessa stå i vägen och klagade eller gnällde aldrig.

Fantastiskt att se hur mycket du tyckte om din familj, anställda, vänner och medmänniskor. Ditt liv gick ut på att hjälpa dina medmänniskor. Du såg och välkommande alla och hade mycket lätt att förstå dem.

Dina anställda saknar dig djupt och har många fina ord att säga om dig. Du var inte bara deras chef utan även en nära vän till dem.

Kom tillbaka snart! Vi behöver dig! Mer böcker behöver säljas och det finns fler människor som behöver hjälp.

Mina tankar går till familjen och dina många vänner över hela världen.

Du har naturligtvis en hedersplats i mitt hjärta.

Respekt, broder! Respekt!

Kom tillbaka snart!

// Larsson

Gröhn och Larsson i Norge ovanför Narvik med utsikt ut över Ofotfjorden.

Lite historia kring denna klassiska bild

Detta foto är taget i Narvik, Norge, sommaren 2009. Gruppen, med Gröhn i spetsen, bilade hem genom Norge efter en tältturné genom hela norra Sverige, som slutade i Karesuando (sveriges nordligaste marknad).

Peter och jag åkte denna dag genom Narvik och fick efter ett tag syn på ett högt berg. ”Dit måste vi” sa vi i kör. Gröhn körde snabbt dit och sedan lyckades vi komma med linbanan upp, trots att den egentligen var stängd.

Vi ringde och tipsade resten av gruppen om attraktionen och sedan bar det iväg uppåt. Gröhn hade roligt åt min höjdrädsla och såg till att det gungade lite extra. Det var varmt och rutorna immade igen i hytten så att vi knappt såg ut. Vår andningsluft fyllde kabinen. Precis när vi var uppe så upptäckte vi att man kunde öppna fönstret och släppa in frisk luft – vilket var precis vad vi snabbt gjorde. Stort skratt! :)

Från linbanan sprang vi runt ett tag och kikade på utsiktsplatsen med tillhörande restaurang. Utsikten över Narvik och havet hänförde oss!

Då fick vi syn på toppen av berget. ”Dit upp måste vi!”

Iklädda ”foppa-tofflor” (!) gick och hasade vi oss svettiga upp till toppen av berget långt före de andra som nu skymtade vid foten. (Vi hade inte hunnit med något skobyte inför den oplanerade bestigningen.)

Andfådda njöt vi av den hisnande utsikten och att se de andra sakta närma sig och bli större och större.

Till slut var vi tvungna att ta oss ner. Ingen snygg syn. Små springande och bromsande med ”foppa-tofflor” på fötterna.

En typisk dag med Gröhn; aldrig tråkigt!

Därefter fortsatte färden genom Norge till annan fin natur, berg och en glaciär.

Tack för allt, broder! :)


8 svar på “Minnesporträtt Peter Gröhn”

  1. Underbar läsning. Precis så jag minns Peter, den underbare Peter. Alltid tid med folk, och mig :)

  2. Underbart att läsa Peter.

    Han kommer snart tillbaka, detta är min fulla vetskap.

    På något sätt kommer han att ge sig till känna för oss.

    Mvh
    Rolf

  3. Hej Peter!

    Underbart porträtt av Peter Gröhn!
    Fantastiska bilder från ert liv tillsammans.
    Verkligen starkt gjort av dig att på detta sätt
    hylla hans minne.

    Mvh Inga

  4. Ett mycket fin och sann bild av Peter G – varlden ar battre for att du har levt.
    Jag ar glad for att vi var vanner – vi ses snart igen!
    Carl (Cax) Aberg

  5. Så fint att detta finns kvar, jättefint minnesporträtt, jag blev glad av alla fina bilder på pappa också!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *