Jag har haft flera kontakter med läsare som berättat hur antidepressiva medel sk SSRI (Selective serotonin reuptake inhibitor) har fördärvat och förgört deras liv.
Här följer några vittnesmål och exempel på hur olika
SSRI-preparat kan förstöra liv
Mina naturliga känslor som försvann med rävgiftet! (SSRI)
”Hej Peter! För 15 år sen var det en läkare som som skrev ut Cipramil till mig i samband med en vistelse på Rehab efter en trafikolycka. Jag råkade då nämna att jag var deppig på våren…alltså ingen djup, kanske inte heller medeldjup dep. utan sov dåligt och var lite nedstämd. Ja, och sen har jag ätit den medicinen med ett byte till Citalopram o sen Cipralex… I juni i år fick jag nog och trappade ut den. Mina förträngd känslor efter några sorgliga förluster av styvfar och hundar blev det för mycket. Jag grät och blev alldeles handlingsförlamad. Mådde för jä*ligt i en vecka och gick till dr. som skrev ut Cipralex. Fick klåda och trappade ut….och nu har jag inte tagit nån tablett på 14 dagar imorgon. Känner mig så fruktansvärt orolig över att inte klara det! Började med Femal Balans i samband med att jag slutade med Cip. så jag får hoppas att den gör att jag inte faller igen. Vill ha tillbaka mitt hår (som tunnats ut rejält) och mina naturliga känslor som försvann med rävgiftet! Har även köpt johannesört men inte vågat ta eftersom jag måste äta värktabletter ibland. Har även läst att man kan få ångest och andra hemska symptom när man börjar. Jag vill verkligen klara mig utan SSRI, men vet inte om det går. Vet Du någon som har gjort det efter så många år som 15?”
SSRI preparat förstörde min lever
”Tack för dina artiklar. om SSRI. Höll på o gå under helt. Slutade själv Nov 2006. Det bästa jag gjort. 1 tablett Cipramil. Förstörde min lever mm. Efter en månad var levervärderna helt OK o gick ner 10 kg vätska. Det tog sin tid. Kan ta upp till 2 år. Åt dom i minst 10 år. Helt veck. Har fibro o ME. Vi har egna grupper o håller ihop. Kram”
Har yrsel, minnessvårigheter och känner mig upp och ner i humöret
”Jag blev intresserad av det du skrev om SSRI preparat…har ätit Citalopram 20 mg sen 2005 för panikångest och GAD,läkare har velat att jag ska höja till 30-40 mg men jag har varit rädd för fler biverkningar än jag har men dom säger att jag ej kan ha det för jag har ätit dom så länge!Har yrsel.. minnessvårigheter… känner mig upp å ner i humöret etc.Inget intiativförmåga bland annat. Jag måste säga att jag blev lite mörkrädd när jag läste det du varit med om,ska man våga sluta huvudtaget nån gång!?Har du fått nån terapihjälp eller bara medicinering?”
Mådde uruselt vid nedtrappningen av SSRI men är mycket bättre nu
”Äntligen mår jag mycket bättre! Började nedtrappning 4 jan och har mått uruselt med en massa hemska utsättningssymtom men efter att ha läst din skrift så var jag riktigt fast övertygad att verkligen stå ut. Nedtrappningen till 0 (från 10 mg) tog en dryg månad och nu först efter 1,5 månad utan medicin känner jag mig riktigt ok, framförallt kan jag sova igen!
Har även efter lite googlande stått på mig för att få igenom ett blodprov där det visar sig att jag har B12-brist och Folatbrist, vilket gör att man blir rätt besviken på att jag blev insatt på SSRI överhuvudtaget. Lite injektioner och tabletter på mina bristämnen hade nog räckt.
Men men, nu har jag även denna erfarenhet och jag mår så mycket bättre så jag kommer att lägga dessa två år av mitt liv bakom mig :)”
Dagens Medicin: Varning för SSRI:s utsättningssymtom
Varning för SSRI:s utsättningssymtom
En läkare säger:
”Detta leder mig till två funderingar. Den ena är att det är skandalöst så dåligt vi förskrivare är informerade om SSRI-utsättnings- och abstinenssymtom. Patienterna frågar om man kan bli beroende av SSRI och vi svarar troskyldigt nekande. Vi borde upplysa dem om att de kan få det mycket besvärligt den dagen som de försöker sluta.
Den andra funderingen är att vi alldeles för lättvindigt förskriver SSRI och SNRI för obehag i tillvaron. Indikationen är endogen depression. Tyvärr har läkemedelstillverkarna lyckats få till ett tämligen brett indikationsområde: Egentlig depression, tvångssyndrom, paniksyndrom, social fobi, generaliserade ångesttillstånd och posttraumatiskt stressyndrom.”
Blev bara sämre efter SSRI
”Hej Jag har varit dålig i 2,5 år Allt började med gungande yrsel som jag har konstant hela dagarna. Ibland blir det värre och vissa dagar är ok. Jag gjorde allt i början Jag började med ssri jag blev sjukskriven i 1 år ( jag som älskar att jobba) jag fick byta arbetsplats men ändå blev jag bara sämre så jag bestämde mig för att sluta med min medicin. Jag mår så dåligt tror jag ska dö vilken dag som helst. Jag är otroligt yr ibland blir det så pass att jag står och gungar och måste lägga mig, stötar från ryggraden upp till huvudet. Ont i ögon/öron ont i nacke och rygg känns som jag har 40 graders feber fast jag inte har ngn alls. Ljud och ljuskänslig Dimsyn, röd och varm i ansiktet men kall på övriga kroppen närminnet är kasst, säger fel ord och saker, koncentrationssvårighetet mm Kan det vara utsättningssymtomen eller går jag och bär på Ms borrelia tumör? Jag är 33 år och har 3 barn på 15,13 och 3. Har alltid varit en glad possitiv tjej med mycket energi. Nu önskar jag bara att jag inte ska vakna imorgon??. Min man är såklart orolig och vet inte hur han ska hjälpa mig. Han ser bara hur jag blir sämre och sämre. Jag gjorde skiktröntgen och MR för 2 år sedan men allt såg bra ut. Jag har tagit en massa blodprov allt såg bra ut. Nu ska jag snart träffa en neurolog och hoppas han kan göra en LP på mig. Blir snart så desperat att jag känner att jag börja med medicinerna igen trots att jag inte vill, dom hjälpte mig mig kanske iaf till 25%. Orkar inte mer! Hjälp vad ska jag göra… Jag är rädd och vill bara kunna njuta med min familj!! Så min fråga till dig är hur länge kan det ta innan utsättningssymtomen kommer från det man slutat med ssri? Tacksam för snabbt svar då jag inte vet hur jag ska böra mig åt.”
