Lyckopiller, antidepressiva medel och självmord!

Skrivet den 17 mars 2008

919979_stress.jpg

Vilket samband finns det mellan lyckopiller, olika antidepressiva medel och självmord?

Jag vill publicera nedanstående artikel för att jag tycker den är mycket aktuell i denna debatt som går nu om dessa olika receptbelagda droger.

Psykiatrin lanserar hundratals nya diagnoser och ”mentala sjukdomar” – tillräckligt många för att täcka in och göra varenda levande människa mer eller mindre ”mentalt sjuk”.

Läkemedelsindustrin lanserar den ena mirakeldrogen efter den andra. Naturligtvis helt fri från biverkningar och inte det minsta beroendeframkallande. Åtminstone inte i början.

Sedan efter kanske tio år eller så, har alla skadeverkningarna upptäcks och dokumenterats och det fanns visst även problem med beroendet! DÅ lanseras en ny psykdrog som inte alls har dessa problem utan är helt fri från biverkningar och är absolut inte beroendeframkallande!

Allt detta lanseras med enorma summor pengar som plöjs ner i PR, marknadsföring, provisioner och lobbying.

Psykiatrin och läkemedelsindustrin är oerhört nonchalant och fräck. Tänk vilka lögner som sprids för att sälja alla dessa psykdroger!

Vem tjänar på det?

Antalet depressioner ökar och problemet med självmord löses ej – trots alla dessa miljarders miljarder som har lagts ner på psykiatrin under alla dessa år.

Tänk om dessa pengar istället hade lagts på att forska fram och marknadsföra ALTERNATIVA DROGFRIA BEHANDLINGS – METODER – som patienten hade tjänat på!

Jag tycker inte att någon skall kunna profitera på andras olycka som psykiatrin och läkemedelsindustrin gör. Detta skall vara IDEELL VERKSAMHET! Ingen skall väl få tjäna pengar på att någon annan mår dåligt! Eller?

Se dessa artiklar jag har skrivit i samma ämne:
Tabletter, lyckopiller och antidepressiva


Här kommer nu artiklen om antidepressiva medel och självmord:

Öppet brev till Socialstyrelsens ledning
27 februari 2008

Antidepressiva och självmord – var är åtgärderna som räddar liv?

Nedanstående information om antidepressiva medel och självmord ska läsas i ljuset av de nyaste avslöjandena: medlen har inte bättre positiv effekt än sockerpiller – det vill säga, de fungerar inte.

Den skrämmande sanningen bakom myterna om antidepressiva medels och annan psykofarmakas ”skyddande effekt” är:

  • Av de 377 kvinnor (18-84) som år 2006 begick självmord i Sverige hade 281 (75 %) fått behandling med psykofarmaka (inom 180 dagar) före självmordet.
  • 196 kvinnor (52 %) av de 377 hade fått antidepressiva medel inom motsvarande tidsperiod.
  • Dessa kvinnor led verkligen ingen brist på ”behandling”: nästan en femtedel (18 %) av de 377 kvinnorna hade fått en ”cocktail” av minst tre olika psykofarmaka (antidepressiva, neuroleptika, sömnmedel/lugnande medel); 41 % av kvinnorna hade fått minst två olika psykofarmaka.
  • Det kan tilläggas att det inte finns en enda vetenskaplig undersökning som visar på ett positivt resultat av den ”cocktail” på neuroleptika-antidepressiva-lugnande – som alltså 18 % av kvinnorna fick.
  • För de 878 män (18-84) som begick självmord 2006 gäller att 423 (48 %) hade fått psykofarmaka (i klasserna antidepressiva, neuroleptika, sömnmedel/lugnande). (Andelen män som fick annan psykofarmaka är inte känd.)
  • 332 (38 %) av de 878 männen hade fått antidepressiva (33 %) eller neuroleptika (5 %) eller båda (9 %).

Det ovanstående är uppgifter som Socialstyrelsens ledning uppenbarligen inte anser att allmänhet och läkare i Sverige ska ta del av. Myndigheten har inte någonstans publicerat uppgifterna om förhållandet mellan självmord och föregående behandling med antidepressiva medel och annan psykofarmaka.

