”Bra skrivet! Bland mina vänner pratar vi mycket om sex, porr, kontrollerande av kvinnlig sexualitet, förnedring m.m. och det slår aldrig fel: killarna tystnar så fort ämnet kommer upp. Jag vet, eftersom jag känner flera av killarna väl, att de har samma åsikter som jag. Men de argumenterar inte för det. Kanske är det för att de inte tycker sig beröras så mycket av problemet. Underbart att det finns män som du, som har tänkt till och gör dig hörd i ämnet.”

Hur påverkar porren våra barn och ungdomar?

Vilken bild av relationer och sex får våra barn och ungdomar av porr och sexindustrin, det kan man verkligen fråga sig!

All (nästan) porr bygger i grunden på mannens överlägsenhet gentemot kvinnan och hans rätt att utnyttja henne för att få sin rättmätiga njutning. Porren förmedlar till sina kunder att det är fullständigt ok att utnyttja kvinnor. Våldet mot kvinnor har också ständigt ökat och det är min övertygelse att det finns starka kopplingar till porrens utbredning.

Det är män som våldtar och utövar våld mot kvinnor. Tvärtom är ytterst sällsynt.

Porr, med sin förnedrande kvinnosyn, är första steget mot perversioner, promiskuitet, prostitution och våld & förnedring mot kvinnor i alla dess olika former.

Att leva i ett bra förhållande är det finaste som finns! Det bygger på förnuft och ömsesidig respekt. Och det finns absolut inget fel på ett naturligt förnuftigt sexliv – men det är verkligen inte det som beskrivs i porren och av sexindustrin.

Jag menar att den bild och de idéer som sexindustrin förmedlar kring förhållande och sex är destruktiva för barn och ungdomar; de som sedan skall bilda familjer.

Frågan för oss alla är: hur får vi ett lyckligt förhållande eller äktenskap och sexliv – och hur ger vi våra barn en korrekt information om detta så att även de kan lyckas!

Vår framtid barnen

Barnen år vår framtid, eftersom de skall axla ansvaret och föra facklan vidare. Vi bör göra allt som står i vår makt för att hjälpa och rusta dem för framtiden. Barnen skall växa upp i familjens kärlek och trygghet. Alla av oss som har levt upp i ett tryggt kärleksfullt hem vet hur oerhört värdefullt det är. Det gör verkligen en skillnad!

Vilket bild får våra barn och ungdomar av äktenskap, relationer och sex när de konstant matas med felaktig information? Har t.ex. en tonårstjej nytta av att läsa om hur hon bäst kan ha analsex? Hur hjälper det henne?

Familjens betydelse

Familjen, människans mest grundläggande och värdefulla enhet, håller på att falla itu. Skilsmässor, otrohet, problem, bråk, gräl och tvister hör till vardagen.

Tyvärr växer inte lyckliga äktenskap och förnuftiga sexliv på träd – de är väldigt sällsynta.

Vad är nu familjen och hur skall den egentligen fungera? Familjen är ett par, med eller utan barn, som har bestämt sig för att leva tillsammans för att gemensamt klara livets prövningar och strapatser bättre. De har en utmärkt kommunikation och kontakt med varandra, kommer väl överens och känner stor attraktion till varandra. Det är naturligt för dem att hjälpa varandra och att göra saker tillsammans.

Familjen skall vara en plats där man kan ta av sig sin mask, pusta ut, prata ut, lösa problem och samla krafter till nästa dags slit på jobbet.

Man är älskad för den man är och får all den uppmuntrad man behöver.

Porr och sexindustrin säljer ingenting till en riktig familj och deras barn. För att kunna överleva och tjäna pengar är det nödvändigt för dessa människor att bekämpa familjens fina ideal. Ett naturligt, troget och förnuftigt familje- och sexliv är inget för dem.

Porr förstör relationer

Det finns inte en chans att ha ett vettigt förhållande med en tjej så länge ett porrmissbruk pågår. Mycket uppmärksamhet och tid går åt till att hålla på med pornografi. Hemlighållandet och smusslandet är stort, vilket leder till att ens kommunikation och kontakt med den andra partnern blir väldigt dålig.

Fixeringen vid kroppar och sex blir total, vilket gör att man glömmer bort personen man är tillsammans med.

Trots allt som porrindustrin hävdar så får man ett mycket sämre familje- och sexliv när man ägnar sig åt pornografi.

Hur förstör sexindustrin familjen och barnens syn på sex & samlevnad?

Porr & sexindustrin tjänar enorma summor pengar på pornografi och saluför hela tiden en större och större användning av oförnuftig sex.

Vilka osanningar och felaktiga idéer sprider de ut för att lura folk att missbruka sex?

Varför finns porr överhuvudtaget?

Vilken bild och vilka idéer vill vi att våra barn skall få om förhållande och sex?

Porr & sexindustrin sprider falska idéer och felaktiga data för att göra folk till missbrukare som de sedan utnyttjar.

Var tog idén om den lyckliga förnuftiga familjen vägen?

Hur skall vi kunna visa, lära och se till att våra barn får ett bra familje- och sexliv?

Vad är motivet hos porr & sexindustrin och deras medhjälpare?

De vill att så många människor som möjligt skall vara fixerade vid och hålla på med porr och sex i alla dess olika former så att de kan tjäna så mycket pengar som möjligt – precis som hallicken och langaren vill hålla kvar sina kunder i sitt missbruk.

För mig är de inte ett dugg bättre än knarklangare!

Dessa människor utnyttjar svaga och osäkra människor och gör dem till missbrukare av porr & sex för att tjäna pengar på dem.

Detta är människor som tjänar pengar på andras olycka och svagheter.

De som blir fast i porr och sex kan inte ha ett bra förhållande och kan inte heller ha ett bra sexliv med en partner. Deras kommunikation och kontakt med den andre partnern blir förstört. Det finns många exempel på detta.

Vad finns det för alternativ och lösningar?

Sann njutning, glädje och lycka kommer ifrån att leva livet och se till att sträva efter och nå sina målsättningar; att hjälpa andra människor; att hjälpa sina barn och att leva i ömsesidig respekt och förtroende med sin partner.

Fixering och missbruk av sex hämmar och stänger ner ens förmåga att kunna kommunicera och glädjas åt livet.

Kanske kan den blyge eller den osäkre söka sig andra vägar än till sexindustrin för att öka sitt självförtroende.

Kanske kan föräldrarna i framtiden prata mer med sina barn om sex för att avdramatisera det hela.

Kanske vi vuxna i fortsättningen kan se till att korrekt information och en korrekt bild av familjen, relationer och sex når våra barn och ungdomar. Vi kan kanske själva vara ett föredöme och bra exempel på detta.

Vårt ansvar

Att leva i ett lyckligt förhållande är det underbaraste som finns! Det bygger på förnuft och ömsesidig respekt och att man kan prata med varandra om allt.

Otrohet, hemligheter, perversiteter och smussel hör inte hemma i ett långsiktigt och lyckligt förhållande.

Låt oss se till att våra barn kan njuta av ett sådant genom att ge dem korrekt information och en korrekt bild av äktenskapet och sexlivet.

Vi, som föräldrar, måste vara ett föredöme för våra barn på alla plan! Vi måste visa och berätta för våra barn hur man lyckas leva lyckliga tillsammans!

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Barnet på fotot har inget med artikeln att göra.

En mamma har gjort ett gediget arbete för att hitta och prova ut olika alternativ till ”ADHD-medicinering”. Ofta i motvind och mot myndig-heternas vilja.

Stort tack till henne!

Det finns alternativ till att fastna i ”diagnoser” och ”adhd-medicin”. Det är bättre att gå till botten med problemen än att behandla symtomen.

Läs om hennes sökande och fantastiska resultat i vår mailväxling nedan och i hennes artikel ”Alternativ i ‘ADHD-djungeln’ ”.

Det värmer mitt hjärta att det finns sådana mammor som hon!

Detta är råd och tips som andra mammor kan ha nytta av!

Läs artikeln här – Alternativ i ”ADHD-djungeln”.

Emailkontakt med mamman till ett barn som fått ”ADHD diagnos”

——————————————————————————————————————–

August 23, 2011

Hej Peter!

Vi hörs!
Hälsn, SJ
—————————–

Maj 02, 2011

Hej Peter,

Hälsningar, SJ

—————————–

March 14, 2011

Hej Peter,

Hälsningar, SJ

—————————–

August 12, 2010

Hej,

Vänliga hälsningar, SJ

Jag vidarbefodrar gärna emails till mamman om du har några frågor.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Barnet på fotot har inget med artikeln att göra.

En mamma kontaktade mig för ett något år sedan och berättade om sitt barn och sitt letande efter alternativ till ”ADHD medicinering”.

Vi utvecklade vår kontakt och jag bad henne till slut att skriva ner vad hon hade kommit fram till. Min tanke var att andra föräldrar skulle dra nytta av detta!

Det finns alternativ till att fastna i ”diagnoser” och ”adhd-medicin”. Det är bättre att gå till botten med problemen än att behandla symtomen.

Stort tack till mamman! Hon har verkligen gjort ett gediget arbete som ni kan läsa om i mailen och artikeln nedan.

Läs om vår emailkontakt här.

