Adhd / ADD
Hej!
Det är min bestämda uppfattning att det finns många alternativ till medicinering av barn. Det gäller att verkligen gå till botten av problemen istället för att sätta locket på!
Rätt kost och mycket motion och aktivitet är A och O, tycker jag. Frukt och grönsaker i mängd. Försök också att minska ner på TV tittandet och tid framför datorn.
Själv tror jag INTE att det finns överaktiva barn. Det är bara en diagnos från folk som inte vet och som vill sälja sina läkemedel.
Jag skall samla ihop allt material jag kan och skriva ner full artikel kring hur man kan hjälpa sina barn som får dessa stämplar på sig.
Fick idag ett mycket glädjande email från en mamma som har hjälpt sitt barn med alternativa metoder:
Hej!
Tack för omtanken, Jaaaa det har verkligen blivit bättre , vi har slutat med MorEpa mini och dragit ner mycket på sockret och även mjölk nu drickar han bara ett glas mjölk om dagen , TV tittandet har han själv dragit ner på PGA att han leker mera med lillasyster på 2 år , Dem har börjat på dagis och genom det vart det också lungnare hemma . Jag tror mycket på att sockret spelar en stor roll i överaktiva barn och att motion och mycket frukt gör susen, visst är han livlig än men det ska en 3 åring vara men det är inte alls som förut, Så TACK för alla tips jag fått. Dagis personalen upplever inte honom som överaktiv de tycker han är en lugn och fin kille ( Ohhh vilken lättnad att det går bra för honom )
Mvh Monica
Jag tror själv att det är mycket väl värt att testa de alternativ som finns till medicinering!
Kosten är viktig, men kanske inte den enda förklaringen. Har själv en son, nu 22 år. Han var aktiv redan i magen, och som nyfödd. (Förmodligen har han någon diagnos ). Sov nästan inte en hel natt de frösta 5 åren, sprang istället för att gå. När barnen var yngre drack vi sällan läsk och hade godis bara på Lördagar. Maten var mest hemlagad husmans kost. Ändå skulle jag nog vilja påstå att han fungerar så bra som han gör idag, beror nog mest på att jag hade möjlighet att vara hemma med barnen ,i och med mitt jobb som bonde. Att det kan hjälpa en del barn att lägga om kost, tror jag också .Men att säga att det inte finns några överaktiva barn, tycker jag är ett hån mot många föräldrar ,som får kämpa för att deras bran ska få rätt hjälp.
Ann-Marie
Hej!
Det finns överaktiva barn – eller vilket namn man nu vill sätta pÃ¥ dem.
Det finns definitivt barn som har problem med olika saker och som behöver hjälp.
FrÃ¥gan är bara – vilken hjälp? Hur hjälper man dessa barn bäst?
Själv tror jag inte på tabletter och mediciner som behandlingsform. De går inte på djupet utan tar bara hand om symptomen.
Vad tror jag på då?
Trygghet och kärlek frÃ¥n föräldrarna; rätt kost; mycket aktivitet; bra pedagogik i skolorna – bra och tillräckligt med personal pÃ¥ dagis, fritids och i skolan; att barn fÃ¥r hjälpa till och känna sig behövda; sport; styra bort frÃ¥n onödigt mycket TV, dator, spel etc.
Allting som stärker barnet och får det att känna sig bättre.
Föräldrarna behöver få RÄTT hjälp och stöd.
Hälsn,
Peter
Hej Peter!
Jag har en son som är snart 5 år. Han har väldigt mycket energi och har sina små utbrått. Folk runt omkring tycker att jag ska ta kontakt med en specialist ang adhd. Men jag vill inte att min son ska få den stämpeln och jag har aldrig trott på medicinering i de syftena utan man kan hjälpa sitt barn på så himla många andra sätt och nu när jag läst det du skrivit om adhd och ang socker så känns det skönt att jag inte är den ända som tänker så. Jag tycker det är jätte svårt att hitta kost utan socker då det finns mycket dolt i matvarorna. Har du några tips? Vill tillägga att han är känslig mot rena mjölkvaror.
Tack på förhand.
Mvh Linda
Hej Peter
Fortsätt ditt arbete.
Kolla in denna länk vad de gör med anorexia patienter….lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=6631
Vem mÃ¥r bra av att fÃ¥ en massa diagnoser….när man behöver nÃ¥gon att tala med om varför man fick anorexia nervosa!
Jag fick de av att växa upp i ett otryggt hem med en styvpappa som dagligen hota oss till livet och kontrollera vad vi åt!
Jag är frisk idag efter 20 år , men inte har jag fått någon hjälp från vården inte, jag fått hjälp av en vän som lärde mig att älska mig själv.
När man älskar sig själv då bryr man sig om sig själv på ett annat sätt.
Tvärr har detta självplågeri jag utsatt mig för i 20 år givit mig en utmattningsdepression.
Lizetta