Kommentarer till Överaktiva, ADHD, ADD, DAMP barn

Av: Emmy Mjörnefeldt

Emmy Mjörnefeldt — Fri, 03 Dec 2010 18:00:41 +0000

Hej igen.
Jag kännar att jag kanske var lite oklar i hur jag tycker att du skall tackla vredesutbrott hos ditt barn. Det är absolut inte meningen att du skall brott ner det. Nej vad jag menar är att du kan ställa dig mitt emot honom/henne, ansikte mot ansikte och slå dina armar om honom så att du låser hans armar mot hans kropp och ge honom/henne en stadig, trygg öm men gränssättande kram. Är ha orolig så kan du knäppa dina händer bakom hans rygg och bara hålla om. Du kan tala lugnade till honom eller henne i vanlig samtalston. Mjukt och förstående. Skriker han så hör han i alla fall ditt röstläge och din röstmelodi. Du fortsätter och pratar och skriken han så tystnar han efter ett tag för han vill höra vad du har att säga.
Sen kommer nog gråten. Jag föreslår att du inte säger att han inte skall vara arg eller att han inte skall vara ledsen, för du vet faktiskt inte vilken kränkning detta utbrott är reaktion på. Inte förän du har lyssnat och tagit till dig vad han/hon berättar. Det finns enligt mig inga i grunden elaka barn. Barn är mycket formbara och deras enda önskan är att känna sig älskade och accepterade och uppskattade. Var lyhörd för ditt barn. Det tjänar han/hon, du och alla på.

Av: Mia.S

Mia.S — Mon, 15 Nov 2010 19:36:36 +0000

Jag förstår din text alltför väl. Jag är en tjej med diagnosen ADD. koncentrations problem. hälften av adhd vad var läkaren sa till mig. jag har fått byta läkare tre ggr minst, jag har fått byta psykologer otroligt många ggr och endast haft två en längre tid, alltså som jag träffat mer än tre ggr. Jag har inte fått hjälp varken hemma, i skolan eller på fritiden.
Problemet är stort, medicin är ingen lösning. Men eftersom ingen hjälper mig med någonting krävs det att jag tar medicin ändå. Trots det klarar jag knappt av skolan, och mår dåligt utav medicinering i en längre tid.
Jag skulle önska att föräldrar till barn med problem som ADD och ADHD försöker hjälpa sitt barn så mycket som det är möjligt, och pröva allt innan dem prövar med mediciner.

Av: tatschana

tatschana — Mon, 25 Oct 2010 12:04:12 +0000

Hej och tack för en mkt intressant sida.
Jag har en dotter som är 14 år och verkar stämma in på de flesta punkter ang ADD. Har under de senaste 4 åren haft möten med skolan, rörande hennes skolgång. Hon har problem med tider, komma ihåg läxböcker, pennor, stör ofta andra på lektionerna, har lätt att drömma sig bort, verkar inte lyssna osv… Märker att det blivit värre nu senaste året. Hon ljuger om småsaker, blir osams med sina vänner.
Här hemma är hon glad och mysig om än ganska disträ, man får påminna henne flera gånger innan hon börjar eller avslutar sina uppgifter som kan vara från att packa skolväskan, duscha städa sitt rum osv. Vi har pratat med henne om skärpning, och gjort listor med ngr få punkter för att hon ska komma ihåg saker.

Jag berättade för en vän att min dotter verkar så likgiltig för skolarbetet och hon frågade då om det inte kunde vara så att hon har ADD. Jag gogglade om diagnosen och det var som att få en exakt personbeskrivning av min tonårsdotter. När jag började tänka tillbaka så har hon varit ”slarvig och glömsk” redan när hon började lågstadiet, men då trodde man det hörde till åldern, för vilka barn i 6-7 årsåldern har inte svårt att ha ansvar för böcker och ordning på sina saker utan att det behöver vara ngt ”fel” på dem.
Min dotter verkar inte ha problem att förstå i skolan, utan ha problem att påbörja eller avsluta arbetena trots extra hjälp och stöd, sitter ingen hos henne ”glömmer” hon vad hon håller på med. Vi ska få träffa en psykolog som skolan rekommenderat, så jag hoppas vi får hjälp att kunna stötta och att hon kan få all hjälp hon behöver från lärarna. Hon började i ny skola förra vintern och här känns det som det äntligen kommer hända ngt, agerande och inte bara prat om att hon ska plugga mer.

Vi har både hundar och hästar och när hon är med mig i stallet är hon pigg, glad och fokuserad, till en viss del, hon verkar ha lättare för att koncentrera sig om det inte är för rörigt runt om henne. Jag märker att när vi rider ihop är hon mer närvarande och lätt att prata med.