SSRI skrivs ut för lättvindigt
– ger biverkningar och är beroendeframkallande
”Jag vill absolut inte äta zoloft och medicin läker inte kroppen alls (problemen kommer ofta tillbaka efter avslutad medicinering), Jag vet detta av egen erfarenhet och när man väl drabbas av så stora svängningar i kroppen så hela ens tillvaro blir jobbig där ångesten/rädslan börjar att styra dig,då är det väldigt lätt att ta en genväg till medicin. Läkare på vårdcentraler skriver ut ssri bara du snyftar lite att du känner dig dålig (till vem som helst). De säger att detta är inget beroendeframmkallande och om det inte skulle fungera så kan man alltid sluta eller byta till något annat inom samma grupp ssri. Det är smidigt att säga så , läkaren själv äter inte dessa och vet inte hur vi plågas av alla biverkningar som finns..Läkarna säger ofta att väntetid till KBT är mycket lång så det enda de kan erbjuda är ssri just nu. Det är mycket enkelt av läkare att skriva ut ssri (ett billigt alternativ för samhället men passienten blir drabbad desto mer med biverkningar och svårt att sluta). Jag tycker att det skrivs ut alldelles för ofta och lätt till människor.”
Jag är övertygad om att SSRI kan skada hjärnan på sikt
”Har läst lite på din hemsida. Jag håller med om mycket av det du säger. Är själv upprörd över överförskrivningarna av SSRI. Dessa preparat hjälper endast initialt, och jag är övertygad om att dessa medel kan skada hjärnan på sikt — hjärnan klarar inte av att på ett naturligt sätt producera serotonin efter en längre behandling av SSRI. Däremot — och detta är viktigt. Det finns en obefogad rädsla hos läkare att använda sig av bensodiasepiner. Självklart är överförskrivning av benso inte heller försvarbart. Men jag hävdar att SSRI i många fall är skadligare. Det finns en risk för vanebildning av benso — men det är en mycket potent medicin mot just ångestproblematik, om den används på rätt sätt och förskrivs med måtta. Det finns dessutom mycket få biverkingar på just benso. Hos personer med svåra självmordstankar och svår ångest är detta den enda medicinen som fungerar. Är det då vettigt att vägra en person den medicin som fungerar? Är det rimligt att offra ett liv istället för att skriva ut den medicin som verkligen fungerar? Det är här jag menar att läkare är beredda att offra en patients liv, istället för att skriva ut en medicin som hjälper. Istället används personer med den här typen av besvär som försökspersoner för alla möjliga mediciner på marknaden. Patienter måste få mer att säga till om när det gäller sin egen medicinering — om den är rimlig och det finns ett underlag och en uppenbar kunskap om vad som är bäst för just de enskilda fallen. Hoppas du kan följa mina resonemang. Har för tillfället en djup depression och har svårt att uttrycka mig. Det är en av alla symtom som följer med en depression.”
Känner mig likgiltig, tom och noll sexlust efter SSRI
”Hej! jag har i många år tagit olika sorter och nu det sista året Fluoxetin som nu är 40 mg/dag men jag känner att jag mår allt sämre så jag får ta mer av annan ångest dämpande preparat!! känner mig likgiltig och tom och noll sexlust!! min läkare sade att detta är tecken på depression!!?? nonsens enligt mig!!! jag är bergsäker att det är Fluoxetinet för jag känner inte igen mig själv mer och har till och med fått social fobi!!! min far dog förra året och läkaren säger att det är på grund av sorgen jag mår dåligt!!! men för mig känns medicinen som ett gift!!! vågar jag söka annan läkare?? ska jag sänka dosen? har tidigare tagit: zoloft,efexor,cipramil,edronax,Lamictal och även tar jag benso-såsom xanor + sorbil…… Jag vill känna igen mig själv igen!! innan det är försent??? Hoppas du kan ge mig något tips/tankar….”
SSRI – snacka om ”medicin” från helvetet
”Hej, vill tacka för texten jag googlat fram om ssri. Den gjorde det lättare att sätta ord på hur jag mår och vad som händer i min kropp just nu. Har ätit Sertralin mellan 1998-2012 för ocd (och depression senaste året) I nov -12 byttes sertralinet mot Venlafaxin pga problem med skakningar. Startade med 1 tablett om dan,75mg, och efter samråd med läkare så höjdes dosen till det dubbla nån gång i Januari i år. Har känt mig konstig sen dess utan att kunna sätta fingret på hur egentligen… Yr, snurrig, bränner till i skallen titt som tätt, overklighets-känslor mm. För 8 dar sen fick jag en knöl på armen. Dagen efter är det ett stort blåmärke runt den hårda knölen. Söker läkarvård o får träffa en sköterska som ej kan bedöma utan jag får vänta 2 dar till innan jag får träffa läkare som konstaterar att jag fått en propp. 36 år gammal. Han tar blodprov och säger till mig att minska dosen venlafaxin till 75mg igen tills provsvaren kommer. Svaren kom i fredags för 2 dar sen och visade inget problem med blodet. Efter att ha berättat om alla mina bieffekter så säger han att jag ska sluta ta venlafacin omedelbart och att han skriver ut ett nytt recept på en annan medicin som jag ska kunna hämta på apoteket. Väl på apoteket finns inget recept och jag går undrandes därifrån … Nu är det Söndag och jag har alltså inte tagit venlafaxin sen i torsdags och fick söka akut vård idag. Mår så piss att det är overkligt. Fick rådet av jourläkare att ta en venlafaxintablett och lugna ner mig och ringa vårdcentralen imorgon igen. Har legat och gråtit hela dagen , skakat och haft brain zaps. För 10 minuter sen ”gav jag upp” och tog en venlafaxintablett i hopp om att kanske må så bra att jag kan ta mig till vårdcentralen imorgon. Snacka om ”medicin” från helvetet. Skönt att skriva av sig lite :)”
Vad finns det för alternativ till ett bättre mående?
Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.
All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med läkare.
Jag rekommenderar dig starkt att läsa nedanstående artiklar för att själv bilda dig en uppfattning över vad du kan göra för att långsiktigt och i grunden må bättre.
Vill även rekommendera att grundligt studera alla biverkningar som står i FASS.
Vi slutade med SSRI-medlen och alla fick livet tillbaka!
- Hur man kan må bättre
- Ge dig själv ett bättre liv
- Hantera dåligt mående och må bättre
- Att sluta med psykpiller och börja leva
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter
Författare och ämnesredaktör på Newsvoice
Kontakta mig. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i Amnesty, KMR (Kommittén för Mänskliga Rättigheter) och Röda Korset.
Detta är vad min fru håller på med ,har gjort det i 15 år nu,jag känner mig maktlös och kan inte fortsätta.