Alternativ i ”ADHD-djungeln”

——————————————————-

Hej, jag har blivit omfrågad om vad och hur vi har hittat fram i ”ADHD-djungeln” så jag tänkte skriva ”några” rader om vår resa fram till idag.

Mycket energi från första dagen!

Min älskade son David kom till oss efter fyra försök med konstgjord befruktning i juni 2002. Från första dag hade han energi och sov lite och åt snabbt, något som inte stämde med alla de böcker, tidningar och magasin som man plöjt igenom.

David var för mycket överallt

Det var intensivt första året, Han började gå vid 11 månader… var ännu mer intensivt andra året, vi började på förskola när han var drygt 2 år gammal där han snabbt flyttades till äldre grupp (3-5 år) då det gick för intensivt till runt honom, efter 1 år hade vi samtal med fröknar och ledning, förskolan behövde extra resurser då det lätt hände saker runt David. Det var en jobbig tid, då alla andra barn kunde pussla, mysa och leka stillsamt. David for runt, ingen vila, åt lite men ofta, sprang hoppade och hade superlokalsinne. Jag fick tidigt bestämma mig för att inte lyssna på BVC, där hette det hela tiden ”det är normal”…. Hjälpte inte mycket när min son hela tiden gjorde saker som inte var normalt enligt hans omgivning (förskolan) Han var för snabb, för livlig, för intensiv, för slarvig, för glad, för ledsen för allting…

Utredning av BUP

När han var 4 år uppsökte vi BUP, där man inte var van vid att utreda så unga barn, det tog 1 år (lite missar och dyl. givetvis på vägen) man kom fram till att han inte uppfyllde kriterierna för ”ADHD”, dock hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter kopplat till hyperaktiviteten, mer blanketter att fylla i då förskolan behövde extra resurser.

Underbart stöd på förskolan

På förskolan mötte vi underbart stöd främst från rektorn, vi såg också stora skillnader på pedagogers kunskap och kapacitet, men hade hela tiden 100% stöd från rektorn.

Problem i skolan som hade bristande resurser

När vi skulle börja skolan, var detta i sig en jobbig upplevelse, då David fortsatte med sin aktiva attityd, tyvärr måste jag säga att den skolans kapacitet och flexibilitet långt underskred förskolans dito, med resultat att David blev ännu mer hyperaktiv och rastlös, den ena händelsen efter den andra registrerades, vi hade elevvårdskonferenser, som inte gav något. Skolan i sig kämpade mot nedläggningsrisk och för få pedagoger på en allt för stor barngrupp. Resultatet var lång ifrån acceptabelt. Det kändes hopplöst. Man hade över 45 barn på 2 fritidspedagoger, resultatet var incidenter hela tiden och ”supernannyn” framför alla andra: Datorer på i alla rum och alla hörn, ”de lär sig att vänta på sin tur” hette det…. Mmm… när jag var lite fick vi vänta på tur i brännboll också…

Husköpet gick i lås

Jag och min man hade varit gifta 8 år när vi fick David, vi flyttade från Spanien till Göteborg, och jag som var uppfödd på landet drömde hela tiden om att få flytta ut igen, men med klippkort på fertilitetsklinik så flödar inte ekonomin, och husköp såg otroligt avlägset ut, i synnerhet runt Göteborg. Men solen kan skina även på sådana som oss, och vi fann vårt hus 1,5 mil utanför stan och mot alla odds till slut fick köpa i mars 2009.

Mormor blir allvarligt sjuk

I april blir min mor (Davids mormor) allvarligt sjuk (hon hade genomgått cancerbehandling 2007 och denna tog då ut sin rätt), mormor låg för döden en månad efter vårt husköp, en mardröm för mig men minst lika stor mardröm för David. ”Mommo” (och ”moffan”) hade varit en stor del i barnens liv då vi fram till husköpet bott i trappuppgångar bredvid varandra och träffades varje dag.

Jobbig flytt och mormor avlider

Flytt ut på landet i maj (kaos/stress för en vuxen mardröm/kaos för ett barn) och mormor ”hängde med”… hon levde 4 månader efter flytt och det är en stor tröst att veta att hon faktisk och hälsade på och ”inspekterade”, när vi äntligen hade flyttat hem till mina barndomstrakter och det gladde henne (och oss) enormt. Vad händer då med David, jo flytt är en ”mardröm” för vuxna, men det är minst lika jobbigt för barn. David befann sig nu på landet, alla dörrar hos grannar var öppna och det drällde av nya kompisar, nya ”regler” överallt… det kraschade fullständigt. Mormor dör tre veckor efter att vi börjat nya skolan i augusti.

David fick diagnosen ”ADHD”

I skolan hade jag varit ”duktig” att berätta för nya fröken vad vi hade i bagaget, och se där ”bingo”, fröken fick med min berättelse fick en perfekt elev att skylla alla problem på. Jag satt på samtal med henne varje fredag i 2 månader och gick igenom alla veckans händelser och situationer, hur dåligt David uppförde sig, hur bråkig han var och hur lite han lyssnade…. Hyperaktiviteten steg, rastlösheten steg och varje dag var en kamp. Tack och lov vände det; fröken gick på mamma ledighet. Vi fick ny fröken, en mogen dam som var betydligt lugnare och med erfarenhet av aktiva barn (för övrigt 4 st i Davids klass med ”bokstäver”). Äntligen lugnade det ner sig något. Då, kom vi in på BUP igen (efter 5 månaders väntan… skolan behövde ”bevis”). Jodå, nu uppfyllde David alla kriterier och han fick diagnosen ”ADHD”.

Räddningen skulle bli ”medicinering” men fick massor av problem

Vi började, enligt konstens alla regler, och skolan tyckte att det funkade bra, han satt i alla fall stilla en lite längre stund… Men efter ett tag syntes förändringarna tydligt, han åt inte (”helt normalt”) han sov inte (”helt normalt”) han var labil, han blev mer och mer aggressiv, vi bytte medicin, ökade och sänkte doser och efter ett halvt år hade vi harvat igenom Ritalin, Strattera, Equasym och Concerta… och allt var ett kaos. Han fungerade hjälpligt i skolan, men hade växande problem med depression, jätteglad/hysteriskt ledsen, fick medicin mot sömnsvårigheterna (med retard-effekt 18 timmar så att väcka honom på morgonen var en mardröm och på helgerna sov han 12-14 timmar…)

Vi hoppade av ”medicineringen” och fick en glad pojke igen

Vi slutade skolan på våren och reste till Davids pappas hemland Spanien, fullt kaos och när pojken ville ta sitt liv och maken och jag diskuterade skilsmässa på grund av alla bråk och ohållbara situationer, DÅ bestämde vi oss, vi hoppar av medicineringen. Ringde till BUP, jodå det gick bra att avbryta, skulle bara kolla hur han mådde…(abstinensbesvär…) det gick bra och plötsligt hade vi tillbaka vår glada pojke (tunn som bara den och lika hyperaktiv som vanligt men han var GLAD). BUP hade inget alternativ att erbjuda, de tyckte vi skulle avvakta sommaren och höra av oss senare under hösten.

Letade efter alternativ på internet

Jag satte mig att läsa/söka på nätet och ganska snart hittade jag information om alternativ till amfetaminderivaten på webbsidor från USA. Tyvärr nästan omöjligt att hitta något på Svenska.

Magnesium fick David lugn och stilla

Det första jag hittade var ”the miracle mineral” magnesium, efter efterforskning på nätet (mest information på engelska) och samtal med Peter Larsson och Peter Anstrin fick jag tipset att prova Magnesium Tuggtabletter från apoteket. Peter Anstrin sa ”ge han 2 tabletter och du kan stå och se på hur han landar”… och det gjorde jag, han fick två tabletter och 20 minuter senare satt David lugnt och stilla.

”Balans” har positivt effekt på hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter

I oktober fann jag att i USA man sedan mitten på 80-talet kan köpa något som heter BeCalm’d som innehåller bla fenylalanin, med vittnesmål om positiv effekt på hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter. Man har även gjort studier med preparatet på soldater i armén för att studera skillnader i stresstålighet (i Kuwaitkriget). Detta preparat hittade jag av en händelse på en hälsokost i närheten av Göteborg där det kallas Balans.

David helt förändrad i skolan – mamma hoppar högt av glädje!

Efter 10 dagar frågar fröken (som för övrigt var ny för den terminen och vi förhoppningsvis får ha till åk 5-6, hon är ”Gudasänd” !) om vi möjligen har börjat med något ny medicin, David är mycket koncentrerad och sitter långa stunder stilla i sin bänk… Gissa om man som mamma hoppar högt av glädje.

David är snäll, han slåss inte längre

Nästa händelse var en eftermiddag på skolan inte långt senare, när jag ska hämta David och en klasskompis kommer fram och berättar att ”David har blivit snäll, han slåss inte längre”, den dagen grät jag av glädje.

Från buse och skurk till bland de bästa klassen

Hela årskursen gick otroligt mycket bättre än vad vi någonsin vågat drömma om, David gick från buse och skurk i skolan till att vara bland de bästa i klassen. Här ska mycket merit läggas på Davids fröken som har superkontakt med David och hittar fram motivationen med en ängels hand!