SVAR:

Tack för din kommentar!

Några reflektioner från mig som inte är menade att kritisera dig:

Jag tycker att man skall tillåta barn och andra att vara annorlunda. De behöver inte ha en ”diagnos” bara för att de är annorlunda.
Skall vi stämpla alla som är annorlunda med en ”diagnos” och sedan ”medicinering”? Var kommer vi att hamna då?

Många människor och läkare är väldigt snabba till att titta efter ”diagnoser”.

Jag vill betona att ett barn kan må dåligt av många anledningar och att det är viktigt att verkligen ge rätt hjälp.
- Dålig motivation
- Dålig hemmiljö
- Dålig kost, sockret är en riktig bov!
- Brist på aktiviteter och friluftsliv
- Mobbning, personer som trycker ner barnet
- Ligger efter i skolarbetet, förstår inte något ämne. Mängder av problem kommer härifrån!
- Dålig pedagogik, lärare som inte passar barnet.
- Stora klasser
- Andra problem som barnet kan ha som han eller hon inte kan dela med någon.

Listan kan säkert göras längre.

Det kan tyckas lättare och snabbare att stämpla någon med en ”diagnos” och sedan ”medicinera” med psykpiller. Att hantera det verkliga problemet eller problemen är för jobbigt. Detta är naturligtvis förödande för barnet och vår framtid.

Jag vill rekommendera dessa artiklar:

Må bättre:
http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-ma-battre/

Hjälpa sitt barn:
http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/

Hälsn,
Peter

Av: Mamma

Mamma — Fri, 26 Feb 2010 10:02:10 +0000

Hejsan igen!

ville bara fråga, varför man glömmer bort barnen med Asperger Syndrom då man talar om överaktiva barn, dom har det i sin diagnos också, samma med uppmärksamhet osv.
Därför dessa barn ofta (speciellt flickor) för en ADHD diagnos fast det är AS.

Sen vill jag gärna rekommendera en bok av Ross W. Greene, som jag nu läser och är väldigt faschinerad av ”vilse i skolan” han bortser från diagnoser och skriver mer om vad det verkligen handlar om, att dessa barn inte kan helt enkelt – dom vill och vet men kan inte – för barn gör rätt om de kan! Men dom saknar viktiga tanefärdigheter. Läs gärna denna bok!

Av: luis G

luis G — Sun, 14 Feb 2010 10:16:44 +0000

Hej Peter,
Jag bara vill verkligen gratulera dig för din väldigt intressant och givande text,
för mig det var stor hjälp
tack
L

Av: Eva Andersen

Eva Andersen — Tue, 19 Jan 2010 10:36:29 +0000

Hej Peter! Jag har en dotter på snart 17 år som har fått diagnosen ADD. Hon har problem med tider och med koncentration och inlärning. Det största problemet under åren i skolan har varit att passa tider och få arbeten gjorda. Hon fick diagnosen för ett år sedan, alltså ganska sent så jag förstår nu att har haft det väldigt jobbigt väldigt länge utan att någon förstått henne. Hon har provat två olika mediciner, hon får bättre koncentration, men mår sämre på andra sätt, blir trött, mår illa, deprimerad. Hon har länge haft problem med depression, har skurit sig själv. Hon har slutat med detta och vi har gått på samtal hos BUP.
Jag läste om EyeQ i en artikel och funderar på om detta skulle kunna vara något för henne. Vet inte vad jag skal göra för att hon ska kunna få struktur och hjälp för att klara vardan lättare utan tjat. Har nu begränsat datoranvändandet… ex. ingen dator efter 22 och att hon ska försöka vara i säng till kl 23. Är detta för hårda regler? Vet att brist på sömn gör att hon blir deprimerad. Har du några råd eller erfarenheter som kan hjälpa henne så hon kan komma i tid till skolan och känna sig pigg. Hon dricker mycket coca cola och jag har försökt förklara för henne vilka effekter det får på henne, hon förstår men kan inte låta bli.
MVH Eva

SVAR:

Hej!

Tack för din kommentar. Jag beklagar verkligen det som har hänt med din dotter.

Läs denna artikel och dess länkar:
http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/

Dålig kost och för mycket socker – Coca Cola – kan få vem som helst att må dåligt och bli deprimerad.
Missförstånd och problem i skolan måste också hanteras korrekt.

Du kan även läsa denna artikel: http://www.grundenisvenska.se/barnet-som-vill.php

Jag mailar till dig.