Hon går i taket när jag tar upp detta.
tack för artikeln.
Bra artikel!
Har ätit antidepressiva i 21 år för min panikångest. Efter 7 år med hög dos Anafranil blev jag manisk. Så nu anses jag även vara bipolär. Har dock ej längre några manier. Äter numera modernare ssri-preparat, men kan säga att jag mår sämre än någonsin! Har under 1 års tid haft Voxra som tillägg till Fluoxetin, men inte sjutton tar det bort någon ångest, snarare skapar mer! Håller nu på att trappa ner Voxra. Jag kan då skriva under på att antidepressiv medicin är verkningslös, iaf mot ångest!!
MVH
A
Jag har bara ätit SSRI i ett och ett halvt år ungefär, gick från Fluoxetin till Citalopram till Sertralin.. Nu har jag fått ännu något annat utskrivet så jag trappade ut Sertralinet och har nu varit helt utan i ungefär 3 veckor. Har klarat mig relativt bra från utsättningssymptom (med tanke på vilket helvete det varit att sätta in…) Har dock väldigt jobbigt med yrsel, huvudvärk, trötthet och inte minst dessa obehagliga ”stötar” hela tiden.. Hur lång tid har det tagit för er att bli kvitt utsättningssymptomen? Jag vägrar börja äta mer antidepp utan ska be om något bra ångestdämpande v.b istället. för sådan konstant ångest har jag inte att jag känner att jag behöver utsätta mig för mer SSRI…
MVH!
Jag är 52 år och har ätit ssri preparat i tjugo år. De senaste tio åren har jag ätit zoloft. men har ändå panikångest så fort något i livet blev stressigt eller jobbigt. Gick till doktorn för ett par månader sedan och bad om hjälp och då skulle vi höja från 100mg till 200mg ,det tyckte hon var lösningen. Men jag har trappat ned själv och har inte ätit zoloft på en månad och har ett helvete. När går det över? får massa konstiga symtom och jag gråter o gråter. vet inte om jag orkar, det var lättare första två veckorna. Tar ibland oxascand 5mg för att få en andningspaus men det är kanske helt tokigt. Att zoloft skulle ta ens liv förstod jag inte då hade jag inte det var ju ”lyckopiller”. Mvh Birgitta
Det som är intresantär att du inte nämner något mer än att du hade ångets(och 17år!).Var du depprimerad med självmordsförs,skada sig själv med mera eller bara ledsen för att du inte hade dom senase jumpaskorna.
Jag är sjäkv 33år har haft flera tragiska händelser i mitt liv.Är därför djupt depprimead med flera sjävmordsförsök som följd, och skadat mig medvetet även alcoholism.
Har nu fått ett SSRI preparat utskrivet och som klart står i bipacksedeln är att man inte ska skriva ett det till pers under 18år och att det alltid ska finnas en handlingsplan tillsammans med en psykolog(ska träffa henne den 22/10 igen).
Skrämmer mig att en kurator skriver ur såna preparat till en 17åring.
Min man har ätit SSRI i flera omgångar under flera år. Han har blivit helt förändrad och jag står inte ut längre. Jag vet inte om man ska skylla på medicineringen eller annat, men faktum är att han känslomässigt är helt förändrad och har fått en odräglig personlighet.
Jag vet inte om det bara är jag, men när jag har trappat ner på mina tabletter så brukar jag bara få yrsel å dålig mage dom första veckorna.. Det jobbiga kommer månader efter, brukar ta 5-6 månader och då känns det som en slägga träffar mig! Allt blir mer närvarande, total förvirring i känslor och tankar vilket medför stark ångest. Blir som en känslobomb inträffar… Och sen efter det kommer depressionen, känner mig så ensam och så liten och sårbar, vet inte vart jag ska ta vägen, gråtattacker utan förvarning, starka sömnproblem, ingen trygghets känsla..
Jag äter Paroxetin 20 mg (ett billigare alternativ än Seroxat). Och har ätit dom i 11 år. Kämpat för att försöka sluta i 6 år. Gick ner till 10 mg i våras och som sagt fått ett helvete sen typ i september. Känner att jag är för svag denna gången också så har gått upp igen…
Har tänkt på detta mycket och jag fattar det också som att tabletterna ändrar ens personlighet, på tabletterna kan man bli lite som Ferdinand under korkeken. Man kan sitta där utan större problem, inte mycket berör en… Men tar man bort tabletterna så kommer du snabbt bli uttråkad av att sitta där, alla behoven kommer tillbaka. Alla känslor vill bli tillfredställda. Och har man ångest och depression innan man börjat med tabletterna så kommer den tillbaka tiofalt när man slutar. Om man inte har försökt bearbeta problemen med professionell hjälp. Men det är också svårt, tar man tabletterna så läggs ju ett lock på problemen vilket gör det svårt att prata om dem. Känner man inte av problemen hur ska man då kunna prata om dem…
Hej,
Jag vill sprida hopp för en metod jag studerat, använt och hjälpt andra via under 5 år ca.
Den kallas EFT – emotionell frihetsteknik.
Den metoden går ut på att istället för att stänga av de reaktioner (ångest oro etc alla symptom), så behandlas dem, så ANLEDNINGEN till symptomen försvinner… inte bara behandla symptomen.
Hela livet utsätts vi för mer eller mindre traumatiska upplevelser, verkliga eller overkliga (tankar) och genom lugna den reaktion som ursprungligen väckts och lagrats så kan kroppen få RO…från dåtiden…vår traumatiska historia.
Jag blev tex mobbad som ung, och hade det jobbigt hemma i familjen. Genom att gå igenom dessa ögonblick.. på ett mjukt och varsamt sätt och hantera de känslor och hur jag kände mig.. och magin är.. knacka på olika punkter (ungefär akupressur – typ kinesisk medicin), så kan minnet och REAKTIONEN försvinna. Ångesten minskar i nuet.
Detta är såklart ingen garanti för allas problem, men det har visat sig fungera väldigt bra, dels för jag själv provat på mig själv, och på andra som haft olika problem.
Exempel jag hjälp folk bli av med är:
– hundfobi,
– hålla föredrag-fobi, kände inte igen sig själv när det var dags, ”vågade tom vara rolig!!!”
– hajskräck,
– flygskräck,
– misshandlad under uppväxt (pågår, personen upplever sig vara mkt mer fri och lugn efter bara 2 behandlingar, INGEN MEDICIN!! mer i nuet),
– ett minne av känslomässigt skyldig/skam i förhållande till en person under uppväxten och skammen är kvar i vuxen ålder.
Nyfiken på detta eller vill prova en halvtimme gratis med mig?
Jag kan ge detta över skype eller telefon, eller live (bor i Malmö).