Inte heller har man publicerat uppgifterna om att mer än 80 procent av personerna som år 2006 begick självmord i samband med vårdkontakt fick behandling med psykofarmaka.

Det gäller alltså de fall som anmälts enligt Lex Maria, där alla självmord som begåtts vid vårdkontakt och upp till fyra veckor senare, ska anmälas till Socialstyrelsens regionala enheter.

Ingenstans i Socialstyrelsens i juli 2007 utgivna rapport Självmord 2006 anmälda enligt Lex Maria, finns någon uppgift eller diskussion om antidepressiva medel och annan psykofarmaka, och den roll dessa kan ha haft vid de rapporterade självmordsfallen. Inte ett ord tas upp om detta.

Men data från de regionala tillsynsenheterna för 2006 visar: Mer än 80 procent av personerna som begick självmord vid vårdkontakt fick behandling med psykofarmaka.

En genomgång av de 367 rapporterade fallen sammanställdes. I över 50 procent av fallen fick personerna antidepressiva medel; i över 60 procent antidepressiva medel eller neuroleptika (oftast av nyare slag som Zyprexa och Risperdal).

I stället har Socialstyrelsen har velat få allmänhet och vårdpersonal att tro att följande är ett faktum: ”Av de personer med depressionsdiagnos som suiciderar är mer än 80 procent obehandlade vid tidpunkten för dödsfallet.” Uppgiften hämtad från myndighetens år 2006 utgivna Förslag till nationellt program för suicidprevention (s. 22).

Man vill ge sken av att det finns en ”underbehandling” – allmänheten ska tro ”att evidensbaserad behandling av den underliggande psykiska störningen kan reducera risken för suicid”, ”att antidepressiva medel skyddar mot depression som är en av de viktigaste riskfaktorerna för suicid” och ”att suicidalt beteende korrelerar med inadekvat förskrivning av antidepressiva medel”. (Socialstyrelsens A. Hedberg utredare Hälso- och sjukvårdsavdelningen, 2007.)

Det här är ren desinformation.

Myndigheten vet att avgörande avslöjanden om mörkläggningen av negativa resultat från läkemedelsbolags kliniska prövningar av antidepressiva medel och neuroleptika gjorts de senaste åren. Man känner till alla de officiella varningar som givits ut. Man vet att de flesta kliniska prövningar av antidepressiva medel inte påvisat någon statistiskt signifikant positiv effekt av antidepressiva medel jämfört med placebo.

Och har man inte vetat det förut så måste den senaste stora analysen, publicerad den 26 februari, vara tillräcklig för att göra sig av med de gamla myterna om antidepressiva medels effekt. (se PLoS Medicine, 26 februari) Initial Severity and Antidepressant Benefits: A Meta-Analysis of Data Submitted to the Food and Drug Administration

Socialstyrelsen vet också, att när data gjorts tillgängliga för oberoende granskare, har de visat ett stort antal allvarliga skadeverkningar – kanske främst att risken för aggression mot personen själv (självmordsbenägenhet) och mot andra var större för dem som fick antidepressiva medel än för dem som fick placebo.

Myndigheten vet att psykofarmakan kan framkalla självmordsbenägenhet eller ökad självmordsbenägenhet (speciellt i början, vid doshöjning/-sänkning, eller utsättning). Myndigheten har kunskap om den numera accepterade och i FASS upptagna allvarliga skadeverkningen akatisi (extrem inre rastlöshet), som en bakomliggande orsak till självmord och våld mot andra. Ett utvecklat tillstånd av akatisi kan felaktigt hanteras genom doshöjning eller insättning av ytterligare psykofarmaka (i tron att symtomen var ett utslag av förvärrad depression). Tillstånd av serotonergt syndrom kan skapas genom samtidig förskrivning av antidepressiva medel och neuroleptika – och en sak är säker: En femtedel av de kvinnor som begått självmord år 2006 har fått minst tre olika psykofarmaka!

