Fantastiskt!

Tusen tack för allt beröm och stöd från mina kära läsare!

.

Bra Peter!! Din artikel ger verkligen enkla, vettiga råd – precis vad som behövs! Karin

Jag tycker din sida är mycket bra och att det är viktigt det du gör att uppmärksamma viktiga problem som få vill prata om. Det behövs verkligen människor som orkar bry sig. Hoppas du kommer att fortsätta med det goda arbete! Lin

Stort tack till er alla för massor av lovord, stöd och beröm!

Det värmer verkligen!

Det betyder naturligtvis oerhört mycket att man får en bra respons på det man skriver och publicerar.

Ert beröm och stöd gör att man fortsätter detta ideella arbete med STOR GLÄDJE!

Man höjer sina medmänniskor genom att bekräfta eller berömma dem. Det kan vi nog inte göra för mycket!

Glädjen att hjälpa andra människor är oerhört stor! Det ger så oerhört mycket tillbaka.

Vem skriver jag för?

Jag skriver för de som kan titta efter själv och tänka självständigt.

Jag skriver för de som inte är fast i förutfattade meningar, åsikter, skvaller eller auktoritärt tänkande.

Jag skriver för de som är intresserade av att förbättra saker och ting. De kommunicerar för att förstå och lära sig nya saker.

De har modet att kunna gå nya vägar och stå för dem.

Det gäller verkligen att kunna titta och tänka självständigt för att sedan kunna se vad som är sant för dig.

Kontakta mig!

Du är alltid hjärtligt välkommen att kontakta mig eller kommentera mina artiklar! Gå längst ner på denna sida.

Vem är jag och vad står jag för?

Jag ogillar alla former av fördömande och förtryckande människor, grupper och sekter.

Se mer lovord här på mina olika artiklar.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!

Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Tillägnat Jenny, som jag verkligen önskar ett bra och framgångsrikt liv.

• Vad är viktigt för dig i livet?
• När mår du bra?
• Vad är du stolt över?
• Vem betyder mycket för dig?
• Vilka är dina vänner?
• När känner du dig lycklig och glad?
• Hur vill du forma din framtid?
• Vad är viktigt att slåss och kämpa för?
• Vad har du för drömmar och mål?
• Hur vill du bli ihågkommen?

Ditt liv är ditt liv.

Behandla det som en dyrbar gåva.

Du gör dina val och går dina egna vägar. Ingen kan egentligen tvinga dig till någonting. Det hemska är att man aldrig kan skylla på något eller någon annan.

Livet kan vara fullständigt underbart. Det kan innehålla mycket njutning och stor glädje.

Är du nöjd och glad över din situation?

Kommer du att med stolthet kunna titta tillbaka på ditt liv?

Ibland är livet smärtsamt och oerhört tufft. Ofta får man jobba mycket hårt för att uppnå något som man verkligen vill.

Stå upp för dig själv och skapa dig ett liv du trivs med. Ibland får man verkligen ta striden för sig själv och ett bättre liv. Acceptera inte vad som helst!

Ingenting är gratis i livet. Man måste ge för att kunna få. För att få ett lyckligt och rikt liv måste man ge i överflöd!

Räck ut en hand och hjälp en medmänniska. Genast kommer även du att känna dig bättre!

Gå din egen väg och bry dig ej om ifall du är populär eller ej. Det kommer att visa sig vilka som är dina verkliga vänner.

Ta små steg mot ett bättre liv varje dag. Ge upp och du sviker bara dig själv.

Mänsklighetens största framsteg hängde på envisa och hårt arbetande enskilda människor som vägrade ge upp sina drömmar. Vilka är dina drömmar? Vad är du villig att slåss för?

Vad som än händer – och har hänt – gör allt du kan för att ge dig själv ett bättre liv!

Det är du värd!

Allt gott!
/ Peter

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!

Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Hej!
Det är alltid lika roligt att höra från läsarna och ta del av deras synpunkter. Se nedanstående kommentarer.

Se även denna artikel: Lovord från läsarna

Välkomna att fortsätta skriva till mig. All seriös kommunikation besvaras så fort som möjligt.

