Kommentarer till Överaktiva barn

Av: Maria

Maria — Tue, 12 Jul 2011 09:34:19 +0000

ps.Det är VÄLDIGT viktigt att barn får TID att vara den de är,att de får absorberas av tillvaron utan att någon hela tiden är på och säger till dem ÄVEN om de gör sk tokiga saker.Det absolut viktigaste för förändring/förbättring är att först säga ja till det som är här och nu.Jag tror diagnos kan göra just att man förhindras att låta barnet vara den det verkligen är.Som du själv säger.Tack för intressanta ämnen.Jag jobbar själv vidare med att acceptera min son som han är och se hans bästa sidor och hoppas kunna hjälpa andra i framtiden.Tack Vimala också,som satt ord på oerhört viktiga saker om varje människas liv.

SVAR: Helt rätt! Peter

Av: Maria

Maria — Tue, 12 Jul 2011 09:18:28 +0000

Hej.Min son har varit över,om inte hyper aktiv sedan han var ett år.Men han har inte alla kriterier för ADHD då han också kan vara väldigt koncentrerad och han har alltid haft exceptionellt bra motorik.Och jag vägrar sätta diagnos på honom.Han hittade en ny kompis härom veckan.De fann varann direkt i bubblande skratt och vilda lekar,glas gick sönder,de sprang sin väg osv.Den pojken hade redan diagnosen.Hans mamma frågade om min hade nån diagnos.
Jag bytte förskola till min son för att han,trots liten grupp och erfaren lärare,inte alls mådde bra på sin förra.På den nya förskolan var massor med barn och mycket aktiviteter hela tiden.Kan inte säga att det gick toppen,men han hittade snabbt en lugn kompis som han lekt med hela året.Nu på våren sade fröknarna att det skett en otrolig förändring med min son.Han smällte in på ett annat sätt,han var så mycket lugnare.Två saker har jag gjort som bara måste haft en inverkan.1)Jag har accepterat honom på ett nytt sätt.Jag har arbetat med gamla trauman,förlåtit gamla sorger och oförrätter,släppt gamla fixeringar och gått vidare i livet.Min sk depression har försvunnit,ej diagnostiserad men sedan han föddes och jag blev ensam-mamma har mitt liv varit oerhört tungt på många sätt.Han har fått för lite eller fel uppmärksamhet.
2Kosten.Jag slutade helt med vetemjöl för tre mån sedan och då gjorde sonen det automatiskt också,åtminstone hemma.Socker blir mindre och mindre.Förut ville han aldrig ha frukost.Nu får han en våffla med korn eller majsmjöl el bägge,laktosfri mjölk el ekomjölk och rapsolja.Samt ägg.Otroligt näringsrikt.All dryck har bytts mot vatten förut var det mycket juice.Ost borttaget,vi äter fullkornsris istället för vitt,bara dinkelpasta som pasta och jag försöker ge frukt el grönsak varje måltid samt omega-3 kapslar,det älskar han.Kombinerat med vällagade luncher på dagis blir detta toppen.
Jag tror att hans lugn är en kombination av min acceptans av honom och att jag ger honom beröm,mera fysisk kontakt och låter honom vara ifred och få tid att göra fel och rätta sig själv,ge honom eget rum,och också att jag mår bättre och tappat vikt pga slutat m vetemjöl och mycket socker och äter mkt mer protein,och att hans kost också ändrats mycket.Jag rekommenderar verkligen detta.Och byt skola/dagis om där inte finns någon lärare som barnet verkligen gillar.Det är jätteviktigt för barn med sociala problem att ha en fröken de älskar.Lycka till!