Socialstyrelsen begär inte på något sätt i sina utredningar om självmord (anmälda per Lex Maria) svar på följande självklara frågor: Var det så att läkaren och annan personal, speciellt i de inledande skedena vid utskrivning av SSRI-preparat eller neuroleptika aktivt tittade efter tecken på akatisi, självmordsbenägenhet och agitation? Informerades patienten (och eventuellt anhöriga) verkligen om risken att utveckla sådana symtom? Omvärderade läkaren vid fall av akatisi eller agitation bruket av det antidepressiva medlet eller neuroleptikan? Blev patienten verkligen informerad om de fenomen som medlen kan orsaka främst vid insättning, dosändring och utsättning? Blev patienten utsatt för en abrupt utsättning av det antidepressiva medlet eller neuroleptikan? Kände den behandlande läkaren till de av behandlingen skapade riskerna och tog läkaren dessa på allvar? Höjdes dosen när tillståndet i fråga högst troligt var skapat av behandlingen?

Svaren på dessa frågor skulle i många fall bli: nej man tittade inte aktivt efter tecken på akatisi eller självmordsbenägenhet, nej patienten blev inte informerad, nej läkaren tog inte riskerna på allvar, ja patienten blev utsatt för en abrupt utsättning och ja dosen höjdes i ett fall när behandlingen troligtvis skapat tillståndet. Och med dessa svar skulle förstås Socialstyrelsen kunna rikta kritik mot den behandlande läkaren och kliniken – och förhoppningsvis skulle detta leda till en ändring och, framför allt: till sparade liv!

Men själva skälet till att dessa frågor inte ställs, inte är med i utredningsförfarandet (”mallen”), är att gamla myter om antidepressiva medels och neuroleptikas ”självmordsskyddande effekt” och milda biverkningar, fortfarande tillåts styra myndighetens agerande centralt.

Jag begär nu att Socialstyrelsen tar till sig kunskapen om att antidepressiva medel inte har en ”kliniskt signifikant” effekt (se den senaste analysen) och att man tar till sig kunskapen om antidepressiva medels och neuroleptikas suicidskapande effekter i sina rekommendationer och i sitt utredningsförfarande.

När 75 procent av de kvinnor som tar sitt liv fått ”behandling” med psykofarmaka och när 52 procent fått antidepressiva medel måste myndigheten börja ställa frågor!

Hur kan man låta bli att ifrågasätta det faktum att en femtedel av alla de kvinnor som tar livet av sig fått en ”cocktail” på minst tre olika psykofarmaka? Socialstyrelsen vet ju att denna blandning är så långt från ”evidensbaserad medicin” som man kan komma.

Tre avslutande frågor, som jag vill ha ett direkt svar på:

    1. Finns det något att invända mot de sifferuppgifter jag angett ovan?
    I så fall vad?
    2. Vilka åtgärder tänker Socialstyrelsen vidta med anledning av den nu publicerade analysen om att antidepressiva medel inte har en ”kliniskt signifikant” effekt – alltså inte fungerar.
    3. Vilka åtgärder tänker Socialstyrelsen vidta med anledning av de ovan angivna uppgifterna om att 75 procent av de kvinnor som tagit sitt liv fått psykofarmaka och att 52 procent fått antidepressiva medel?

Janne Larsson, skribent


Se även dessa artiklar jag har skrivit i samma ämne:
Tabletter, lyckopiller och antidepressiva

Se dessa tidningsartiklar:

AFTONBLADET

METRO

DAGEN

SYDSVENSKAN

Satsa pengar på drogfria alternativa behandlingar istället för alla dessa olika psykdroger.

Hälsn, Peter

Medlem i KMR, Kommittén för mänskliga rättigheter

Bookmark and Share

1 kommentar för 'Lyckopiller, antidepressiva medel och självmord!'

  1.  
    Mattias j
    19 augusti, 2009 | 22:24
     

    Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Lämna gärna en kommentar som jag godkänner innan den publiceras.
Detta är min egen hemsida med mina tankar och åsikter - ingen debattsida.
Inga länkar godkänns i kommentarerna. Tänk på att ditt namn kan synas i sökmotorerna om du sätter ut det. Vill du berömma, debattera eller kritisera?


(krävs)

(krävs)

Information
Alla dina rad och styckebrytningar sätts dit automatiskt. Din e-postadress visas aldrig. Tänk gärna igenom det du skriver.

Använd knapparna nedan för att redigera din kommentar.


RSS flöde för kommentarerna i denna post | TrackBack URI

 

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

Folk blir skadade av elchocker, ECT! Skriv på protestlistan!