Han är fortfarande mycket aktiv

Givetvis har vi med detta inte tagit bort eller ”botat” hans ”ADHD”, han är fortfarande mycket aktiv, och bilden av en lugn stillsam studerande grabb ser jag inte mycket av här hemma, här är fortfarande, som fröken säger, hans ventil, här är han bråkig, tramsig, uppnosig, trotsig, busig, intensiv och bråkar med lillebror om allt hela tiden.

Många positiva förändringar sedan vi avbröt ”medicineringen”

Men när vi avbröt ”ADHD medicinen” gick han upp 7 kg på 4 månader, han äter som en häst, sover som en stock och är framför allt glad, givetvis är han sur, arg, upprörd och i mina ögon sett uppför sig ibland mer som en småpojke än en kille som ska fylla 10 men det kan jag leva med. Jag tröstar mig med att om han är så hemma så är han trygg i sin roll här hemma. (Även om jag gladeligen skulle tacka ja till ögonblick av lite mer mognad här hemma… men det kommer säkert vad det lider).

Vitaminer och mineraler som David tar

För att göra en väldigt lång historia lite kortare så har jag kommit fram till en egen liten vitamin och mineral cocktail som David tar (faktiskt helt utan att protestera).

Längs ner har jag en lista på vad jag har hittat som referenser till mitt val.

Balans är en svensk import av Neu’BeCalm’d och innehåller Fenylalanin. Har en positiv effekt på koncentrationen, 1 kapsel före frukost (under intensiva korta perioder kan han få 2 kapslar fördelat över dagen).

Magnesium tuggtabletter från apoteket (innehåller magnesiumlaktat och tas bättre upp av kroppen än andra magnesium kombinationer, se rapport nedan) I Davids fall fördelar vi magnesium över dagen och en normal dag är 1½ tabl. på morgonen vid frukost, ev. 1 på eftermiddagen om det är stirrigt, och ½-1 tabl. på kvällen om det är svårt att komma till ro. Här tror jag effekten är bättre om man fördelar över dagen. Magnesium är vattenlösligt och försvinner ut med svett och urin.

Multivitamin, normalt Liquid life med mycket antioxidanter, vitaminer, mineraler och spårämnen. Vi noterade att om han tog MiviVital så innehåller den i sig mycket magnesium och med för mycket magnesium så blir man lös i magen.

B12 vitamin, inte för mycket 500mg var annan dag.

Omega 3, här tar vi MorEPA x 1 kapsel på morgonen, bättre kombination av oljor och billigare än Eye-Q.

Hagtorn, har lugnande effekt och han får 1 kapsel på morgonen.

Sedan har vi mycket samtal med David om hans beteende och övningar på att ”räkna till 10 och andas djupt” i alla möjliga situationer.

Fortsatt sökande efter alternativ

Jag fortsätter mitt sökande efter alternativ. Det kan inte vara acceptabelt att endast amfetaminderivat är enda alternativet för dessa barn. Jag argumenterar inte mot dem som finner en lösning på sitt problem med de klassiska medicinerna, men att sjukvården / hälsovården / läkemedelsindustrin är intresserade av att ta fram alternativ till preparat som i den vanliga världen är kopplat till kriminalitet, är straffbelagt med både böter och fängelse samt i dramatiska situationer även leder till skada och död kan skrivas på recept till våra barn är i mina ögon sett oacceptabelt…

Referenser och länkar

Här vill jag börja med att säga att det finns mängder med skräp på nätet och drösvis med ”mirakel berättelser” och mirakel råd, man får filtra ganska mycket för att inte drunkna i informationen som finns.

Jag har valt att tycka nedanstående information är om inget annat, intressant. Jag vill på inget vis marknadsföra, sälja eller på annat vis hävda att detta är för alla fungerande alternativ. Dock alternativ som kanske kan vara intressanta att ta del av.

Balans

Balans/NeuBeCalm’d , och sk ”Neuronutrienter” (neuronutrients) (tidigare/andra namn är SAAVE, Pecal-103, Stress-X alla med olika patentnummer i USA): dessa är ljudfiler och från tillverkaren.
Länkar: http://www.becalmd.biz/faqpage/adhd1.htm
http://neu-be-calm.com/faq.html

Svenska Balans innehåller per kapsel:
Phenylalanin 600mg
Glutamin 300mg
5-http 10mg
Vitamin B-6 1mg
Kalcium 50mg
Magnesium 25mg
Folsyra 200mcg

Tillverkaren säger att de låga Kalcium och magnesium mängden endast fungerar som transmittorer, därför är det bra att inta mer magnesium än detta.

Magnesium

Vad det gäller Magnesium hittade jag först diverse länkar till Dr Mark Hayman som anser att Magnesium är ”the miracle mineral”.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=GUWL1o2hSrs&feature=related

Läkaren Mark Sircus anser att man inte kan mäta Magnesium i blodprov på ett korrekt sätt, har man magnesium brist i blodet är nivåerna alarmerande låga och därför syns inte magnesiumbrist på normala blodprov. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=eXhUeRFE-kg&feature=related

Han har en sida där olika aspekter av behandling med magnesium tas upp.
Länk: http://magnesiumforlife.com/medical-application/magnesium-and-autism/

Omega 3

Här finns en mängd referenser och artiklar om Omega-3 oljors betydelse.
Länk: http://www.oilofpisces.com/attentiondeficitdisorder.html

Olika allergier

Dr Rapp är läkare, hennes teori är att många lider av olika allergier och att en allergireaktion inte bara är prickar, utslag, snuva, röda ögon eller hosta, utan att alla kroppens organ kan lida av allergier och visa sig på olika sätt. Några av hennes videor är intressanta. http://www.dorisrappmd.com/?page_id=2

Vitaminer, Omega-3, örter, alternativa behandlingar

Här är en sida med olika alternativ på olika medicinska termer ibland dessa; ”ADHD” http://www.healthyplace.com/adhd/menu-id-53/ som ger förslag på vitaminer och omega-3 som anses kunna hjälpa http://www.healthyplace.com/alternative-mental-health/adhd/nutritional-treatments-for-adhd/menu-id-55/, även örter har studerats http://www.healthyplace.com/alternative-mental-health/adhd/hormones-and-herbs-for-treating-adhd/menu-id-55/, på samma sida finns även länkar till filer om olika alternativa behandlingar.

Kritisk läkare och psykiatriker

John Breeding är läkare och psykiatriker med en tydlig åsikt om den medicinska termens äkthet. På sidan hittar man videor där han pratar om medicinska fakta och medicin industrins tydliga arbete att sälja mer. Kika också under links där man kan komma vidare till ytterligare källor som är kritiska till den standardiserade diagnostiseringen och medicineringen av ”ADHD”. Länk: http://www.wildestcolts.com/

Fler bra näringsrådgivare

Anna Jensson Hjelm som ger bra information. Länk: www.näringsterapeuten.se

Peter Anstrin har varit en klippa när det gäller frågor om hälsokostpreparat.
Länk: www.vitaminer.nu

Ytterligare näringsrådgivare, Annette Löfman, där näringsmässig identifiering bäst sker genom sk håranalys samt http://www.halsovagvisaren.se/12208381 där hon skriver om att effekten av Omega-3 och kompletterande kosttillskott (Magnesium, hjälper i många fall lika mycket som konventionell medicinering, dock kanske icke lika snabbt kombinationen Omega-3, mineraler och vitaminer tar ibland veckor att stabiliseras.) http://www.halsovagvisaren.se/12208400

Mycket viktigt med en rejäl proteinfrukost

Sedan finns i USA en kille som har en webbsidan som heter Jon Bennett. Han säljer allt möjligt men har även ett antal intressanta poäng. Där hittade jag ideer om att det är viktigt för ”ADHD barn” att ha en rejäl proteinfrukost, ägg äter David varje dag och skolan bekräftar att det märks att David äter en bra frukost. Inga flingor med socker och luft, nästan helt uteslutit lördagsgodis, vi äter fredags mys hela helgerna (chips, popcorn, lite ostbågar, torkad frukt i mängder och nu i skördetid, massor med morötter, färsk frukt och liknande. Funkar jättebra.

Om någon är intresserad kan du kontakta mig gällande böckerna (3 steps to conqureing add/adhd & 21 vitamines) som innehåller matnyttig information som man mot en mindre kostnad på hemsidan får via mailen. Jag rekommenderar även videklippen Jon har lagt ut.

Länk: http://3stepsadd.com/main2.html

Fler länkar som kan hjälpa er

http://www.vitaminer.nu/

http://www.vitaviva-info.com/sv/Haelsolitteratur/Barn-med-DAMP-ADHD-lider-av-magnesiumbrist/(tab)/0

http://www.haraldblomberg.com/

http://medibalans.se/press/Naringsaspekter.pdf

Magnesiumstudie USA: http://www.jle.com/en/revues/bio_rech/mrh/sommaire.phtml?cle_parution=793

http://www.myfavoritechiropractor.com/brainchemical.php

Här är ytterligare en länk till ett online bibliotek med medicinsk forskning, har hittat en intressant länk (på engelska) om en klinisk studie av Magnesium – B6 vitamin. http://www.jle.com/en/revues/bio_rech/mrh/e-docs/00/04/18/F1/article.phtml

Jag vidarebefodrar gärna ytterligare länkar för den som önskar mer material.