Vill du själv prova på egen hand så kan du läsa manualen på svenska här:
centerforenergipsykologi.se/pdf/Introduktion_till_Emotional_Freedom_Techniques.pdf
Grundaren av metoden heter Gary Craig och har hemsidan emofree.com
Mina lärare jag gått kurser för är: Kjell och Annsofie i ystadstrakten.
centerforenergipsykologi.se
FRIHET OCH FRID ÅT ALLA
KRAM
Johan
Jag kan inte uttala mig så mycket om just SSRI preparat, mer än att de dolde en underliggande sjukdom av ME/CFS (ibland även kallad kroniskt trötthetssyndrom). Till det blev bara värre och värre, jag fick starkare och starkare preparat i allt högre doser, till slut var jag läkemedelsförgiftad. Kanske kan det hjälpa i alla fall någon att komma vidare.
Hälsningar, Sigge
Jag har använt många droger i mitt liv – av vilka de värsta är amfetamin, metadon (urrrrk!!) benzo (fyyy!) Lyrica (VÄRST AV ALLT), och de vidriga SSRI. (Heroin – huvuddrogen – är visserligen beroendeframkallande som 17 men har faktiskt mindre biverkningar än den andra smörjan.) Ingen av dessa droger löser några problem för man dämpar dem ju bara.
Jag har så många vänner som ätit SSRI, och nästan ALLA har slutat med medlen. Har under många år använt främst citalopram men oxå de flesta andra. I början var det bra, men skribenten och insändarna har rätt, man dämpar nedstämdheten med en falsk, förkonstlad känsla. Glädje är fel ord – kan möjligen betecknas som syntetisk förnöjsamhet…
Impotens, svettningar, viktökning och sömnapne, tandskador av muntorrhet och den onaturliga icke-livsglädje som tog över, fick mig att lägga ner. Jag hade slutat tvärt några gånger, men det var inte kul. Jag trappade sen ut under 3 veckor MEN hade mkt lite besvär. Jag gick till en antroposofisk läkare (i Sthlm kan man få gå till Vidarklinikens vårdcentral utan xtra kostnad) som hjälpte mig med detta. Skrev ut homeopatiska medel som hjälpte otroligt, då jag hade mkt mindre besvär än nån annan jag hört talas om. Jag trodde inte på ”sånt” men det hjälpte FANTASTISKT!
Dessutom fick jag rådet att lägga om kosten, ungefär som antroposoferna äter själva (vegetariskt, men inte stenhårt) och visst hade det betydelse, En väninna till mig – och även hennes bästa vän – trappade själva ur med hjälp av Rosenrot/Schizandra/Ginseng och Johannesört. På kvällarna fick dom dricka kamomillte och annat hälsostuk. Dom hade ocså förvänansvärt lite besvär. Vi fick livet tillbaka, min depression har aldrig återkommit, inte deras heller. Vi rättade alla tre till kosten. Johannesört är bevisligen lika effektivt som SSRI, men utan biverkningarna. Men man måste vänta ett tag – nån månad har jag för mig – mellan sista SSRI-dosen och insättningen av Johannesört. Annars kan man få nån sorts läkemedelsinteraktion. Mina bekanta gjorde inte det, det gick utmärkt ändå, men jag tillråder det inte.
VI FICK LIVET TILLBAKA.
Glöm inte att kombin motion och iskall dusch en gång om dan är BEVISAT effektivare än SSRI! Jag märkte själv den antidepressiva effekten av daglig iskall dusch, sen läste jag att man i Ryssland och USA bevisat effekten av detta i studier. Det tar några veckor innan man märker tydlig skillnad.
Hej!
Var ju ett tag sedan du skrev detta så jag vet inte om den är aktuell längre.
Tog själv mitt sista lyckopiller för ca 7 är sedan, är 34 idag.
Kommer starkt ihåg ” abstinensen” vid nedtrappningen när jag skulle sluta med dem.
Dessa brain zaps du talar om.
Problemet är att jag fortfarande får leva med dessa idag.
Hade aldrig känt av detta innan tabletterna.
Främst kommer de när jag är nyvaken och rör lite på ögonen.
Även när jag är väldigt trött.
Känns som någon petar på hjärnan med en elpistol och instinktivt hukar man sig nästan av den skumma känslan.
Det gör inte ont men känns väldigt obehagligt.
Hann inte läsa texten ordentligt., men vet du om det finns någonting man kan göra för att bli av med dessa ” hjärn-zappar”? Eller är detta en skada men får leva med?
Mvh
Janne
Hej!
Jag arbetar som samtalsterapeut och blir vettskrämd över hur mycket SSRI läkare skriver ut till människor. Se filmerna som är oerhört bra om dessa preparat på whocaresinsweden.com
Maria
Intressant läsning! Jag har börjat med Citalopram som jag ätit i ungefär 2 månader (20mg). Åt 10mg första veckan sedan trappade jag upp med 5mg åt gången. Känner knappt någon skillnad förutom trötthet – som heter duga! Möjligen har min konstanta ångest och oro mildrats.
Det mest intressanta med din text är dock delen om kuratorn som fixade medicin till dig hej vilt – utan att ta något direkt ansvar verkade det som. Det har jag också varit med om, speciellt i min ungdom. Har suttit hos läkare på olika enheter och på BUP som rent ut sagt experimenterat på mig. Jag minns under 2 veckor då jag var ungefär 17 år, då fick jag totalt 4 dyra mediciner utskrivna. Totalt kostade de 6000:-, som tur var har man ju högkostnadsskydd. Dock tänkte jag på alla skattebetalare som fick betala denna skitmedicin som jag hade vettet nog att inte ens ta. Har fortfarande kvar en hel stor låda med obrukade psykmediciner som jag sedan aldrig hört om. Hur får det gå till såhär?
När jag senare kom till en vettig psykiater skrev han enbart ut beprövade mediciner (och bara när det VERKLIGEN behövdes) som hade funnits på marknaden länge (tex Haldol) och därav var betydligt mycket billigare. De gav dessutom mycket bättre effekt och miondre läskiga biverkningar.
Någon måste göra något åt den obehagliga överförskrivningen av nya läkemedel till människor som redan är utsatta och ofta inte har någon som talar för dem! Det är sjukt och hör inte till 2000-talet!!
SVAR:
Hej!
Jag håller helt med dig!
Psykiatrin är i de flesta fall helt fixerade vid hundratals olika mentala störningar och psykpiller. Något annat finns inte i deras värld förutom elchocksbehandlingar, ECT.
Överutskrivningen är stor. Psykiatrin ”har inte tid” att ge korrekt och fullständig medmänsklig hjälp.
Det finns alternativ! Det finns andra vägar att gå för att må bättre. Se gärna denna artikel: https://www.peterularsson.se/hur-man-kan-ma-battre/
Lycka till!