Hälsn,
Peter

Av: Maria

Maria — Wed, 30 Sep 2009 17:01:31 +0000

Hej!

Håller fullkomligt med dig i att vara kritisk och inte bara ”köpa” allt vad läkare och psykologer säger. Har själv en autistisk son som nu är 19 år, och han har aldrig medicinerat. Trots att han var mer än aktiv ända tills han var 11år. Engagemang, far och morföräldrar, vänner dagis och skola samt att man som förälrar är överens om hur man ska göra i olika situationer är mig veterligen det bästa. Kärlek och trygghet kommer naturligtvis i första hand. Det är ju basen om man ska kunna nå fram med det andra. Att hjälpa sina barn oavsett om de har en diagnos eller inte till att bli sitt bästa jag, och att stötta dem på vägen och tid, tid , tid som är sådan bristvara. Att göra saker tillsammans,men också ha tråkigt tillsammans.
För sist och syvene är det det vi gjort och inte det vi fått som saker, materiella ting som lämnar avtryck och skapar trygghet och kärlek.

SVAR: Helt rätt! Mycket bra skrivet! Peter

Av: golshan

golshan — Thu, 26 Feb 2009 20:35:50 +0000

Hej
Jag uppskattar dina bra åsikter, jag har en som på 7 år utredning är inte klart, jag har för ett år sedan provat omega 3 när jag läste en artikel om det, det verkade otroligt bra, jag tror på det verkligen, men eftersom min son har lidit mycket i skolan på grund av han svaga motorik och liten kropp som ses 2 år mindre än hans ålder, han går på en skola där är det tuffa barn som har mobbad honom, hans förskollärare är mycket duktig och har verkligen förstålse för honom, men inte andra personlan, jag undrar om du kan tipsa om en bra skola som han kan trivs där för att han har problem med skriv och läsning, jag har väldigt svårt och hitta en bra skola när jag läser om att alla har på något sätt ett problem , vet någon om något bra skola, kan inte föräldrar som har utbildning att samlas och öppna en såda skola , så att vi rädda våra barn och oss, jag har lärare utbildning, och jag gav upp på att kunna hitta plats på skolor med profil på grund av långa köar, jag är besviken på skolor för normal barn .
tack golshan

SVAR: Jag håller med, skolorna behöver verkligen förbättras! De behöver kunna hjälpa barnen på ett mycket bättre sätt! Peter

Av: maria

maria — Mon, 16 Feb 2009 19:54:59 +0000

Hejsan! intressant och givande läsning på din hemsida. Jag har en pojk som är 8 år till hösten, han är väldigt livlig och aktiv, men det som vi tycker är jobbigast är nog att han inte lyssnar på oss. Han bryr sig inte ett dugg om vad vi säger. Vi har fått lite hjälp genom skolan, pratat med specialpedagog och skolpsykolog några gånger. Sist möte vi hade så sa de att det kanske vore bra om vi tog kontakt med BUP för att snabbare kunna få hjälp med ev medicin som innehöll så lite morfin så att det inte var någon risk att han blev beroende sa psykologen. Jag vet inte vad vi ska göra men så vi har det nu kan vi inte ha det. Ska man kontakta BUP? Eller finns det något annat alternativ? Vi skulle vara så tacksamma för ett svar eller en kommentar som kan hjälpa oss att få en lugnare vardag för våran son……

SVAR:
Hej! Jag förstår.
Se denna artikel:
http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/
Hoppas den kan hjälpa er.
Hälsn,
Peter

Av: Birgitta

Birgitta — Fri, 06 Feb 2009 13:01:43 +0000

Hej Peter.
Jag har suttit här i tre timmar och läst alla inlägg och länkar. Jag har aldrig känt mig så lättad som nu. Äntligen kan jag läsa texter som förklarar precis hur jag känner och tänker.
Ska snart iväg till bup angående min tioåriga son. Där sitter skola, skolpsykolog och psykiatriker redo med sin receptbok och penna. Efter att jag tursamt nog halkat in på din sida känner jag att jag har ork att stå emot än en gång, men det är tärande. Jag har inte sovit en blund inatt. adhd diagnosen flåsar mig hela tiden i nacken. Det svårase är att dom vill att jag skall medicina trots att bekymmren bara uppstår i skolsituationer, hemma är han hur fin som helst och klättrar inte på väggarna. Jag har heller aldrig sett röken av någon dokumentation, fick heller inte ens se vad min son kryssat i på sin självskattnings skala.

SVAR:
HEMSKT! Läs min artikel här:
http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/
Hoppas den kan hjälpa dig!
Peter