Slutord

Glöm inte vårdbidrag! En djungel men vi har rätt till ekonomiskt stöd för det merarbete som våra barn ger oss. Här är det mycket troligt att man får kämpa för rätt bidrag, det tenderas till att avslås/nedräknas… en bra länk är: FK vägledning (125 sidor, men värd sin vikt i guld när avslag kommer).

Hälsn,
SJ

Uppdatering på situationen

I dagslägen (120201) har vi följande modifiering gällande vitaminer:

Hälsningar, S

Jag vidarbefodrar gärna mails till mamman om du har några frågor.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Jag fick ett mail för ett tag sedan från en läsare. Hon berättar här sin historia om hur antidepressiva kan fördärva ett liv. Det är väl värt att läsa och ta till sig detta. Vill även rekommendera att grundligt studera alla biverkningar som står i FASS. Många psykiska problem har sin grund i rent fysiska, kroppsliga orsaker – därför rekommenderas alltid en ordinär, kroppslig, fullständig läkarundersökning med uppföljning som första steg. Byt läkare om det behövs.

Min erfarenhet av antidepressiva

Detta är min egen berättelse om min erfarenhet med antidepressiv medicin även kallad SSRI (Selective serotonin reuptake inhibitor). Jag vill inte förkasta denna medicin helt, jag har läst att den hjälpt en del och dem har hålla sig vid liv vid svåra depressioner m.m. men den har inte hjälpt mig tyvärr, för mig har det blivit helt tvärtemot, medicinen har blivit en kamp för livet.

Jag vill inte avråda dig ifrån att börja med medicinen ifall du inte orkar att leva längre, jag vill bara lyfta upp dina ögon om att det finns andra sidor av medicinen som läkarna inte talar om för dig. Har du otur reagerar din kropp på medicinen som min kropp gjorde.

Tabletterna gjorde mitt liv mycket svårare

Jag är idag 36 år, fick min första antidepressiva medicin första gången som 17 åring. Jag led då av generaliserad ångest. Jag fick mina tabletter utskrivna av en kurator som jag pratade med ca en gång i veckan. Jag vägrade ta emot tabletter men efter ett års tjatande tog jag dessa tabletter som sedan skulle göra mitt liv mycket svårare. Jag fick inte träffa en läkare som skrev ut min medicin eller som gav mig en diagnos det gjorde kuratorn, läkarna fick jag träffa först 9 år senare, efter jag ifrågasatt min behandling…..

Zoloft – hade aldrig tagit denna tablett med facit i hand

Tabletten som jag fick var en antidepressiv medicin som hette zoloft, den skall höja serotonin halten i din hjärna påstås det. Jag fick informationen att den kan göra dig mer sjuk i början med bl.a. ökad ångest men det innebär att den då fungerar!!! Så sluta inte ta den ifall du mår dåligt!

Ifall jag idag suttit inne med all den info och erfarenhet jag har nu som 36 åring, hade jag aldrig stoppat i mig denna tablett.
Jag trodde att den verkade som en huvudvärkstablett. D.v.s.. man tar den på morgonen och en halvtimme efter är ångesten väck.

Ångesten blev värre än innan

När jag träffade kuratorn första gången efter jag börjat med medicinen sa jag: ”Jag mår inte bra, jag har sådan ångest, värre än innan!?” Hon sa: ”Bra, det innebär att tabletterna verkar, snart blir du bra!”

Hon sa du kan höja tabletterna nu efter en vecka, du fick en insättningsdos på 25 mg, du skall upp i minst 50 mg. Dagen efter höjde jag och jag mådde sämre än innan, det är så man reagerar på varje höjning. Dagen där på sänkte jag tabletterna, och jag höll på så här i flera års tid, höjde och sänkte dag till dag. Ifall jag hade fått informationen att du kommer att må dåligt ca 5 veckor innan tabletterna höjer din serotonin så hade jag varit glad!

En lek med signalsubstanser i hjärnan

Nu vet jag att de inte funkar som en huvudvärkstablett, de funkar helt annorlunda, tabletten funkar inte direkt, de blockerar din signalsubstans serotonin i hjärnan. Genom att hjärnan får en signal av tabletterna av att signalsubstansen är blockerad så kommer hjärnan att producera mera serotonin…så småningom, det tar ca 5 veckor innan hjärnan har förstått att den skall höja serotoninet.

Det jag även nu vet är att ångesten kanske inte beror på förlåg halt av serotonin, den kan även vara för hög, eller kan det vara brist på en annan signalsubstans som t.ex. Noradrenalin, det är med andra ord, en lek med dina signalsubstanser i hjärnan, eftersom man kan inte mäta nivåerna av signalsubstanserna i hjärnan förrän man är död och tagit ut en del av hjärnan.

Läkemedelsindustrin vill bara tjäna pengar

Det är för mig nu ett tydligt tecken på att läkemedelsindustrin bara vill tjäna sina pengar och inte bryr sig om ifall de hjälper. Medicinen har aldrig hjälpt mig bara skälvt mig! Eftersom ingen förklarade hur jag skulle hantera min medicin, så funkade den inte alls de första åren, jag mådde under all kritik. Jag betalade t.o.m en egen operation privat för jag led av så mycket svettning av medicinen ca 40.000 jag gjorde allt för att må bättre. Nu vet jag att det var medicinen som gjorde svettningarna.

Jag blev beroende av tabletterna

Jag blev beroende av medicinen liksom så många andra, hur kan man bli beroende av något som inte kallas beroende framkallande, det undrar jag än idag?

Jo, för att läkemedels industrin vill städigt ha sina kunder där, att göra en medicin som skulle hjälpa utan att bli beroende är ju att gräva sin egen grav! Ungefär den industri som börjades med damstrumpor i början på 1900 talet. I början gjorde man reklam för att damstrumporna var så starka så de kunde bogsera en bil. Varende kvinna köpte dem! Bara det att de köpte den bara en gång..för sedan så behövde de inga ny! Busnissen var för bra och de grävde sin egen grav… strumputvecklarna fick som uppgift att göra produkten mindre stark, så att dem gick sönder, så man fick sälja sina produkter. Du är väl som jag förbannad varje gång man köpt nya strumpbyxor och de håller inte äns när man drar på sig dem!

Svåra biverkningar från SSRI

Mina insättningsbesvär av SSRI (Selective serotonin reuptake inhibitor) är ökad ångest, så hög att jag skriker av ångest, jag trodde bara att man gjorde det på filmer! Men det är verkligheten..efter några veckor går den värsta ångesten över och man lägger märke till de andra biverkningarna som man vet man är tvungen att stå ut med så länge man äter medicinen. Det är dimsyn, svullen tunga, svullen kropp av att den binder vatten, svårt att minnas, eller rättare sagt omöjligt att minnas. Man är städigt hög och glad fastän man mår skit…en falsk gladhet. Man skrattar, men inte med känslor, utan känslorna de är avstängda man är som en zombie. Sexlivet är lika med noll! Man känner ingenting eftersom underlivet är avstängt och orgasm är bara ett ord, man har glömt vad det är efter 20 år…och så denna trötthet ständigt trött och så är du i en bubbla!

Kroppen blir belastad av alla biverkningar

Att man får svårt att andas när man går vänjer man sig vid, det upptäcker man när man sätter ut SSRI:n..hur det påverkat en. Aggressiviteten som kan uppstå och irritationen man känner i kroppen är något fruktansvärt man vet inte ifall det verkligen är du själv eller du håller på att bli galen. När man minskat tabletterna inser man! Jag är inte galen det är tabletterna som gör dig aggressiv i högre doser… PMS:en är inte en pms det blir den värsta tiden på månaden, du känner fasa för att komma dit, du vet att din kropp är i sådan obalans och minsta lilla till gör att du känner en sådan frustration av ingenting. Kanske för att din kropp är så belastad av alla biverkningar och obalans!

Förvirring när man försöker sluta

När man sedan försöker sluta så blir det först underbart, dimsynen minskar, du får tillbaka känseln i kroppen, du börjar minnas och du känner att musiken har en känsla och du känner maten smakar något! Du får sedan panik, världen öppnas upp du kommer ut ur din bubbla och du vet inte längre vem du är! Du blir förvirrad… Vem är jag?

Hemska utsättningssymtom som kanske blir bestående

När du varit utan tabletterna ett tag kommer utsättningssymtom en efter en, först blir du snurrig..inte lite yr utan konstan yrsel, läkarna säger det är fel på kristallerna i örat, du gör övningarna mot detta, men blir inte bättre..sedan kan man som jag förlora all känsel på ena sidan ett tag, en skrämmande upplevelse som gör att du tror att du blivit förlamad, det går över till slut, det gäller bara att stå ut!

Sedan sätter sig utsättningen i talet s.k. Paralexi. Du kan helt plötsligt få svårt att finna ord, du vänder dem om och det känns som du fått en mindre hjärnblödning, du kan känna hur blodet i hjärnan rinner..det var obehagligt de första gångerna. Det trycker runt huvudet som ett band med jämna mellanrum och plötsligt smäller det till i hjärnan som ett elstängsel du går emot, det kallas brainzaps, det är något som påstås hända med signalsubstanserna i hjärnan, det är obehagligt..och har blivit bestående hos en del efter utsättning liksom en del annan utsättnings symtom..det är det som skrämmer en, kanske det blir bestående.