// Peter
Ja vad ska man säga.. Det hela började vid 25års ålder att jag fick citalopram utskrivet för ångest som ledde till depression. Jag var verkligen på botten och som så många andra så var tabletter mitt sista alternativ. Fick läggas in på studs och fick kort därefter remerom oxå. Och här vände allt, ångesten försvann gradvis och det i sig gjorde att jag såg mkt ljusare på livet. MEN.. Min sexlust försvann och så oxå känslorna för mitt ex. Vi försökte fixa förhållandet i över ett år men trots goda ansträngningar så försvann hennes kärlek oxå, vilket jag verkligen förstår. Under denna tid bytte jag till cymbalta och seroquel för att jag kände mig avtrubbad på alla plan. Mådde inte bättre för det.. Idag är det 2,5 år sen uppbrottet och det har tagit mig 1,5 år att trappa ner från remeron, cymbalta och seroquel. Fimpade seroquel för 3v sen och väntar/hoppas på att mitt liv ska åter komma. Kommer jag nånsin att återfå mitt gamla jag som hade stor aptit på livet och var känslosam med mycket empati? Kunde gråta för minsta lilla osv. Jag är 30 idag och kan jobba heltid vilket är bra. Tabletterna rädda mitt liv då men fan jag ser en ny deppression i annan kostym framför mig pga allt dåligt dom gjort mig. Förr ville jag leva men stod inte ut med ångesten, idag känner jag mig som 90 år och lusten på livet är slut och nyfikenheten på frågan ”vad som finns efter detta liv” är större.Men jag kämpar på med hoppet om att jag en dag hittar mig själv. Svårt oxå det här att skilja på vad som är vad tycker jag. Är det en naturlig personlig utveckling eller är det psykofarmakan som gjort mig till den jag är idag? Lider mest idag av trötthet, obefintlig sexlust, dåligt minne, koncentrations svårigheter. Sexlusten är påtagligast, känner ingen som helst upphetsning för nåt längre. Inga fantasier eller drömmar. Men för de flesta verkar ju dessa piller funka bra och vi är en minoritet som får allvarliga problem av dem. Skulle dock inte rekommendera ssri/snri m.m till någon pga av mina erfarenheter, bara som en sista utväg. Jag lever ju idag trots allt!
Tack för denna insiktsfulla post om SSRI. Själv har jag mest erfarenhet av venlafaxin. Såg att det var någon mer här som hade tagit dessa tabletter. Tycker att det är fantastiskt att få läsa vad andra tycker och tänker om dessa preparat, speciellt då vad det gäller venlafaxin (efter som den står mig ”närmast”). Hur som helst, det är också skönt att får skriva vad man själv har varit med om utan att behöva bli dömd av andra som ”vet bättre. Vill avslutningsvis tipsa och uppmana er andra att gå in på denna sida: venlafaxin.se/venlafaxin-erfarenheter.html och dela med er av era upplevelser av era medicineringar. Tack för mig och ha det gott!
Min man har ätit Citalopram i två år nu som en behandling av depression. Vi har absolut fått en lugnare tillvaro nu med en mer närvarande man och pappa. Men så är det det där med ”vem bryr sig”.. Passionen är försvunnen, Sexlivet obefintligt och detta oroar mig mycket. Han ska äta dessa piller i tre år till, utan återbesök eller samtal. Jag får inte veta eller prata med någon, vet bara att dessa piller ska lära hans egen kropp att framställa Serotanin själv, stämmer detta? Känns som att istället för att hjälpa personer med sina problem så stoppar man i dem en massa piller istället! Vad händer när han slutar med dem? Blir han då den person han var innan? Löser de några problem? Jag skulle vilja veta hur andra anhöriga känner, finns det någon community för dem/oss på nätet? Jag saknar hans kärlek..för det är ju det som är livet, när man känner!
Tack för allas brev! Jag själv drabbades av så kallad utmattningsdepression. Grät konstant i någon månad. I sammanhanget sjukskrev jag mig, kontaktade möjliga hjälpare inom den kommun jag arbetar i. Läkaren skrev snabbt ut SSRI preparatet Citalopram. Gråtattackerna försvann i ett nafs. Svettningar liknande klimakteriebesvär” dök upp på morgonen. Sexlust infann sig, men när det ”skulle till, kände jag noll. Jag kan likna SSRI preparat som en tunn plastfilm lindad om mitt känsloliv. Kände att medicineringen för egen del skulle ta slut på min relation där sexet trots allt fungerade. Lyckades efter ett par försök sluta med medicinen. Hann knapra minidos ett paket. Mådde pyton i några dagar. Besökte en homeopat. Fick ett preparat utskrivet efter mina symtom. Kände direkt att det hjälpte på ett visst plan. Detta preparat går tydligen att ta även om man medicinerar. Jobbar på olika plan. Mina svettningar har förvunnit och gråten som återkom i o m avslut SSRI har minskat. Tagit betablockerare ett par tillfällen som hjälpt tillfälligt, men gett jobbiga biverkningar dagen efter. Hjärtklappning, huvudvärk. Ibland tänker jag det vore skönt att lämna mitt liv åt SSRI igen, men kämpar emot. Arbetar för att hitta den naturliga glädjen. Den finns och det gäller att inte ge upp. SSRI är en god hjälp om livet känns för hårt, men jag kan rekommendera att istället hitta andra vägar innan den tar över helt och hållet.
Jag är 65 år och har ätit Seroxat och snare Paroxetin 20 mg. sedan -95 efter att då ha drabbats av en ganska svår depression. Då blev medicineringen min räddning.
Flera gånger har jag försökt att sluta med tabletterna men har då mått så dåligt att jag börjat igen. Har inte förrän nu förstått att det är utsättnings symtom utan trott att depressionen fortfarande härjar i mig och varit rädd för ”att åka dit igen”
Nu för en månad sen förslog min husläkare sen 10 år att jag ska trappa ner till 20 mg varannan dag. efter tre veckor kom utsättningssymtomen med stor kraft. Läkaren sa ingenting om utsättnings problem. Men tack och har jag en förstående man, internet så nu har vi läst oss till att: efter så många års användning av preparaten så får jag ge mig till tåls och trappa ner sakta – sakta. Jag tar nu varannan dag 20mg och 10mg. Visst känner jag av biverkningar men de är hanterbara. Jag har satt upp en plan på att vara medicin fri om ett år.
Jag blir rent ut sagt för—– på okunskapen hos många läkare.
Fick 20mg Citalopram utskrivet och tog det i 3 dagar innan en biverkning som inte nämndes i packsedeln infann sig – tinnitus. På kvällen den 3e dagen började ett litet pipande som ökade i styrka under natten. Avslutade medicineringen direkt men nu en månad senare har jag fortfarande kvar samma högfrekventa pipande samt en liten lock-känsla som inte går bort trots check/spolning av hörselgången.
