Det kom ett mail till mig från en modig tjej i Täby. Hon låter sig inte stoppas av någonting!
Hej!
TUSEN tack för din berättelse!
Du har verkligen varit med om mycket i ditt liv.
Jag är imponerad av din starka vilja och målmedvetenhet.
Mycket modigt att skriva ner detta ocksÃ¥ – jag lÃ¥ter dig veta när jag har lagt upp det pÃ¥ min hemsida.
Stort tack än en gång och lycka till vidare!
Ta hand om dig!
Peter
Mitt mål är att bli en världsartist och det kommer jag bli!
Här är en liten historia om mitt liv!
Är lite känd som dansare och artist XS KIM är mitt artist namn men själv kallas jag för Kim och heter Hadil Saleh.
År 1991 föddes jag i Iran i staden Tehran. Min mor Hammida Kannani är från Irak men är samt halv persisk för att hennes egna mor var från Iran min far Raad Saleh är från Irak. Min mor bestämde sig att hon inte kunna leva sitt liv i Iran efter att det hade vart jobbigt med krig och jobbigt med fattigdomen som hon hade med sin familj, vi bestämde oss för att flytta till Sverige men först reste vi till Ryssland.
Resan till Ryssland var inte lika lätt som det låter. Det var mycket misshandel på vägen dit. Vi åkte en stor buss till Ryssland. I bussen så var det araber och iranier som åkte och i Ryssland var det inte tillåtet med araber och iranier. Både min mor och far och resten på bussen var tvungen att lära sig 50 meningar på ryska och sedan kunna meningarna utantill och när de stiger av bussen i Ryssland ska de bli intervjuade av ryssarna för att ryssarna ville testa och se om folket på bussen verkligen var ryssar därför var de tvungna att lära sig de 50 meningarna. Kan du tänka dig en arab lära sig ryska på några timmar bara?
Vi stiger av bussen det var otroligt kallt, mina egna skor var trasiga och jag hade stora hål i de, vatten rann igenom mina skor och jag kunde inte sluta darra med hela kroppen och frös. Själv var jag bara 4 år. När vi kommer fram till ryssarna blir mina föräldrar genast förhörda av polisen på ryska och de klarade sig.
En av araberna på bussen tappade sitt arabiska pass så att ryssarna tog fast alla på bussen samt mig och mina föräldrar. Där satt vi i fängelset jag min mor och far. Min mor var gravid och var otroligt svag i kroppen.
Vi satt i fängelset i två veckor tills vi smet och fick hjälp av några araber. Pengar, foton och mat blev snott från oss. Vi blev mycket misshandlade av ryssarna och min gravida mamma hade ingen energi kvar. Min mor hade fött min lillebror i fängelset.
Efter att vi hade flytt från fängelset kom araberna snabbt mot oss och gav oss hjälp. Det var vinter och otroligt kallt. Jag stod där i en tunn och sliten klänning, mamma försökte värma både min och lillebrors mjölkflaskor. Det fanns ingen värme i båten så att hon la flaskorna under armarna för att vi skulle kunna dricka mjölken varma. Jag grät och blev slagen av araberna på båten. Misshandeln var stor mot oss barn och kvinnor. Min mor satt ensam utan någon hjälp på båten och utan vänner eller familj. Min far var kvar i fängelset i Ryssland.
Det var kallt och det var lite isigt mitt i sjön där vi åkte med segelbåten från Ryssland till Sverige. Folk skrek, mammor grät, barn var förvirrade och ingen fanns där till hjälp. När vi kom fram till Gottland får vi hjälp av en svensk man som hittar mig och min mor och segelbåten som vi åkte med vid sjön. Vi var blöta och frös. Den svenska mannen tog hand om oss och gav oss mat och värme.
Poliserna i Sverige förhörde oss och var helt chockade över vår långa resa. Vi berättade allt och fick uppehållstillstånd i landet efter ett år. Vi kom dessutom med på tidningen feb 1994. Efter all slit och misshandel lönade det sig att komma hit.
Min far reste vidare från Ryssland till Finland och bosatte sig där i ett år sedan kom han till Sverige. Vi flyttade från Gottland till Flen och sedan Stockholm. Idag bor vi i Täby.
Det tog inte sådan lång tid att flytta till Stockholm och bo i Täby. När jag var fem år så flyttade vi till Täby med hela familjen. Mamma pappa och min lillebror som är 2 år yngre är mig. Jag växte upp med misshandel och min far brukade alltid slå mig så fort jag gjorde något fel. Han var muslim men inte troende. Han var en alkoholist och var våldsam. Under tiden som jag växte upp med min familj så upptäckte jag min stora talang och det var att jag kunde dansa. Jag kunde dansa på mitt unika sätt och den stilen jag körde var en blandning av Michael Jackson och Status Quo.
Den stilen jag körde var det många killar som körde och mina kompisar var mest bara killar för att jag hade en stor trygghet och trivdes mycket bra med de. Jag brukade träna hemma och köra mina egna steg. Mina föräldrar kunde inte tillåta att jag dansade det var mot deras religion men jag brukade alltid ta bandspelaren och dansa i mitt rum utan att de märkte.
Jag brukade träna i timmar och det lönade sig varje gång jag tränade. En gång när jag var 15 år så var det en tjej i klassen som sa till mig att hon gick på en dansskola på fritiden och hon undrade om jag ville följa med och se på, till min stora förvåning så följde jag med, själv så gillade jag inte den tjejen så mycket men jag ville verkligen ta chansen och se vad det var med dom här danskurserna som var så otroligt häftiga.