Du tror att du har blivit hypokondriker

När dimsynen lättar känns det underbart, men du blir rädd för världen beter sig annorlunda. På natten får du andningsuppehåll, så kalla sömnapné, du tappar andan och flyger upp en halvmeter i luften, det sker oftast direkt några veckor efter du sänkt ifrån högre doser. När du lägger dig ner så blir det en konstig yrsel som gör att hjärnan snurra i huvudet, förstår fortfarande inte vad som händer mer än att hjärnan snurra inuti huvudet.

När du varit på log dos av medicinen efter ett tag börjar du får tillbaka ditt liv! Du känner glädje och känslor och du kan stå ut med utsättningssymtomen eftersom du fått tillbaka ett liv. Alla besök hos läkarna pga. känselbortfall, sömnapné, brainzaps gör dig att tro att du har blivit en hypokondriker!

Läkaren kunde inte hjälpa mig att trappa ned

Läkarens kommentar på att du vill ha hjälp med att sätta ut medicinen professionellt eftersom du har misslyckats på egen hand i så många år blir chockerande! Vi kan inte hjälpa dig det finns inget behandlingshem..men det finns ju de när man sätter ut narkotika säger jag frågande?? Sedan blir svaret rakt och ärligt! ”Jag vet inte vad som händer! Jag sätter bara in medicinen, jag sätter inte ut den!”

Hemska tvångstankar

Efter jag satt ut medicinen i minsta möjliga dos ca 50 mg till 10 mg i ett år, så tycker jag att jag har gjort det sakta, men tydligen inte, i somras blev jag liggande igen!!!! på 10 mg, kroppen lade av precis, jag fick tvångstankar som inte var av denna värld! Kunde inte äta inte resa mig upp ur sängen, låg som ett collie, det har hänt förut, det värsta jag var med om var när jag inte kunde höra vad andra människor sa till mig, då blev jag rädd!

Jag orkade inte längre – blev då satt på sobril

Jag har insett att man måste ha ett väldigt bra pyske för att orka stå ut med allt detta och inget kan ta dö på dig förutom tabletterna. När kroppen sist lade av på detta sätt efter tablettnedsättningen, så fick jag en annan medicin Citalopram det är också en SSRI och bygger på setralin liksom Zoloft, det var då jag låg i 6 veckor, ringde till slut läkaren och sa, jag ger upp jag vill inte leva mer..de tog inte emot mig! Besökte för första gången psykakuten och berättade: ”Jag orkar inte mer!” De ville ger mig sobril! Vilket jag tog! Det var lugnt och skönt för en stund, men insåg snabbt, det är inget liv och de är beroendeframkallande och det blir samma visa igen!

Tillbaka till zoloft – fick hemska insättningssymtom

Från en dag till en annan bytte jag ifrån citalopram tillbaka till zoloft, 4 timmar senare stod jag upp! Kunde äta lite mat och tänka igen! Är inte det beroende om något????? Då vet jag inte vad det är? Varför skulle två tabletter som ger samma effekt inte kunna funka..jo för jag är beroende av en sort. Det har även blivit likadant när jag fått billiga kopior, kroppen kraschar totalt. Jag kämpade med zoloft igen, fick de värsta insättningssymtomen och efter en månad fick jag nog.
Läs på nätet om att det finns den gamla hedliga prozac (lyckopilleret nummer ett) som har längre halveringstid än zoloft, jag tänkte att det kanske innebär att den går långsammare ur kroppen (lättare att sluta med) det tar ca 42 dagar för kroppen att göra sig av med den, den har en halveringstid på 21 dagar istället för ca 90 timmar som är zoloftens halveringstid. Halveringstid (den tid det tar för koncentrationen i blodet att minska till hälften, efter en dos). Jag bad om Prozac pga. halveringstiden eftersom det kanske skulle bli enklare att sluta med den än zoloften. Jag fick en kopia av Prozac, Fluoxetine.

Tabletterna ökar min ångest

Har i höstats satt ut fluoxetinet (det billiga preparatet för prozac) trodde jag skulle dö, haft nästan alla utsättningssymtom, varit blek, spytt, yrsel och allt jag berättat om innan, fast denna gången var jag säker på att jag skulle dö! Kroppen lade av på nytt, fastern jag kämpade mig igenom. Tror det var zoloften som gick ur??? Nu har jag även satt ut och slutat med fluoxetinet och lagt om min kost! Jag hoppas att jag bli fri ifrån Gluten, mjölk, soya m.m. och detta gör att jag får mindre ångest och gör att jag får tillbaka mitt liv! Naturläkarna påstår att jag inte tål detta efter test! Jag ber till gud att dem har rätt….Förresten glömde säga tabletterna har även en biverkan på mig som jag känner först när jag tagit bort medicinen DEN ÖKAR MIN ÅNGEST! Och det står även som biverkan på FASS!

Tänk dig för innan du börjar med SSRI

Men tänk dig för mer än en gång innan du börjar med SSRI eller något annat som ändrar dina signalsubstanser som SNRI (rotonin–norepinephrine reuptake inhibitors). SNRI påverkar inte bara en signalsubstans som SSRI utan även Noradrenalin substansen.

Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss

Forskarna har nu även själva gått ut med och berättat att de inte är säkra på ifall det är brist på eller för mycket mängd av serotonin som ger dig ångest! Har man för mycket så är tabletterna helt fel! Vilket väl forskaren i radioprogrammet Kropp och Själ i P1 i höstas också säger. Men det erkänns alltså äntligen öppet att serotoninbristteorin varit rena rappakaljan, fast forskaren inte uttrycker det så burdust som jag förstås. Dessutom får vi i programmet veta att forskare vetat i decennier att serotoninbristteorin inte har gått att belägg. Under decennier har alltså läkemedelsföretagen, psykiatriker och läkare ljugit för oss.

Mina utsättningsymtom:

Fysiska:
• yrsel
• illamående
• gaser
• huvudvärk av migränliknande typ
• muskel och ledvärk
• muskelsvaghet
• muskelstelhet
• stela, ”knäppande” leder
• mycket saliv i munnen
• ”elektriska stötar”/ ”blixtar” genom huvudet eller kroppen
• smärtsamma stickningar i huden
• kall hud
• känslobortfall, ibland på ena sidan av kroppen
• andningssvårigheter
• trötthet
• balanssvårigheter
• hjärtklappning
• öronsus
• blodsockerfall
• blodtrycksfall
• myrkrypningar
• svettningar och frysningar
• gång och koordinations -svårigheter
• dimsyn
• sluddrigt tal

Psykiska:
• panikattacker
• sömnsvårigheter
• livliga drömmar
• mardrömmar
• overklighetskänslor
• förvirring
• tanklöshet
• minnesstörningar
• vet inte vem jag är
• känslomässig instabilitet
• ångest
• rädsla
• nervositet
• irritation
• ilska
• upprördhet
• depression
• aptitlöshet
• gråtattacker
• otålighet
• rastlöshet
• överkänslighet för ljud, ljus och beröring

Du får gärna kontakta mig ifall du har några frågor.

Jag vidarbefodrar alla mails till personen.

.

Rekommenderad läsning om diagnoser & psykofarmaka

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med läkare.

Jag rekommenderar dig starkt att läsa nedanstående artiklar för att själv bilda dig en uppfattning över vad du kan göra för att långsiktigt och i grunden må bättre.

• Hur man kan må bättre
• Hur man kan hjälpa sitt barn
• Ge dig själv ett bättre liv
• Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta och Strattera
• Adhd / ADD
• Att sluta med psykpiller och börja leva!
• Fakta om psykofarmaka
• Tabletter, lyckopiller, antidepressiva

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder

Böcker och DVDs om psykiatri, diagnoser och psykofarmaka

• ”Piller och profiter” av John Virapen
• ”ADHD och piller” av Janne Larsson
• ”Mördande Vinst” är en dokumentärfilm om psykofarmaka.
• Peter Anstrin: ”Ett sekel med psykiatrin, del I och del II”
• DVDn ”Psykiatri: Dödens industri” och medföljande dokumentation tar upp och visar klara bevis för psykiatrins bedrägliga motiv, skräckfyllda historia och omänskliga metoder.
• ”Du Sköna Nya Psykiatriska Värld”, Peter Anstrin
• Se mer litteratur här.

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder
.
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Kvinnan på bilden har inget med texten att göra.

Jag fick ett mail och artikel från en läsare om kvinnlig omskärelse – ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta undertryckande av kvinnan är inget som hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

.

Hej Peter!

Mvh Anna-Karin

.

Kvinnlig omskärelse- många afrikanska kvinnors gissel

Kvinnlig könsstympning praktiseras i minst 28 länder och inom alla religioner. Huvudsyftet är att kontrollera kvinnors sexualitet och hindra henne från utomäktenskapliga förbindelser. De fysiska och psykiska skadorna är många. Många kvinnor avlider till följd av ingreppet/ i sviterna efter ingreppet. Miriam från Somalia berättar. Jag kände värdighet.