Känns inte speciellt hoppfullt när man läser om andra som fått samma biverkning vilken flera år senare inte avtagit i styrka.
Fick citalopram utskrivet av en allmänläkare efter ett läkarbesök som varade inte längre än 20minuter. Det ställdes några frågor och jag fick medicinen. Jag sökte läkarvård för att jag hade känt mig lite deprimerad. Efter ett år på SSRI nådde jag som min topp, jag mådde bra men var inte nöjd, som att glädjen var falsk, efter ett årstid försökte jag sluta med medicinen. Fick fruktansvärda utsättningssymtom som jag tolkade att jag var i akut behov av att fortsätta som också nästa läkare sa. Så jag hoppade på igen, gick på ssri i över två åt till, efter tre år kände jag nej nu får det vara nog. Hade på kupen fått högt bt, mitt blodsocker var högre, jag hade gått upp dryga 20kg och kände att livet inte alls var värt att leva såhär. Trappade ut medicinen och försökte att stå ut längre denna gång men efter en fruktansvärd avgiftning på dryga 1månadstid (enligt läkaren ska man trappa ut med några veckor), jag blev så sjuk. Det slutade med att jag gick totalt in i väggen som läkarna sen kallade det. Jag minns inte hur många ggr jag var in akut för alla miljoner symtom jag kände. Tillslut kom domen återigen, (utmattningssyndrom) och jag skulle direkt tillbaka till ssrin.. att detta var avgiftning från ssri sa dem inget om och jag var så pass förvirrad och kunde aldrig i hela mitt liv tro att det skulle orsaka såna problem med att sluta. trodde på läkarna och hoppade på ssri igen, efter en tung insättning igen blev det bra efter cirka någon månad… jag stod ut under några månader till, hämtade andan och laddade på energi att för att ta ett sista försök att bli fri för gott som att min kropp blev sjuk av medicinen och jag kände hur den pajjade min skalle. Som att läkaren alla råd har varit att trappa ut på några veckor inte funkade för mig trappade jag ut efter hur jag själv klarade och i etapper, från 40mg till 2,5mg. Det tog mig ett års tid, och nedtrappningen klarade jag bättre än läkarnas. Jag mådde hyfsat bra i virka 3 månader efter att varit fri från ssri sen slog det till med alla möjliga symtom, alla symtom jag alltid kände vid nedtrappningen av min ssri men nu istället kom dem en tid efter, har även läst att det kan ta tid för hjärnan att hinna med ibland och problem kan sedan uppstå efter en tid. Idag lider jag av hallucinationer (framförallt nattetid och mornar), tinnitus till och från, en extrem nackvärk och muskelsmärta, muskelryckningar och ryckningar i diafragma, migrän , känslig för ljud och ljus , får panikattacker till och från, har en ständig yrsel och obalanskänsla, en ångest jag aldrig lidit av innan jag började med medicinen eller under behandlingen utan enbart kommit efteråt , visste inte ens namnet på panikattack innan min medicinering heller.. jag har minnesproblem och under den värsta tiden visste jag inte vem jag var, visste inte min ålder eller namn, ingenting kopplade, totalt blackout i huvudet. . Jag tål inte stress alls idag, allting triggar igång stress i min kropp och det i sin tur triggar igång panikattacker.. jag lider av domningar i kroppen, väldigt stela leder och muskler. Skakar till och från ..allt det jag känner nu är helt otroligt och jag bara väntar på att det ska bli bättre. Åkte in akut igår igen för jag trodde att jag skulle dö , hade haft grymma hallucinationer och muskelkramper i flera dagar o inte sovit mycket alls, läkaren gav mig 5 min på akuten , sade sedan, du får börja med din ssri igen. Hela min värld rasade. aldrig i mitt liv tänkte jag och ilskan som väckte mig inombords. har tappat all hopp för läkare, vet inte vart jag ska vända mig och min enda tröst idag är likasinnade och homeopater, och örtmediciner o dyl. Jag skulle aldirg i hela mitt liv rekommendera ssri/snri , benzo , för detta är vad man kan få gå igenom och från att gå ifrån att vara lite deppig då och då till att nu idag ha, panikångest/attacker, utmattningsyndrom med ett dussin andra fysiska symtom..
Jag vet inte om jag någonsin kommer få tillbaka mitt liv. Jag känner mig inte deprimerad men att gå igenom denna kamp och ensam som det känns som är så tungt att jag stundvis önskar att men sluta slå då hjärta , sluta kämpa på..
har under ca 10 år (är i skrivande stund 29 år) varit ganska deppig, haft problem med panikångest, extrema sömnproblem och stundtals självmordstankar.
Fick för ca 1 år sen Citalopram utskrivet, åt 30mg dagligen, men fick efter ett totalbryt nog och slutade äta dom, för lite över en månad sen.
Nu upplever jag konstant under hela dygnet, som om jag får elchockar i hjärnan, går som en puls ut genom kroppen (även upplevt senaste dagarna att dom kan utgå från hjärtat då jag får väldigt ont i bröstet när jag varit vaken för länge, som sitter ihop med sömnproblemen.
Det gör inte alltid speciellt ont, även om det ibland smärtar, är otroligt obehagligt, kan inte engagera mig i något fysiskt för då tar det extrem fart och jag tappar balansen när ”elstötarna” händer, vilket ibland kan komma 10st impulser på 3-4 sekunder, då är det både väldigt obehagligt och gör väldigt ont, över hela kroppen.
läst endel på nätet och detta är tydligen ganska vanligt efter intag av SSRI, dock inte i de extrema mängderna jag upplever det.
har vid 2 tillfällen Tramadol som jag haft sedan ett gammalt benbrott (200-350mg) och det tar bort det helt, dock blir man väldigt dåsig och det är ingenting man kan leva på.
Sett ett par stycken skriva på forum att fortfarande 10 år senare, upplevs detta här, 10 år?! Önskar någon hade varnat mig för detta innan jag började äta detta.
Detta är inget jag kommer orka leva med, har ännu inte uppsökt läkare men fått nog nu och tänker göra det, hoppades på att man kunde vänta ut det men det verkar inte vara fallet..
Kan det här vara abstinens från Citalopram ?Ont i kroppen, muskel spänningar, nedstämdhet, konstig i ögonen, gråter och nerv ryckningar.
Ankan
Jag började med sertralin i våras, månadskiftet feb/mars. Var då deprimerad över flera händelser som hade inträffat, mycket pga ensamhet.