SVAR: Underbart att läsa! Lycka till vidare! Peter

Av: kareen

kareen — Wed, 04 Aug 2010 18:31:38 +0000

Hej! Har läst om det här innan,det var en vännina som gav mig,ska leta efter den artikel,tror att det var läkare från Usa eller Syd America, är soya mjölk bra o stevia istället för socker?
jag har haft mycket tur,det har tagits många prover på min son,17 år nu,ej brist på magnesium,zink,lite på aa,skall be o ta på epa o dha,ej brist på b12,d vitamin, ja listan är lång.
tog Ritalin ett tag,men ej mer.(han har inte brist på det eller hur?) fångar,kriminella blir lugna när dem får rätt kost, är e epa från Tolonnen bra 500mg epa?. o carnosin, vilka amino syror o mineraler etc.Jag hoppas att du hör av dig
Kareen

SVAR: Tack för din kommentar! Se denna artikel! http://www.peterularsson.se/hur-man-kan-hjalpa-sitt-barn/
Jag mailar dig också. Hälsn, Peter

Av: J-A Laine

J-A Laine — Sat, 04 Oct 2008 21:40:37 +0000

Den här artikeln och ”överaktiva barn”-artikeln fick mig att tänka till. Mycket läsvärt!

Av: Selma

Selma — Thu, 04 Sep 2008 17:55:06 +0000

Hej ! Jag kunnde inte låta bli att höra av mig.Kan inte säga hur bra det är att det finns människor som vill titta lite längre borta än sin näsa och vill dela deras kennis med andra.
Jag håller med att medicinera barn är sista option vi måste ta.Jag har son som visar såna simptomer.Sista sak jag skulle göra är ge honom såna mediciner.Man skulle låta grundlig undersöka barn innan man tar beslut.Många länder har undersökt och tagit fram bevis om att socker har stor påverkan på ADHD sjuka.Problemet är att man stor ensam för . Det finns mera saker som är koplade till problem och ingen utanför familj vill ta tid för att hjälpa till att våra barn mår bättre .Barn tillbringar mycket tid på skolan och jag tycker att support måste komma därifron också.Min intryck är att många barn blir snabb stämplade som oviliga att arbeta ,okonsetrerad,överaktivt.Vi glömer bort för ofta att det är vi vuxna som skapar deras värld och vällbefinande.Tack att jag fick dela min mening med er.MVH

Av: Karina Chassale

Karina Chassale — Fri, 23 May 2008 12:39:46 +0000

Jag håller fullständigt med!! Allt du förespråkar i din artikel stämmer. Jag har ett överaktivt barn och har kommit fram till samma slutsats som du.Maten har en enorm betydelse för hur han mår.
Men min fundering är hur ska man göra för att leva i vårt samhälle med detta problemet. Det är inte accepterat, man blir lätt kritiserad. Hur gör man med skolmaten? Hur gör man med kalas? Andra hem,när de går och hälsar på? Hur gör man för att få det att fungera rent praktiskt?
Min son har inte blivit diagnostiserad eftersom jag har hittat ett sätt att kontrollera det,genom maten. Hur får jag honom att förstå?