Könsstympning har troligen praktiserats i mer än 3000 år och är djupt rotat i många länder och i alla religioner. Det är djupt rotat i tron om kvinnans status och roll. En kvinna anses inte vara vuxen om hon inte blivit omskuren. I många länder som praktiserar könsstympning är det nästan omöjligt att bli gift utan att vara könsstympad. Det är en rit om hur den unga flickan ska initieras i vuxenlivet.
Det är också ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet. I och med borttagandet av könsdelarna skall hon tvingas att vara sin man trogen. Det som anses vara de manliga delarna, alltså klitoris och blygdläpparna skall tas bort för att flickorna skall anses vara mer kvinnliga vilket är liktydigt med foglighet och lydnad.

Gammal tradition

Könsstympning praktiseras i många länder och inom alla religioner. Enligt WHO praktiseras sedvänjan i minst 28 länder. Vanligast är den i Afrika. I Sverige kommer de flesta som genomgått en omskärelse från Somalia, Etiopien, Egypten, Eritrea och Gambia.
Liksom tortyr är könsstympning avsiktligt vållande av av smärta och lidande. Dess följder är ofta livshotande. Ca 100-140 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. Varje år riskerar upp till 3 miljoner flickor att bli stympade. De flesta under 15 år.

Fyra former

Det finns fyra former av könsstympning; sunna där man tar bort förhuden över klitoris samt delar eller hela klitoris, klitoridektomi där man skär bort klitoris samt delar av eller hela de inre blygdläpparna samt infibulation eller faraonisk omskärelse där man skär bort klitoris liksom de inre och yttre blygdläpparna. Sedan syr man ihop de yttre blygdläpparna så att hela slidöppningen blir täckt. Kvar lämnas ett millimeter hål så att urin och mensblod kan rinna ut.
Andra sätt är prickning eller skärande på klitoris eller blygdläppar. Man kan också bränna eller skrapa i vävnaden runt klitoris. I vissa fall förs även örter in i vagina för att orsaka blödningar och få slidan trängre.

Kopplat till patriarkat

Samhällen som använder sig av infibulation är starkt patriarkaliska det vill säga mansdominerade. Att hindra kvinnor från utomäktenskapliga förbindelser är viktigt efter familjens så kallade ”heder” är djupt sammankopplat med kvinnans sexualitet. Ofta anges religionen som skäl för omskärelsen, något som i själva verket helt saknar grund.

Inget stöd i koranen

Jag talar med Suad Mohamed, född i Etiopien och Sveriges troligen enda kvinnliga imam och islamolog.

- Det finns inget i Koranen som skulle tala för kvinnlig omskärelse. Det som mest talar mot den sedvänjan är att ingen av Mohameds döttrar blev omskurna säger Suad Mohamed.

Förespråkare för kvinnlig omskärelse vill gärna hävda att stympningen finns omnämnd i en av haditherna (berättelser om vad profeten Mohamed sa och gjorde.) Eftersom den hadithen officiellt anses vara mycket svag och därmed ej bekräftad kanske finns den enbart som ett rykte, då menar Suad Mohamed att det inte är något man skall sätta tilltro till.

Orena verktyg

Personen som utför omskärelsen är ofta en traditionell barnmorska, en äldre kvinna eller en barberare. Det görs även på sina håll av utbildad personal som läkare eller sjuksköterska. Endast när utbildad vårdpersonal finns tillgänglig används bedövning.

Flickorna som könsstympas hålls fast av några av de äldre kvinnorna som deltar i stympningen. Stympningen kan ske med hjälp av sönderslaget glas, rakblad, burklock eller sax. Vid en infibulation hålls de yttre blygdläpparna ihop av stygn eller taggar och benen binds ihop i 40 dagar.

Allvarliga komplikationer

Kvinnlig könsstympning kan leda till allvarliga och långsiktiga problem. I värsta fall kan det även leda till döden. Ofta drabbas flickorna av chock, smärta och blödningar. De får också skador på vävnaden i och runt organen. Olika typer av infektioner är vanliga. Användningen av smutsiga instrument leder till ökning av HIV. Infubilation kan medföra allvarligare problem som kroniska urinvägsinfektioner och njursten. Problem vid menstruation, smärtor vid samlag, sterilitet och komplikationer vid förlossning.

Plågsamma samlag och förlossningar

Det första samlaget kan först äga rum sedan den lilla öppning som lämnats kvar vidgats. I vissa fall blir det nödvändigt att skära upp öppningen. Även vid en förlossning riskerar ärren att gå upp. Är kvinnan grundligt hopsydd riskeras barnets och kvinnans liv. Efter förlossningen sys kvinnans underliv ihop igen. Att bli hopsydd flera gånger ökar risken för ärrbildningar. Många av kvinnorna kan vittna om känslor som ångest apati och självförakt. Många anser sig vara mentalt skadade för livet men det finns motvikter till själva stympningen som kan upplevas som kompensatoriska. Kvinnan som överlevt en könsstympning blir socialt accepterad som en fullvärdig kvinna. Hon har hållit fast sin kultur och har en möjlighet att gifta sig. Om hon inte genomgått en könsstympning skulle hon förmodligen bli utfryst av sin grupp med troliga psykologiska problem som följd.

Efter stympningen-fullvärdig kvinna

Jag träffar Miriam, en 30- årig kvinna som ursprungligen kommer från Somalia. Hon är glad pigg och mycket utåtriktad. Det finns inte mycket av det som vi anser vara den traditionella somaliska kvinnan över henne. Ingen människa kan se vilken fasa hon gått igenom.

- Jag föddes i Somalia men flyttade redan som nyfödd till ett Kenya, berättar Miriam. En dag när jag var 7 år berättade mamma att vi skulle gå ut och köpa kläder till mig. I stället åkte vi till ett sjukhus. När vi kom till sjukhuset tvingade mamma ner mig på en brits. Mamma låg ovanpå och höll fast mig. Mina ben hölls fast av några andra personer.

På Miriam gjordes en total total infibulation där en läkare skar bort klitoris, inre och yttre blygdläppar. Allt togs bort helt utan bedövning.

- Jag skrek och grät. Mitt underliv syddes ihop helt med läderband, endast en liten öppning lämnades kvar. När jag kom hem band min mamma snören runt mig från höften ner till fötterna, man lösgjorde snörena enbart när jag skulle göra toalettbesök eller tvätta såren med salt och vatten. Så fick jag ligga i en månads tid.

”Fick mig att känna värdighet”

Jag frågar Miriam om hon fick veta varför hon skulle könsstympas.

- Alla sa att om man inte stympades skulle man för alltid vara barn och man skulle känna sig smutsig. Könsstympningen fick mig att känna värdighet svarade Miriam. Jag fick tillåtelse att umgås med de flickor som var lite äldre.

Könsstympningen har gjort att Miriam alltid har svåra menstruationer. När hon för några år sedan träffade en man och skulle försöka ha sex sprack jag helt plötsligt i underlivet och det bara forsade blod. Hon blev tvungen att akut söka läkare. Läkarna gjorde en underlivsplastik.

– Nu ser jag ut som alla andra kvinnor i underlivet berättar hon. Jag fungerar också på ett någorlunda liknande sätt men har svåra buksmärtor vid samlag.

Aldrig min egen dotter

Jag frågar Miriam om hon har pratat med sin mamma i vuxen ålder om sin könsstympning och varför den gjordes.

– Nej. Sådant skulle jag aldrig tala med henne om. Själv skulle jag aldrig låta omskära min dotter. Min egen mamma har tagit bort en viktig del av mig utan att ens fråga om lov säger Miriam.

Bakom dessa ord anar jag en bitterhet och ett livslångt lidande. Ett lidande som för oss infödda svenskar kanske kan vara svårt att sätta sig in i.

Förbjudet sedan 1982

I Sverige har vi en lag mot könsstympning som infördes 1982. En lag som skärptes 1999 där den även kom att omfatta könsstympningar gjorda i andra länder där det inte är förbjudet enligt lag. Brottet kan ge upp till 10 års fängelse.

Sedan lagen infördes har bara 46 fall av kvinnlig könsstympning kommit svenska myndigheter till kännedom Endast två fall av dessa har gått till domstol med fällande domar som resultat.

Anna-Karin Engström

.

Läs mer om mänskliga rättigheter här.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Jag mötte en trevlig 18-årig tjej för ett tag sedan i Malmö. En pigg och glad tjej som det gick bra för i livet. Men det hade inte alltid varit så. Hon berättade för mig om sitt liv och sin erfarenhet av diagnoser och psykofarmaka. Vi kan kalla henne Lena.

Det är hemskt att höra om hur det kan gå till i psykvården.

Lena fick sin diagnos ”ADHD” när hon var 15 år.

Lenas pappa lämnade familjen tidigt och flyttade till USA. Därefter var Lenas mamma knäckt och orkade inte med sitt barn, som fick bo ett tag hos en fosterfamilj och sedan mestadels hos farmor. Lena träffade ej sin pappa alls under uppväxten. Mamman stod ej ut med henne.

Framför läkaren stod nu alltså en 15-årig tjej, som växt upp utan mamma och pappa – utan den trygghet, kärlek och stöd som en familj skall innebära. Lena hade dessutom ett stormigt förhållande vid tidpunkten och blev misshandlad av sin kille. Detta var en tjej som verkligen behövde hjälp.