Efter man hade börjat tog det nästan 3 månader innan man började må bättre, blev slöare i början, fick veta av både läkare och psykolog att det skulle vara övergående. På sommaren tyckte jag att man var sitt normala jag. Men det var man inte kan jag se så här i bakspegeln.
I slutet av sommaren genomförde jag en husaffär som till stor del skulle betalas med pengar som jag under flera år hade fått ihop genom värdepappershandel.
I samband med att jag skrev kontrakt på huset så sålde jag av hela mitt innehav, man vill ju inte riskera sitt drömhus… Men av någon anledning som jag inte kan förklara, inte mer än bristande omdöme pga medicinen så gjorde jag den dummaste saken jag har gjort under hela mitt liv.
Pengarna som skulle betala nästan halva huset gick upp i rök på börsen. Av någon anledning satsade jag alla pengar på börsen igen efter några veckor. Förstår fortfarande inte varför. Förlorar då först en del av pengarna och sen när man kommer till insikt att man inte kan genomföra affären så får jag panik och kan inte tänka klart (som om jag gjorde det innan) och förlorar mer än 3 miljoner på mindre än en månad. Hade jag inte gått på medicinen så hade jag nu snart bott i ett trevligt hus. Nu blev det inte så utan man fick en skuld på flera hundra tusen eller snarare en miljon.
En väldigt stor omställning, svårt att acceptera att en medicin kan förstöra livet på ett sånt sätt.
Vet just nu inte hur jag ska komma upp på banan, pengarna som skulle gått in i huset skulle blivit min pension, nu finns inte huset, utan bara en stor skuld som man inte fick något för, bara en hård och väldigt dyr läxa. Vet inte riktigt vad jag har lärt mig, kanske att man inte ska äta medicin som trixar med hjärnan.
Jag har sen några veckor tillbaka slutat med medicinen i samråd med läkare, detta gör att man har blivit av med svettningar på natten och extra handsvett. Kan nu sova bättre, men har väldigt lätt för att vakna och nästan omöjligt att somna om.
Kan även se att IQ-nivån har sjunkit från 135 till 118. Detta göra att det blir jobbigare att utföra mitt jobb som hela tiden bygger på att hitta lösningar på problem.
Detta skapar i sin tur irritation å besvikelse.
Det började med panikångest i lågstadiet och kurator, när jag skulle börja 7:e klass fick jag stesolid och blev satt på liknande citalopram.
Jag har ätit dessa piller med olika namn till jag gjorde uppehåll efter 3e året på gymnasiet. Självklart drabbades jag av en panik attack och började med medicinen igen.
År 2014 gav kag mig fan på att skuta med lamictal och citalopram detta va på eget bevåg. Sakta sakta under 2 månader trappade jag ner medicinerna.
Jisses…… Jag hade sådan yrsel och synrubbningar att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Lyckligtvis slutade yrseln efter 3 veckor.
Idag lever jag livet på nytt :)
Tyvärr började jag ju med all skit medicin i puberteten vilken gör att detta med känslor är grymt svårt.
Blir jag glad, gråter jag, blir jg rörd gråter jag, blir jag ledsen gråter jag…..
Kan kan nog böla för allt, jag blir rörd för ingenting. Alla mina känslor och upplevelser är så mycket starkare.
Efter min erfarenhet med mediciner kan jag omöjligt förstå hur man kan sätta en 13 åring på dessa preparat med ord som;
En diabetiker behöver sitt insulin precis som du behöver din serotonin.
Idag äter jag omega 3 och bara vitaminer.
Det är en kamp att inte kunna styra sina känslor men har man varit avtrubbad från 13-28 års ålder med medicin och nu får känna verkliga känslor så gissar jag att det är anledningen
Göra en lång historia kort så åkte ja till Thailand i feb 2014 och åkte på en duktig matförgiftning och blev inlagd 8 dagar. När ja väl kommit hem sa de bara pang i magen fick jätte illamående spydde som bara den kunde knappt gå, bara ja luktade på mat ville ja spy. Efter 46 läkarbesök och alla undersökningar man kan vänta sig hittade man inget fel utan i sep satte man setralin och de förvärrade saken ännu mer fick svåra insättnings symtom som skakningar oro ångest osv. Slutet av oktober 2014 så hitta de vi att ja inte tålde mjölkprotein i maten och detta ska tilläggas att de var ingen läkare eller överläkare som hittat utan min kära moster. Efter ja spytt mått illa i 9 månader, sjukskriven så vips kände ja mig normal i gen ett leende, ja kunde börja träna igen, ja slutade tvärs med de antidep förstod inte anledningen till de för jag var ju inte deprimerad ansåg jag. 2 v efter fick jag värsta panik attackerna ångest och rädd som ja var så ringde ja läkaren o hon sa att ja slutat förtidigt. Jag började på nytt i gen 20 nov 2014 och hade ett helvete med massa skakningar rädsla, kunde inte koppla av i kroppen, började med 25 mg setralin sedan 50 efter två veckor. I januari hade de lungt sig lite men var väldigt skakig rädsla, svårt att göra saker, glömde massor saker. I februari bestämde ja mig för trappa ner fast långsamt ca 1 månads tid tid 50 25 12,5. När ja väl slutat helt kändes de jobbigt med panik attacker el stötar i kroppen rädsla, nu 4 veckor senar känner jag att jag har bättre fokus kommer i håg saker men känner stötar o obehag i hela kroppen, kan börja gråta utan anledning, ja känner mig inte alls deprimerad men min fråga är hur lång tid kan de ta innan detta gift är ute helt ur min kropp? Kämpar varje dag, har läst hur många som tar dessa medel och de är skrämmande. Hoppas någon mer här kan dela med sig av sina erfarenheter av utsättning av ssri. Läste att de tar normalt 1-2 v innan de e ute och biverkningar kan i värsta fall sitta i 2-3 månader stämmer detta?
Jag undrar bara om någonhar ätit Cymbalta och försökt sluts med det?!
Har Fibromyalgi, kronisk trötthets syndrom, Hypothyreos med Thyreodit, problem med mage och tarmar, Whiplashskada,Tinnitus, födoämnesintoleranser och överkänslig för ljud och dofter..