Av: Vimala

Vimala — Sat, 16 Feb 2008 15:49:08 +0000

Personlighetsstörningar får man av att bli behandlad som inte behörig i ett område som man är avhängig av exempel i ett hem eller från ett område där man skulle vilja vara med i men hålles som utomstående. Beroende på den största svagheten i sin kropp eller i sitt psyke eller att man inte är säker på sin andliga ställning, så visar sig sjukdom där. Sinnet blir så upptaget av att få vara med att man går och tänker på detta mest hela tiden, får koncentrationsvårigheter, lyssnar ej, utan försöker lösa sitt problem, man är ej helt och fullt medveten om omgivningen och dess status, man övervärderar det man vill vara med i, så ta det coolt, kolla tyst vad du har för omgivning, koncentrera dig på det som en kock, vänta med att gå med , och gå med först då du ser att det har ett värde för dig, gå med då som en biprodukt, en krydda i soppan, försök inte ändra det du ser då blir du ej godkänd. Förbered dig på flexivitet, lämna tyst det du inte tycker om, börja aldrig argumentera andras fel, gå bort till en bättre grupp som verkar mera intressant, och förbered att även lämna den vid behov. Varför binda sig, varför offra sitt eget liv till andras intressen, hitta ditt eget och akta dig för tonårens förvillande hormoner som förbländar dig att göra tokerier. Man blir bara sjuk av att hamna i opassande omgivning. Vuxna kan analysera vad som är bra för dem och vet att de hittar glädjen även i de förhållanden som matchar egna intressen. När du styvt håller på dina egna intressen så kan ingen utnyttja dig, då byter du livserfarenheter och ideer. Föräldrar och nära vänner kan ge råd, tala, fråga, undersök, hitta ditt s.k.”HEM” där du trivs, där folk lyssnar och delar med sig av likadana tankar som du har. Förvänta dig inget , jag fann mitt ”HEM ” först vid 36 års ålder.
Värdera dina tankar och åsikter, träna fysiskt självförsvar, det stärker och lugnar dig.
Äldre som blir senila blir det ja för en sjukdom, men också för att de inte får göra något som de tycker om, de flyr in i sin gömda och skyddade glömska, då kan ingen säga ett enda ont ord om dem och de är ej skyldiga till något längre.Så Julia , jag brukar tänka att Jorden är som en ojämn åker som GUD håller på att plöja, och, jag springer ej i vägen för GUDS plog, för då kan det gå illa.Håll dig på tryggt avstånd från röriga och osäkra områden och människor. Fly sådana som försöker ändra på dig och dina tankar. Ditt liv är mycket viktigt för dig och det som du anser viktigt skall du följa.Fråga alltid dig själv; VAD ÄR VIKTIGT NU I DENNA SAK och utför det nu och i framtiden. Jag var 8 år då jag beslöt att uppfostra mig själv,barn kan få sådana ideer, fast de har föräldrar, systrar och brödrar. Jag är en nöjd 68 års pensionär nu, jag har levt mitt liv, valt själv mitt yrke, är frisk och fri och varje dag tar jag emot som en ny fight. UPP OCH HOPPA GAMLA LOPPA, här skall det levas till 150 år.

Av: Peter Larsson

Peter Larsson — Thu, 01 Nov 2007 13:15:50 +0000

Hej!

Tack för din kommentar på min hemsida.

Det var en bra fråga du ställer!

Barn, precis som andra människor, kan ibland ha problem och svårigheter.
Vissa människor kallar detta ADHD eller DAMP.

Jag tycker inte detta är bra att sätta dessa stämplar utan tycker att man skall hjälpa barnen istället.

Barn kan få problem i sitt liv bland annat på grund av detta:

1) Om de har något fel på sin kropp som kräver vanlig läkarbehandling.

2) Om de har problem i skolan och inte får rätt hjälp. Hamnar man efter och ej förstår ett ämne så kan skolan och livet bli en plåga.

3) Om de äter på ett felaktigt sätt. För mycket socker (läsk, godis etc.) kan verkligen skapa problem.

4) För mycket tid framför dator och TV kan knäcka den bästa.

5) För lite aktiviteter ute bland andra människor.

6) Om de inte känner att de får hjälpa till hemma och vara en del av familjen.

7) Om det finns någon person i deras närhet som trycker ner dem. Det kan finnas personer i barnets närhet som knäcker dem.

Hur går det för dig?

Lycka till vidare,
Peter

Av: julia

julia — Wed, 31 Oct 2007 16:59:30 +0000

hej jag heter julia 10år jag undrar hur man får damp?? och hdhd ibland mvh julia

Av: Marina

Marina — Mon, 29 Oct 2007 11:03:42 +0000

Bra artikel! Visst är inte detta ett botemedel men det är ett sätt att inte belasta systemet. Detta är ju egentligen något som alla borde eftersträva men ofta kan det märkas extra tydligt på dessa personer som har en ökad känslighet för yttre stimuli. Vad gäller tips på mat så tar det ett tag att lägga om sin kost och bli van vid nya produkter och tankesätt. Tex. tillaga kött, fisk och kyckling precis som det är istället för fiskpinnar och falukorv. Sedan kan man ha frysen full med grönsaker som är lätta att värma. Hirs, quinoa mfl går snabbt på spisen och råris kan sparas i kylen ett par dagar för att värmas när det behövs. Ät riktigt smör och stabila oljor som olivolja och ekologiskt kokosfett. Mjölk kan varieras i matlagning med rismjölk, havremjölk, sojamjölk, kokosmjölk osv. Ta ett steg i taget så förändringen blir bestående och inte en belastning. Lycka till!