Psykofarmaka istället för verklig hjälp

Men istället för hjälp så fick Lena diagnosen ”ADHD” och blev satt på Concerta. Concertan gjorde henne väldigt aggressiv och våldsam. Bland annat kastade hon saker efter sin mamma och kille. ( Aggression är en vanlig biverkning hos Concerta – läs mer här http://www.peterularsson.se/concerta-har-ni-last-biverkningarna/ )

Lena gick då till sin läkare som skyllde allting på henne och att hon var i psykisk obalans. Trots alltså att aggression ingår som en vanlig biverkning hos Concerta.

Läkaren bytte emellertid piller och satte Lena på Ritalin. Lena kunde då inte sova och upplevde personlighetsförändringar. Enligt hennes vänner så blev hon en helt annan person. (Personlighetsförändring är en vanlig biverkning hos Ritalin – läs mer här)

Lena gick några år på dessa psykpiller innan hon fick nog och slutade. Hon kände sig konstig, som en robot, när hon gick på pillren.

Det var inte lönt för henne att prata med läkaren igen utan hon bestämde sig själv för att sluta. Lena konstaterar: ”Jag blev mig själv igen”. Hon hade inga abstinensproblem efter hon slutade med pillren.

Numera motionerar och tränar Lena och mår mycket bra av detta.

Denna historia slutar bra som tur är. Hon avslutar:

”Efter att jag slutade med piller plus skippade diagnosen så mår jag mycket bättre. ADHD-stämpeln satte gränser. Läkaren satte gränser för vad jag klarade av. Nu klarar jag av allt!”

Jag undrar angående läkaren

• Jag undrar om denna läkare kände till och brydde sig om Lenas bakgrund och verkliga problem.
• Jag undrar om denna läkare tog sig tid att lyssna och förstå.
• Jag undrar om läkaren kände till eller brydde sig om de begränsningar han satte för Lena med en ”ADHD-diagnos”.
• Jag undrar om läkaren kände till och brydde sig om de biverkningar som finns för Concerta och Ritalin.
• Jag undrar om läkaren informerade Lena om dessa biverkningar.
• Jag undrar om läkaren informerade om och använde alternativa behandlingsformer innan Concerta och Ritalin sattes in. Detta är han skyldig till enligt FASS och instruktionerna för Concerta och Ritalin.
• Jag undrar om läkaren hade provision från läkemedelsföretaget. Eller har han fallit för broderskapet och grupptrycket?

.
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med auktoriserad läkare.

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

En tankeväckande och bra berättelse från en läsare.

Har du någon gång känt dig så ensam att du gör allt för att få uppmärksamhet? Hitta på massa lögner för att bli mer intressant och förlora dig själv, skulle du göra det? Mitt svart på denna fråga är nej, jag har redan gjort det och det är inte värt det, men om jag skulle kunna gå tillbaka i tiden och ändra på det, skulle jag då göra det? Svaret på den frågan är också nej. Jag vill inte förändra den jag är för dem dåliga handlingarna man gör formar en lika mycket som de goda handlingarna. Alla har vi något vi ångrar och önskar att vi kunde göra om för då skulle vi göra rätt, men ibland får man bara en chans och då gjorde man som man gjorde och man kan inte ändra det förflutna. Det bästa man kan göra att dra lärdom av det man gjorde och gå vidare, vem kan leva i sitt förflutna? Vi måste se framåt för att kunna komma någonstans i våra liv.

Mitt namn är Malin och detta är min historia om hur jag sökte efter uppmärksamhet. Jag växte upp tillsammans med mina två äldre bröder i Tenhult utanför Jönköping. När jag var liten blev jag inte accepterad av mina bröder, för åldersskillnaden mellan oss och det faktum att jag var en tjej. Det var då jag började känna mig otillräcklig, de var ju mina bröder, de skulle ju gilla mig. Jag såg upp till dem och ville gärna göra vad dem gjorde, så när jag gick i trean började jag spela handboll precis som min bror. Jag kände mig ofta väldigt ensam och tack vare handbollen så hade jag mina lagkamrater som jag träffade varje vecka, annars kunde det gå länge innan jag faktiskt pratade med någon av egen vilja. Jag hade inte så mycket att säga och jag var blyg. Det var också en fråga som ekade i mitt huvud ”Är jag intressant nog?”. För det kändes inte som att jag passade in någonstans riktigt, jag visste inte hur jag skulle hur eller vem jag skulle vara. Det var då jag träffade en kille som skakade om min värld.

Läs fortsättningen på historien här.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Flickan på fotot har inget med texten att göra.

En berättelse från en läsare om mobbning:

Det började redan i första klass men det var i sjuan som helvetet började på allvar. När hon började i sjuan hade hennes klass splittrats på grund av att de var för många i klassen. De som tidigare varit klasskamrater hamnade i olika klasser från en annan skola där hon inte kände någon. Som tur var hamnade hon och hennes kompis, som vi kan kalla Lova, i samma klass men tyvärr också en kille som hade mobbat henne sedan första klass. Hon och hennes kompis Lova blev kompis med en tjej, som vi kan kalla Sanna, i den nya klassen och de hängde ihop hela tiden.

När drygt en vecka hade gått i den nya klassen började helvetet. Hon fick höra varje dag hur ful, äcklig och smal hon var. De sa till henne att hon skulle ta livet av sig annars skulle de göra det åt henne. De satte krokben, spottade efter henne och skrek fruktansvärt elaka saker till henne. I mitten av sjuan flyttade Lova och bytte skola och de tappade tyvärr kontakten. Så nu var det bara hon och Sanna kvar. Mobbningen blev bara värre och värre och även andra elever från andra klasser började mobba. Det gick så långt att hon inte vågade gå till vissa lektioner så hon valde att skolka istället. Hon slutade också äta i skolmatsalen av rädsla för de andra eleverna. Mobbningen pågick inte bara på rasterna utan även i klassrummet.

Lärarna såg men valde att blunda.

De enda lektionerna hon tyckte om och kände sig trygg på var ”bild” eftersom mobbarna ofta skolkade på de lektionerna. Där fick hon vara ifred och göra det hon verkligen tyckte om och det var att teckna och måla. Bildläraren sa ofta till henne hur duktig hon var på att teckna så där trivdes hon.

En dag i nian när hon skulle gå på en lektion satt några på golvet med benen ut som hon var tvungen att kliva över för att komma in i lektionssalen. Plötsligt satte en kille krokben för henne så hon ramlade och slog i hakan så det började blöda. Hon blev jätteledsen och ville springa hem när svenskläraren tog tag i hennes arm och frågade vart hon skulle istället för att fråga vad som hade hänt. Hon slet sig loss och fortsatte springa. Sanna följde med och de sprang hela vägen hem.

Läs fortsättningen här – Den mobbade flickan

Se andra artiklar om mobbning och mänskliga rättigheter

FN:s ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Underbara filmer om de Mänskliga Rättigheterna

Artikel om Mänskliga Rättigheter

Ladda ner häftet om de Mänskliga Rättigheterna

Jag mobbar inte!

Mobbning – många barn lider i det tysta

Mobbad under hela min uppväxt

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Jag blev nyligen kontaktad av en pappa vars barn hade blivit satt på Ritalin.

Sonen hade blivit arg och aggressiv efter att han hade fått Ritalin. Glädjen försvann!

Vi hade en mycket intressant mailväxling som kanske även kan hjälpa dig som förälder.

När ni läser denna tänk på att de vanliga biverkningar hos Ritalin är: hjärtklappning (oregelbunden hjärtrytm), förändringar i humör, humörsvängningar eller personlighetsförändringar. Detta är alltså de vanliga biverkningarna från Ritalin.

Det bedrägliga här är att flera av biverkningarna är samma problem som Ritalin sägs hantera! Läs om alla biverkningar från Ritalin här i FASS.

Jag vill även uppmärksamma följande artiklar som nyligen har skrivits i Aftonbladet och Expressen kring denna diagnos- och pillerhysteri. Bra att media äntligen börjar få upp ögonen för detta stora problem!

Ökad medicinering med narkotika mot adhd en het potatis
Nya diagnosen på modet – vredesutbrott hos barn

.

Vår ”nya” son utan Ritalin är det bästa som hänt oss!

.

Barnet på bilden har inget med texten att göra

Maildialog med en förälder vars barn hade blivit satt på ritalin.

När biverkningarna från Ritalinet visade sig ville BUP öka dosen!

Mina svar i kursiv stil.

.

Tisdagen 14 juni 2011

Hej! Tack för din kommentar på min hemsida. Se mitt svar underst. / Peter

Otroligt skrämmande läsning! Alla kommentarer från alla oroliga förädrar mm, själv har jag en son med ADHD och han äter Ritalin, vilket jag har varit motståndare till ända sedan början, men när man ringer till BUP och frågar så får man bara svar att vi kan öka doseringen när sonen har sina aggressiva utbrott, dessutom fick han Circadin för att han hade insomningsproblem.