Hälsn,
Peter

”jag vill också säga att det är helt otroligt att det finns en sådan person som Du som har tid och lust att ge hjälp iform av vägledning till alla dem där ute som är vid behov. tack för att Du finns! N.H”

”Jag håller med dig och är glad att det finns folk som vågar öppet säga sanningen som den är. Det behövs att gå till skolorna och göra en ny ”sexuell undervisning” som tar upp precis de frågor och aspekter på sexualitet mm som du gjorde. Jag här börjat i liten mått på hemma plan och i min grupp i ”söndagsskolan”. Men det behövs göras mycket kraftigare tag. Mera människor som vågar spela med öppna kort med ungdomar, som klarar motstånd från alla som kännar på pornografi och alla 20-åriga ”sexföreläsare” som är mera ivriga att chockera än verkligen ge något vettigt att tänka på dem som lyssnar – ungdomarna. Kan man gå vidare med dina tankar i större utsträckning? Tack för all mod du lägger i din mission.” J.B

”Hej! Skriver ett arbete om hurvida religion kan stärka respektive kränka de mänskliga rättigheterna. Din sida gav mig inspiration att fortsätta skriva. Bra sida! L.T”

Efter att borstahusarna hade hört detta några tusen gånger döptes stället till ”Taxigärna” i folkmun.

-Kan du springa ner och köpa kanelbullar på ”Taxigärna”?
-Jag träffade honom på ”Taxigärna”!

Detta var ärligt talat inga ovanliga repliker människor emellan i Borstahusen på 60-talet och 70-talet.

Damen var outtröttlig och väldigt energisk i sitt konditori, som låg på hörnan Strandvägen – Svaneholmsgatan. Upplevde inte henne som översvallande eller vänlig – mer direkt och energisk. Med en smula underliggande missnöje. Hon hade bestämt sig för att klara sin försörjning, släpa runt sitt ben och göra rätt för sig.

Jag kände mig nog lite nervös som barn när jag handlade hos henne.

Alla som bodde och rörde sig i Borstahusen på 60-talet minns säkert ”Taxigärna”. Både stället och hon själv fick till slut detta namn.

Vad jag förstår var hon även omtyckt hos barn – även om en del av dem tyckte om henne därför att de lätt kunde lura bort henne och sedan snatta. Plus att det nog var ganska lätt att köpa smygröktat där.

Så här många år i efterhand kan jag undra vem hon egentligen var? Visste hon om att både hon och stället kallades ”Taxigärna”? Hur tog hon det? Jag tror väldigt få visste eller använde hennes riktiga namn.

Tror att min mamma har sagt att hon hette Signe.

Minns också något om en syster.

Kan inte tänka mig att ”Taxigärna” var gift.

Gammal, blont hår, rynkig, tunn och haltande. Hur gammal var hon? För mig såg hon likadan ut alla de år jag såg henne. Någon gång måste hon väl ha varit ung.

Jag räknade noggrant pengarna en gång till, vilket tog en stund. Det måste väl stämma nu att det finns 4,98:- i börsen i småpengar. Länge hade jag sparat. Det måste ha varit ett av mina första möte med ”Taxigärna”, när jag gick dit för att köpa min första Kalle Anka pocket: ”Tuff till tusen miljoner”. (Denna pocketbok står fortfarande som nummer 1 på listorna över deras pocketböcker.)

- Vad skall du ha dem till? Frågan kom direkt när jag äntligen hade tagit mod till mig och gick för att köpa en liten ask Prince av henne. Lite motvilligt gick hon med på att sälja paketet till mig med en hälsopåpekan på köpet.

Som tonåring fick jag uppleva den oerhörda spänningen av att fika på ovanvåningen av konditoriet. Jag och en kompis spelade 25-öres poker där, efter att jag hade sålt Sydsvenskan på söndagsmornarna. Då kände man sig verkligen vuxen! Lite dåligt samvete hade man dock för att man utsatte ”Taxigärna” för att få vingla upp för trapporna med en full kaffebricka.

Stället revs och hon försvann ut ur mitt liv ett långt tag, för att sedan dyka upp i kafeterian på Gullstrandsskolan där jag gick i gymnasiet.

- Vad gör hon här?! tänkte jag lite förfärad när jag såg henne mala på som vanligt bakom disken och i lokalen. Med samma energi som innan såg jag henne nu servera och hantera trötta finniga ynglingar med långt hår.

Hon fanns i mitt liv under en tjugoårsperiod.

Jag pratade aldrig riktigt med henne.

Vem var hon?
Var bodde hon?
Hur gammal var hon?
Var hon gift?
Hade hon några barn?
Hur såg hennes liv ut?
Hade hon några fritidsintressen?

Nästa gång jag träffar henne skall jag fråga.

Ingen verkade riktigt känna henne, trots alla människor hon mötte.

Det är definitivt en person jag minns.

Hälsn.
Peter

Är det någon som kommer ihåg Signe och ”Taxigärna”?
Kommentera gärna nedan!

Ps. Jag måste ha hört fel som barn. Hon kallades tydligen ”tack-så-gärna”. Får be om ursäkt för detta! Ds.