När vi kommer i in i danssalen så blev jag otroligt förvånad jag visste inte att det fanns speglar i danssalar. Och dessutom att man kunde ha en lärare som kunde visa coola steg som man skulle kunna få lära sig av. Efter den danslektionen så var jag mycket ledsen för att jag inte fick chansen och lära mig men ingen kunde stoppa mig. Jag gick hem, tog med mig bandspelaren och körde stegen jag själv hade lärt mig.
Jag och min bästa killkompis Hamodi som var ett år yngre än mig, vi brukade alltid dansa tillsammans och vi satte ihop våra steg och gjorde vårt bästa. Folk älskade oss och publiken gav oss stor kärlek. Men år 2005 förlorade jag honom tyvärr. Han hade tagit självmord. Han klarade inte av sitt liv mer och han blev också misshandlad av sin far. Mitt namn är Hadil men när jag förlorade min bästa killkompis så sa han att jag skulle byta det till Kim vilket jag gjorde. Jag har alltid varit en pojkflicka och har älskat fotboll också men dans var något jag var mer intresserad av.
Jag var intresserad av tjejer och skaffade mig en flickvän när jag var 15år vi var ihop i ett år. När vi var tillsammans så spelade jag fotboll men jag blev sjuk och tappade min energi så jag slutade spela. Jag fortsatte med dans men misshandeln pågick som min pappa inte kunde sluta med. Han brukade slå min mamma med men mest mig. Han brukade ta mitt huvud och dunka in det i väggen sedan brukade han sparka mig mot ryggen och ge mig en box. Jag var van vid att bli slagen men jag har aldrig älskat min pappa.
När jag var 16 år så blev dansen en stor del av mitt liv jag började battla (tävla) mot folk och jag kunde vinna ibland men samt förlora. Jag brukade aldrig bry mig om personen jag battlade mot var mycket bättre än mig utan jag hade min starkhet och vilja så jag var med och körde min egna grej. Visst kom jag långt med det.
När jag var 17 år så började jag på Fryshusets gymnasium, där jag går teater. Mina föräldrar visste inte om att jag studerade där med den inriktningen utan de trodde att jag studerade samhällskunskap på Åva Gymnasiet här i Täby. Jag startade en stor danstävling på fryshuset där många dansare var med och körde sina egna steg.
Jag träffade på många människor som hade upplevt sak som mig då menar jag slag, misshandel och inga danskurser. Många människor blev förvånade och kunde inte tro sina ögon när de fick höra att jag var en självlärd dansare.
Misshandel var otroligt jobbig och jag vågade inte söka hjälp. Jag mådde dåligt och jag hade problem hemma. Jag slutade dansa ett tag för att samla ihop mina tankar och förstå vad livet hade för sin mening? Själv så märkte jag att även om jag la ner otroligt mycket energi på att dansa och även om jag skulle bli en mästare på dansa någon dag så skulle jag inte vilja bli en dansare. Jag ville bli en världsartist, en artist som kan både dansa och sjunga som Michael Jackson. Han har en talang som väcker många människors uppmärksamhet. Jag vill bli som honom och jag vet att jag har vad som krävs för att bli en sådan stor artist.
Det är lite tråkigt att man har många fiender bara för att min visar vad man går för. Jag har råkat ut för tråkiga saker när det gäller dans och min klädstil som jag bär på. Det är många tjejer som ogillar mig men jag vet att bakom det ligger avundsjuka för att det kan inte ligga bakom min personlighet. Jag är världens snällaste tjej. En dag kommer de få en väckarklocka och då kommer de förstå vilken värld jag lever i för att just nu så sover de.
År 2009 lever vi i nu och jag anmälde min far för misshandel. Just nu bor jag ensam med min mor och lillebror. Vi har det bra och jag trivs med mitt liv. Jag har träffat på en producent som ska hjälpa mig med att spela in musik.
Mitt mål är att bli en världsartist och det kommer jag bli.
Som jag brukar säga: l want to be your friend, why do you want to be my enemy? / Kim Saleh
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter
KONTAKTA MIG. Medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.
Wow Kim helt sjukt vad mycket du fått gå igenom i ditt liv, jag som tyckte mitt liv vart jävligt hårt har nu någon att se upp till, någon som klarade så mycket mera än mig på ett väldigt annorlunda sätt!
Du Kommer bli en världsartist någon dag det vet jag :)
Good luck,
James
Tack James ! Jaa jag har vart med om mycket det har säkert du med :) / Kim Saleh
Intressant läsning Kim… och kan bara säga en sak: You go girl!
Jag har alltid bemött dig som en glad och är en stark tjej. Det du vill – kan du bli!
Tack Henke, du är själv en stark person och glad person ! ;)
shit hadil,tänk på vad mycket du har gått igenom!
man blev liksom lite deprimerad,men det är inget nytt eftersom du har berättat om allt det där förut.
Du är stark ! , lycka till :-)
Mersi Stina!
Världsartist är du redan i mina ögon! Keep up with the good shit.
Ure a inspiration for me, Big up!
Brian
Tack så jävla mkt Brian, det där kändes verkligen :)
Du är så jävla cool! Ser upp tiill dig av hela mitt hjärta!
du är både snygg och en framgångsrik tjej, ser upp till sånna som dig upp till 100%
Hej!
Shit vad man känner igen sig i din berättelse,hur går det för dig egentligen?skulle jätte gärna vilja prata med dig.
Mejla mig tillbaka så fort du kan
Kram/Luna
Hej Luna! Ta min mejladress princekim@live.com eller så kan jag ta din mejladress.
Kram Kim