Tror verkligen att det behövs mer kunskaper inom ADHD så att alla kan vara sina egna personer, dvs alla är inte stöpta i samma form. Låt barn vara barn och de barn som har lite mer energi så tror jag mer på att dom behöver stimulans på annat sätt, mer uppgifter eller fler raster i skolan, alla kan inte sitta still bakom en bänk och lyssna på läraren, en del vill ligga och lyssna, andra vill stå, var finns sofforna och det hemtrevliga i alla klassrummen?

Underbart att det finns sådana som du som skriver, jag måste själv börja lära mig mer saker kring detta med dessa mediciner..

SVAR: Tack, tack!

Lycka till vidare! /Peter

.

Tisdagen den 16 augusti 2011

Hej Peter.

Jag fick ditt svar och har läst och vi har funderat mm….nu ska jag berätta för dig hur vi har upplevt allt efter att ha slutat med Ritalin.

Vi slutade med Ritalin till vår 10-årige son i maj 2011, innan dess har vi gett han en kapsel dagligen på 40 mg. Detta gjorde att vår son inte hade någon glädje i sig, skrattade inte ofta och var mestadels arg och tjurig. Vi frågasatte flertalet gånger behandlingen hos BUP men de sa att det är bra för honom.

Idag har vi en son som just nu är på sommarkoloni, är glad och trevlig, artig mot äldre och pratar med oss. Visst kan han bli arg ibland också men inte på det viset han blev när han åt Ritalin.

Vi känner verkligen att vi har fått tillbaka våran son igen, och jag personligen känner att jag tagit 2 år av hans barndom genom att trycka i honom Ritalin.

Skolan börjar om en vecka och vi tänker inte börja med medicin för att skolan ska trycka in alla barn i samma ”box”. Vi kommer kräva annan personell hjälp om skolan kommer opponera att vi ska återgå till medicin.

Vår son har en barndom och den ska han få uppleva och inte bli drogad för att passa in i mönstret i samhället.

Vår ”nya” son utan Ritalin är det bästa som hänt oss…

Tack Peter för en underbart bra hemsida, fortsätt kampen mot läkemedelsföretagen mm…

Du har en garanterad plats i himlen eller vart det nu är vi hamnar efter detta ;-)

mvh/V. S

Hej!

Stort grattis och lycka till vidare!
/Peter

.

Onsdagen den 17 augusti 2011

Hej.

Helt OK att använda det på din hemsida…
Jag tittar in där då och då…

Tack än en gång för en riktigt bra hemsida…

//V

Tack! Tack för dina fina värmande ord!
/Peter

.

Ytterligare reflektioner kring problem med diagnoser och Ritalin

• Vem blir inte arg och aggressiv ibland? Skall man diagnotisera alla människor som blir arga, aggressiva och rastlösa? Eller gäller det bara barn?
• Hur kan BUP rekommendera en ökad dos Ritalin när barnet blir aggressiv och visar de biverkningar som kommer av Ritalin?
• Flera av de biverkningar som kommer från Ritalin sägs Ritalin hantera! Hur går detta ihop?
• Vissa läkare, sköterskor, skolor verkar vara helt fixerade vid diagnoser och psykpiller och accepterar inga andra lösningar och alternativ. Man kan verkligen undra varför! Har de provision?
• När min mamma gick i skolan fanns inte varken ”ADHD” eller Ritalin. Hur klarade man sig då?
• Om glädjen försvinner och barnet blir argt och aggressivt av Ritalin, varför fortsätter man behandlingen? Litar man inte på föräldrarna? Vem tjänar då på att man fortsätter med Ritalin?
• Varför satsar inte skolorna sina resurser på att hantera de verkliga problemen istället för att fixera sig vid diagnoser och psykpiller? Innebär detta att alla problem kan förklaras med en diagnos? Slipper man då ta itu med sociala problem, mobbning, kost, idrott och hälsa, pedagogik, läxhjälp, miljö, dåliga lärare, föräldrar som behöver hjälp och stöd etc. Är diagnoserna ett sätt att slippa ta itu med de verkliga problemen? Problem som kanske inte skolan kan ta itu med!

.

Följande biverkningar finns även från Ritalin enligt FASS

Förekommer hos knappt 1 av 100 användare:

• självmordstankar eller självmordskänslor
• se, känna eller höra saker som inte finns. Detta är tecken på psykos.
• okontrollerbart tal eller rörelser (Tourette’s sjukdom)
• tecken på allergi t.ex. utslag, klåda eller nässelutslag på huden, svullnad av ansikte, läppar, tunga eller andra kroppsdelar, andfåddhet, väsande andning eller svårighet att andas

Kommentarer överflödiga.
.

Satsa resurserna rätt i skolan!

Jag tycker att fixeringen vid diagnoser och psykpiller är hemsk och destruktiv för barnen.

Man letar efter en snabb, effektiv ”lösning”. Istället för att gå till bottnen med barnens problem och hitta långsiktiga lösningar.

Bakom detta ligger läkemedelsindustrin med läkarna och personalen som ”försäljare”. Har ni sett annonserna för psykpillerna i läkarnas tidningar? Hur mycket provision får läkarna från läkemedelsindustrin?

Alla borde läsa boken ”Piller och profiter” av John Virapen.

Har ni läst om biverkningar för dessa psykpiller i FASS? Det är en hemsk läsning! Då pratar vi om vanliga biverkningar.

Vissa skolor har pratat om att upp till 40% av barnen har ”diagnos”. Vilket misslyckande för pedagogiken i en sådan skola!

Hur kan rektorer, lärare, läkare, sköterskor och föräldrar gå med på detta?

Satsa istället resurserna på att verkligen hjälpa barnen: bättre pedagogik, bättre utbildade lärare, högre lön och status till lärarna, mindre klasser, bättre skolmiljö, bättre kost, mer idrott och friluftsliv, krafttag mot mobbing etc.

Det kräver naturligtvis en stor vilja och ett stort engagemang! Det är betydligt lättare att säga: ”Vi behöver inte göra någonting. Han har diagnosen XXXX.”

Jag ryser när jag tänker på hur många mobbade barn som har fått en ”diagnos” istället för verklig hjälp.

Hjälp barnen på rätt sätt istället för att ge en diagnosstämpel och psykpiller!

.

Rekommenderad läsning om diagnoser & psykofarmaka

Enligt vetenskapliga undersökningar har många deprimerade personer smärta (ibland är den förträngd) och rent kroppsliga problem. Som en första åtgärd rekommenderas alltid en fullständig kroppslig läkarundersökning med uppföljning och behandling. Välj en läkare som är inriktad på rent kroppsliga problem.

All nedtrappning av psykofarmaka skall ske i samråd med läkare.

Jag rekommenderar dig starkt att läsa nedanstående artiklar för att själv bilda dig en uppfattning över vad du kan göra för att långsiktigt och i grunden må bättre.

• Hur man kan må bättre
• Hur man kan hjälpa sitt barn
• Ge dig själv ett bättre liv
• Fakta om ADHD & Ritalina, Concerta och Strattera
• Adhd / ADD
• Att sluta med psykpiller och börja leva!
• Fakta om psykofarmaka
• Tabletter, lyckopiller, antidepressiva

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder

Böcker och DVDs om psykiatri, diagnoser och psykofarmaka

• ”Piller och profiter” av John Virapen
• ”ADHD och piller” av Janne Larsson
• ”Mördande Vinst” är en dokumentärfilm om psykofarmaka.
• Peter Anstrin: ”Ett sekel med psykiatrin, del I och del II”
• DVDn ”Psykiatri: Dödens industri” och medföljande dokumentation tar upp och visar klara bevis för psykiatrins bedrägliga motiv, skräckfyllda historia och omänskliga metoder.
• ”Du Sköna Nya Psykiatriska Värld”, Peter Anstrin
• Se mer litteratur här.

Se här! Filmer om psykiatrin och dess metoder
.
Välkommen att kommentera eller kontakta mig!
Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.

Jag saknar faktiskt ord för att beskriva Mikael och hans berättelse om sitt liv. Fantastisk! Enastående! Imponerande!

Mikael är en stor människa som har skrivit en fantastisk bok, som alla människor bör läsa!

Boken berör, påverkar och förändrar människors liv.

Från hans hemsida:

”Mikael Andersson var dömd till ett liv på institution när han föddes armlös och benlös i mitten av sextiotalet. Följ hans väg, från barndomens kamp mot kropp och fördomar, till idag då han är framgångsrik föreläsare, gift trebarnsfar och egen företagare.

I en mycket personlig berättelse får vi en inblick i vad som fört honom framåt i livet;
betydelsen av drivkraft, aktiva valoch eget ansvar. Om hur han tidigt bestämde sig för att leva ett självständigt liv, att leva fullt ut, och steg för steg lärde sig hantera såväl fysiska som självskapade begränsningar.

Idag har Mikael Andersson uppnått många av sina drömmar. I Armlös, benlös men inte hopplös får vi möta barnet som var nära att ge upp, människorna som aldrig slutade tro på det till synes omöjliga, och tankens enorma kraft.”

Se hans hemsida här för att beställa boken.

Välkommen att kommentera eller kontakta mig!

Med vänlig hälsning,
Peter

KONTAKTA MIG. Fyrabarns-pappa, medmänniska, medlem i AMNESTY, KMR (Kommittén för mänskliga rättigheter) och RÖDA KORSET.