Har varit sjuk i 26 år nu och Cymbalta har hjälpt mig i min värk så att säga tagit den bärsta udden av den.. Försökte trappa ner några gånger men blev ännu sjukare då och kunde interöra mig .. Så fick åter igen gå upp i dos.. Ska man verkligen behöva ha det så i resten av livet.. Vill ju inget hellre än att kunna sluta med Cymbalta och återfå mitt livutan denna smärta som är för j…..!
i ett av inläggen härovan beskrivs benzodiazpiner som ett alternativ till ssri preparat.Problemet är att 99% av alla läkare numera är så hjärntvättade av läkemedelsindustrin att det är som att hålla upp ett rött skynke om man föreslår detta alternativ. Benzodiazepiner betraktas numera som farligare än all annan medicin, trots att de tidigare, mer eller mindre rutinmässigt skrevs ut under flera decennier till patienter med olika psykiska problem, världen över. Hur kan det komma sig att patienter som inte vill ha ssri-preparat utan hellre föredrar benzo istället får en massa moralkakor nerpressade i halsen om vilken hemsk narkotika denna typ av medicin är. Kan det möjligen hänga ihop med att patenten numera gått ut för dessa preparat och de inte längre ger ngt större klirr i
kassan för läkemedelsbolagen. Jag tycker att det är upp till patienten att bestämma valet av medicin, benzo finns ju fortfarande kvar på marknaden. Vi måste acceptera att människor är olika, det är inte så att ”one pill fits all”.
Jag gick in i väggen på ett nytt arbete. Hade tjänsten som kökschef på en nyöppnad pub. Efter 2 veckor av rent helvete som jag inte tänker gå in på mer här, så ballade jag ur totalt med misstänkt utmattningssyndrom. Jag tog mig till läkaren med paniken i halsen, enda testet hon gav mig var MADRA-S , jag var ”deprimerad” och skulle prompt äta SSRI enligt henne. Jag sade nej 3 gånger till dessa eftersom jag bara hört dåligt om det men fick inga andra alternativ och läkaren försäkrade mig att dessa skulle fungera så tyvärr gick jag med på det. Jag blev 100 gånger värre! Innan detta så var jag i princip lugnet själv, mediterat sen jag var 15/16år, aldrig haft panikångest, problem med aggressioner eller psykotiska besvär. Helt plötsligt börjar jag skrika svordomar som om jag fått tourettes, jag började slå sönder saker hemma, sparkat sönder en dammsugare, en router, toadörren har jag fått plocka ut efter ett antal sparkar, köket saknar både skåpluckor och draglådor som jag slagit sönder i ren panik.
Efter 9 månader och ett besök i månaden och ingenting händer, så byter jag sjukhus, ber dem ta alla blodprov de kan, och det visade sig att mitt D-vitamin var golvat och hade även B-vitamin brist! Åt vitaminerna och lite av mitt gamla jag återkom, men ett och ett halvt år senare och jag mår fortfarande SKIT! Läkarna rycker på axlarna, vill bara skriva ut antihistaminer som triggar igång min RLS så jag inte får sömn. Det enda som hjälpt mig är att röka cannabis (när jag haft råd), och när jag berättade det för läkarna så har jag blivit behandlad som samhällets avskum! Får ingen hjälp av psyk i kommun eftersom de anser att det är mitt cannabisbruk som orsakat problemen! Jag får lov att leva på existensminimum med lika mycket lån varje månad, kan inte ha en krona på banken utan att den ryker. Jag är 32 nu och min mamma får lov att köpa mat till mig, annars skulle jag svälta ihjäl! LÖF har lagt ner min anmälan 3 gånger, de tycker det var helt okej att inte ta ett enda blodprov på mig under 9 MÅNADER! Mitt liv är raserat, mitt psyke i spillror, skällde ut förra VC pga av bristande vård, de portade mig och polisanmälde mig! Jag har tappat allt hopp om ett värdigt liv!
Utsättning av Venlafaxin är ett helvete. Förra gången jag använde ”medicinen” gick det ganska bra men denna gång är det inget kul alls stela muskler, ont i hela kroppen, huvudet hänger inte med, huvud och nackvärk som inte är av denna världen. Läste nånstans att nån skrev att det kändes som om vara inkopplad på ett boskapsstängsel, jag tycker det är värre sa till läkaren att det känns som att ha en TENS maskin inkopplad hela tiden. Som om den inte är nog muskelryckningar, ryckningar,skakningar, dålig syn och en tinnitus som är grym. Läkaren tyckte det var lite väl bra eftersom mycket av symptomen även fanns under medicineringen. När jag nämnde att jag denna gång fick värre smärtor, restless legs och akatisi så tog det snurr.Så nu får man vänta några månader på en neurologisk undersökning. Skall försöka lindra utsättningen med johannesört, Omega 3 och lite CDB olja, sen får man lida med ångest och deppighet fram tills att de kanske kommer på vad som är fel.
Tack för allt delande av egna uppgifter. Tog emot Escitalopram STADA 20mg idag från läkaren då jag sökte för utmattnings symtom. Frågade om det påverkar min reaktions förmåga då jag ej kan vara avtrubbad när jag jobbar. Svaret blev nej och jag skulle äta dem minst 6 månader. Tog en halv tablett då jag skulle börja och gå upp till full dos efter 2 veckor.
Blev helt avtrubbad fick yrsel och tunnel syn. Snubblade till och blev förvirrad vart jag skulle. Ditt jag skulle gå var till förskolan för att hämta min dotter som alltid ger mig stor glädje. Kände ingenting. Fick försöka att agera normalt.
Nu är det 11 timmar sedan en halv tablett och jag börjar känna mig lite bättre. Men kommer helt klart aldrig fortsätta med denna medicin eller liknande.
Istället för att lösa problem så döljer vi dem med medicinering :)
För övrigt fick jag inte något gehör på det jag sagt tyckte att det var bedrövligt bemötande. Såg även i läkar intyget att han inte verkat ha lyssnat. Då mycket inte var korrekt om min situation.
Hej !
Har gått på ssri i drygt 8 år nu. Började trappa ner från 150 mg till 100 innan sommaren. Kände inte av så mycket biverknkngar då så fortsatte nedtrappningen från 100 till 50. Men från 50 till 25 började alla biverkningar smyga sig på. Svårt att sova, mardrömmar, myrkrypningar i kroppen. Trappade ner från 25 till 18,5 tro ja, blev inte alls bra. Mer biverkningar. Svårare att somna. Kunde ligga vaken 4-5 timmar innan ja somnade. Orolig och ångesten kom tillbaka. Hälsoångest. Fick jag ett blåmärke så trodde jag att de var leukemi, fick ja ont i armen så trodde ja att det var en propp. Gick ner till 12.5 mg och alla biverkningar blev starkare. Ligger nu på 6.5 mg och har fått en hjuvudvärk som inte går att beskriva.. Blir orolig och tror att det är en tumör jag har eller en hjärnblödning. Svårt att kunna tänka logiskt när man har ångest och ständigt är orolig.. Har absolut ingen sexlust alls och vill helst bara vara själv. Ska snart sluta helt med medicinen men är otroligt orolig hur det kommer att bli med kroppen.
Min mamma lider av schizofreni och har just nu en dålig period så ja blir ännu mer orolig och känner mig väldigt nere. Hoppas bara att biverkningarna ska släppa snabbt så jag kan leva på som vanligt igen.